Inspiration / Djur och natur

Oxel

Publicerad 2018-12-19

Oxeln är ett vackert träd med sina vita blommor i juni och röda bär på hösten. Idag är det bara de vilda fåglarna som äter bären, men förr torkades och maldes bären till nödbröd.

Det finns många arter av oxel i Sverige. Sorbus intermedia, som anses vara en korsning mellan rönn och vitoxel, är den som kallas vanlig oxel. Den har också kallats svenskoxel, eftersom den har sin huvudsakliga utbredning i Sverige.

Naturligt växer den upp till Norrlandsgränsen, men planterad finns den i hela landet. Helst växer den i hagar och lundar, gärna i bergiga partier. Trädet är ovanligt vindhärdig och därför omtyckt som allé- och häckträd. Den finns ofta som vårdträd vid gårdar.

Knopparna är äggrunda och gröna, ibland med en rödaktig ton, och förvandlas till mörkgröna blad med gråfilthårig undersida i maj. Bladen påminner i sin flikighet om ekens.

I juni blommar oxeln med vita blommor som sitter i plattade klasar. Bären mognar under september, oktober. Bäret är lite avlångt, mjöligt och sötare än rönnbäret. De är ätliga, men uppskattas idag främst av vilda fåglar.

Största

Trädet växer långsamt, men kan med tiden bli stort. Det finns oxlar med stamomkrets på drygt fem meter. Trädet kan bli upp till 20 meter högt och ha en krona som är upp till 30 meter vid krona.

Användning

Den ljusa veden är seg och hård och har använts till bland annat tumstockar, hjul och hjulaxlar. Förr åt båda människor och husdjur av bären. Frukterna kokades till gelé och under nödtider blandade man i både färska och torkade bär i gröt och bröd.

Text: Annsofie Öhman