Inspiration / Djur och natur

Igelkotten

Gotlands landskapsdjur igelkotten är ett djur som trivs i människans närhet. Taggarna på ryggen gör att den till utseendet inte liknar något annat däggdjur. När igelkotten vid fara rullar ihop sig till ett klot ställer sig taggarna vinkelrätt ut från kroppen och skyddar effektivt mot många naturliga fiender.

Igelkotten (Erinaceus europaeus) blir 20–30 cm lång och väger 0,4–1,2 kilo. Hela ryggen är beklädd med 2–3 cm lika långa taggar. En vuxen igelkott har ungefär 6000 taggar. På buksidan och större delen av huvudet har igelkotten vanligt hår.

Taggarna är ombildade rygghår som den använder för att försvara sig mot sina fiender. Inför en annalkande fara rullar djuret ihop sig till ett klot. Taggarna ställer sig då vinkelrätt ut från kroppen och blir ett effektivt skydd mot artens fiender. Redan när igelkotten är två veckor kan den rulla ihop sig till ett klot.

Fördubblad sommarvikt

I Sverige finns arten norrut till södra Norrland och längs kusten till Norrbotten. Den föredrar kulturbygder, i första hand parker och trädgårdar i närheten av människor. Men man hittar även igelkotten i skogsmark och öppna marker.

Igelkotten är aktiv på natten och äter alla sorters små djur som den stöter på – insekter, daggmaskar, sniglar, grodor, ungar av möss, sorkar och markhäckande fåglar. Den kan till och med döda och äta huggorm. Igelkotten livnär sig även på vegetabilier som bär, ollon och svamp. Under sommaren kan den i det närmaste fördubbla sin vikt, vilket behövs för vintervilan.

Igelkotten äter alla sorters små djur som den stöter på – insekter, daggmaskar, sniglar, grodor, ungar av möss, markhäckande fåglar ...

Fyra till åtta ungar

Parningstiden börjar på våren när igelkotten har lämnat vintervilan och den kan hålla på en bra bit in på försommaren. Efter fem till sex veckor föder honan en kull med fyra till åtta ungar i ett täckt bo i en lövhög. Ungarna är blinda vid födseln, men har redan korta, vita och mjuka taggar. Efter tre veckor lämnar de boet, men diar och följer honan i ytterligare tre veckor.

Hoprullad i dvala

Innan kylan kommer har igelkotten bråda dagar med att göra ett ordentligt bo som både ska isolera mot kyla och hålla undan fukt och regn. Av löv, gräs och kvistar bygger den ett bo under en buske, i en kompost eller ibland under ett uthus. Där ligger den hoprullad i dvala under vinterhalvåret. Kroppstemperaturen sänks ner till fem grader och andningen minskar från 40–50 andetag per minut till omkring 9 per minut.

På 1960- och 70-talen gick arten kraftigt tillbaka på grund av trafikdöd, miljögifter och för att det var ont om goda övervintringsplatser. Idag ser det betydligt bättre ut för vår tusentaggige trädgårdsvän, men en fiende den fortfarande inte kan skydda sig mot är bilen.

Text: Annsofie Öhman Foto: Torbjörn Lilja