Inspiration / Djur och natur

Huggormen

Huggormen finns i hela Sverige, förutom längst i norr. Ofta ser man fler huggormar i skärgårdar än på andra ställen, men det kan bero på att det är lättare att se dem där än i skogslandskapet.

Huggormen finns i hela Sverige, förutom längst i norr. Ofta ser man fler huggormari skärgårdar än på andra ställen, men det kan bero på att det är lättare att se dem där än i skogslandskapet.

Klättrar och simmar

Normalt blir huggormen 60 cm lång, men det finns också exemplar som blir över en meter. De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikala pupiller samt ett tydligt markerat mörkt sicksackband på ryggen. Hannarna har vanligen inslag av vitt, grått och svart, medan honorna ofta är brun- eller rödaktiga. Men det finns också helt svarta ormar.

Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra. Men ett sätt att skilja dem åt är att titta på huvudet; snokar har oftast en gul fläck på vardera sidan av huvudet.

Huggormen både klättrar och simmar, även om det är mycket vanligare med snokar som simmar.

Bytet dödas med gift

I mars, april lämnar huggormarna vinterboningen och det är då man kan se dem hoprullade som nystan. Ofta är de slöa, äter inte och hugger inte gärna. Det gör de först efter parningstiden i april, maj. Äggen utvecklas inne i honan och ungarna föds fullt utvecklade i augusti, september. Honan föder 4–20 ungar.

Huggormar äter mindre däggdjur, men även fågelungar och ödlor. Bytet dödas med ett gift, som injiceras med ett snabbt hugg. Giftet har två funktioner; dels att döda bytet, dels att påskynda nedbrytningen av bytet efter att det är svalt. Giftmängden ökar ju längre tid som förflutit från närmast föregående bett.

Människan kan reagera mycket varierande på bett av huggorm. En del får bara en liten svullnad, medan andra kan bli mycket sjuka. Det beror bland annat på hur mycket gift som har sprutats in, ålder och kroppsvikt. Barn och gamla är särskilt känsliga. Blödningar och lokala vävnadsskador är det vanligaste symtomen.

Flytta från tomten

Huggormen, och de två andra svenska ormarterna snoken och hasselsnoken, är fridlysta i hela landet. Om man har orm på tomten kan man göra den otrivsam genom att hålla gräset kortklippt, ta bort rishögar och inte ha komposter nära huset. Finns det huggorm på tomten får man flytta den, och om ingen annan lösning finns får man i sista hand döda huggormen. Snok och hasselsnok får aldrig flyttas eller dödas utan tillstånd.

Huggormsbiten?

Ett bett visar sig ofta som två små hål eller prickar bredvid varandra på huden. Om man blivit biten bör man vara stilla och vila, eftersom giftet sprids fortare vid ansträngning. Den bitna kroppsdelen ska hållas stilla och gärna högt. Lämna bettstället helt ifred. Uppsök alltid en vårdcentral, då det är svårt att veta hur du kommer att reagera.

Text: Annsofie Öhman Foto: Kenneth Johansson