Inspiration / Kultur och tradition

Bekanta dig med sydsvenska dialekter

Rullebör, forveden och knudor är några dialektala ord från Skåne. Vet du vad de betyder? Bekanta dig även med andra dialektala ord från Sydsverige.

Skåne

Sedan freden i Roskilde 1658 då Östdanmark blev svenskt har den skånska dialekten utvecklats ur en smältdegel av influenser från kontinenten. Här möts danska och tyska uttalsdrag. Men visste du att dialektens tydligaste särdrag – de skorrande R:en – troligen har sitt ursprung längre bort än så. R:en har letat sig hit hela vägen från Frankrike.

Fere = Furu
Forveden = Nyfiken
Hossor = Strumpor
Knudor = Potatis
Rullebör = Skottkärra

Halland

Precis som skånskan har den halländska dialekten sin ursprung i östdanskan. Släktskapet med Danmark visar sig i ordförråd, satsmelodi, meningsbyggnad och nedärvda uttryck. Tvååker, sydost om Varberg, anses utgöra en språklig gräns mellan danskt och norskt/svenskt inflytande. Söder om Tvååker är den danska prägeln störst medan den norr om Tvååker blir alltmer ppblandad. Ett exempel; söder om Tvååker härskar språkformen i fjor medan det är i fjol som gäller norr om Tvååker.

Där häne = där borta
Bögeskoven = bokskog
Gohällig = trevlig, lätt att ha att göra med
Ännaklämd = stressad, rastlös, otålig
Nabo = Granne

Småland

Småland har fått sitt namn av små landen Ydre, Kinda, Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, Värend, Finnveden och Njudung. Varje land hade eget ting och en egen lag. Språket har påverkats av uppdelningen och har influenser från såväl mellansvenska som sydliga dialekter. Typiskt för den småländska dialekten är att r-ljud inne i ord ofta försvinner helt. Till exempel: kyrka – tjöka, korv – kåv.

Du ä la inte vetig = Du är väl inte klok
Krabbigt = svårt, krångligt
Räligt = fult
Hia dig = lugna dig
Bakanför = bakom

Västergötland

Västgötens uttal vilar ofta på vokaler medan konsonanter stöts fram. Det snabba uttalet av konsonanter leder till att de faller bort om de står bredvid varandra; Lidköping blir Li-kö-ping. Av samma skäl tenderar bokstaven g att bli till ett k; få-klar istället för fåglar. Bokstaven r används som ändelse i många ord, precis som i till exempel isländskan; rolig blir rolir, hungrig blir hongrir. Ändelsen -en på svenska brukar bli -na, till exempel skorstena istället för skorstenen, brunna istället för brunnen. Avsaknad av ändelse gör förresten ingen västgöte glad. Därför heter det till exempel inte lat utan later i Västergötland.

Domsa = deras
Flesig = töntig, fånig
Fy skråen = fy sjutton
Köra i vält = cykla omkull
Mörder = massor

Blekinge

Precis som i andra sydsvenska dialekter är arvet från danskan tydligt i blekingskan. R-ljuden är i regel skorrande. Efter hårda vokaler kan g bli v, till exempel mave = mage. Ofta får v samma uttal som engelskans w, typ kwarn. Vokalerna uttalas i regel med diftongljud: å blir aå eller ao, e blir ai, oi eller öi, ä blir åi eller ai och u blir öu.

Spansker = högfärdig
Flakaläpp = pratkvarn
Ferebora = tallkotte
Utfärajille = begravning
Solten = hungrig

Text: David Söderlind