Inspiration / Jakt och friluftsliv

Hett med kallt bad

Hetta och kyla. Smärta och njutning. Totalt pigg eller monumentalt trött. Det var motsatsernas maraton när vi en vinterdag antog utmaningen och testade vinterbad. En riktigt kall natt följdes av en klar och vacker morgon. Termometern letar sig upp mot ensiffriga minusgrader. "Vilket badväder, perfekt för stora julbadet!", hälsar jag Joakim. Han har sagt sig att aldrig, inte på något villkor, hoppa i vattnet på vintern. Han kliver in i bilen och svarar med ett snett leende.

Hälsoeffekterna av att frivilligt nedsänka sig i nollgradigt vatten har varit föremål för många studier. Trots det finns inga entydiga svar på om det är nyttigt eller skadligt. Klart är att kylan påverkar kroppens stressfunktion. Kroppen minskar värmeutsläppen och ökar produktionen av hormoner; och då infinner sig ett välbefinnande som också kan lindra värk. Många reumatiker som regelbundet vinterbadar upplever att värken lindras. Också astmapatienter kan tycka att symptomen minskar. Men helt säker är man alltså inte.

Av Joakims ansiktsuttryck att döma när vi kliver ur bilen är han långt ifrån övertygad. Jag ska väl i ärlighetens namn själv erkänna att vindilen som nyper i kinderna inte direkt får mig att kasta av mig kläderna.

Säker is

Bastun som vi har fått låna för ändamålet ligger på en ö i sjön Bunn, öster om Gränna. Vandringen över isen mot ön blir en mental prövning och ett viktigt led i vår uppladdning.

Och ett sätt att testa att isen är säker. Vi pikar och några veckor med kalla nätter har skapat en tjock is.

– Lite för tjock? Vi kanske får svårt att göra en vak, försöker Joakim.

Jag pekar på pulkan vi drar bakom oss. Där ligger en motorsåg. Inget ska stoppa oss.

Väl framme vid bastun. Nu är högsta prio att snabbt få fyr. Vi späntar några vedträn och det tänder direkt. Snabbt sprider sig en härlig doft. Av torr ved, värme, förväntan och kanske lite rädsla också…

Medan den relativt lilla bastun snabbt börja stiga i grader sågar vi upp vaken. Det är viktigt att vara på ett ställe där man känner till djup och bottenförutsättningar. Gärna med en brygga i nära anslutning så att man slipper gå på isen för långt.

Isen är gott och väl decimetertjock. Ytvattnet kallt. Riktigt kallt. Vi värmer oss med lite kaffe innan vi börjar inse att det är dags. Bastun har blivit 65 grader och det känns lagom att ta plats.

Behaglig värme

En vedeldad bastu ger en behaglig värme. Inte som badhusens instängda bastuångor. Vi öser på med vatten. Jag känner mig avslappnad och lugn. Även om hjärtat börjar pumpa lite extra när jag inser att det är dags. Första doppet är det klokt att ta det lite försiktigt och inte chocka kroppen för mycket. Jag står därför en stund utanför bastun och bara andas innan några trevande steg för mig mot vaken. Är det verkligen jag som bestämmer? Säger min hjärna detta? Ingen tvekan nu. Från bryggan till isen. Det sticker till i fötterna. Ingen återvändo.

Jag försöker att försiktigt glida ner i vaken. Blodet rusar. Porerna stänger till. Det sticker till. Jag tappar först andan, återfår den, men flämtar av kylan i vattnet. Hoppar snabbt upp och går lugnt tillbaka mot bastun. Plötsligt känns luften väldigt varm. Belöningen blir att kliva in i bastuvärmen där Joakim skymtar genom rutan.

– Var det skönt? frågar han.

– Ja, fast det gör ont på samma gång. Det är smärta och njutning i ett.

Bastuvärmen får porerna att öppnas igen. Det sticker och det är fantastiskt skönt. Du känner dig levande ut i varje cell.

Ingen övertalan

Bastun har nu kommit upp i 80 grader. Joakim svettas ordentligt nu. Och blickar mot vaken.

Reser sig och genom det immiga bastufönstret ser jag hur han går rakt ut till vaken och hoppar i. Skriker och är snabbt uppe igen.

Jag blir förvånad att det inte krävdes någon övertalan. Dörren öppnas och det ryker om honom.

– Det var… inte skönt. Men inte oskönt heller, säger han och låter bastuvärmen ta hand om de kalla fötterna.

Det blir några dopp till och det är faktiskt ganska svårt att sluta när man väl börjat. Motsatsen mellan hetta och kyla är beroendeframkallande och ger härliga kickar.

När vi återvänder till bilen håller energikicken från vaken på att avta och ersättas av en enorm trötthet. Benen känns tunga och magen kurrar. Tänk på att äta och dricka ordentligt för det går åt mycket energi av att plaska runt i vintervaken. Både hungriga och rena är vi nu redo för julfirande.

– När ska vi göra om det? frågar Joakim precis innan han ska stänga bildörren efter sig.

Text: David Söderlind Foto: Mats Andersson