Inspiration / Kultur och tradition

Gruvan ska leva igen

Publicerad 2019-08-07

"Tänk dig ljudet av handslägga, slagborr och en och annan dynamitladdning. Skottkärror med bruten sten som körs fram och tippas utför slänten där borta. Den naturliga lutningen hjälper den tunga lasten ner i vagnar med förspända oxar som drar i väg på järnvägsräls över myrmarken för anslutningar till vidare transport." Christer Johanssons beskrivning av arbetet i Gräne gruva vid 1900-talets början blir levande och tydlig när vi går fram emot gruvschaktet. Precis så levande som han tänkt när han inledde satsningen för öppna detta geologiskt intressanta område för en bredare publik.

​I dag är det Kind Skogar AB som äger fastigheten. Christer är ägare och VD i bolaget. Gräne Gruva var redan innan restaureringsarbetet inleddes hösten 2017 ett av Svenljunga kommuns största besöksmål och har som en del av Nedre Ätradalens Ekomuseum med över 4 000 besökare om året.

– Utöver gruvan har vi här ett område mellan sjöarna Holsjön och Lilla Hallången där det förekommer rikligt med getryggar och dödisgropar, berättar Christer Johansson.

Första åtgärden i vad han beskriver som en långsiktig strävan att utveckla området var att göra en avverkning runt gruvan.

– Främst för säkerheten egentligen. Det hade börjat växa träd som hängde över schaktet. Men också för att få fram miljön bättre, skapa bättre tillfartsvägar och ge fler möjligheten att njuta av kulturhistoria här. Att öppna upp har varit något slags ledord, beskriver han.

Brant och halt

Sydveds Per Andersson ger sin bild av en annorlunda avverkningsplanering:

– Inget är ju egentligen sig likt jämfört med en vanlig avverkning. Här blev det mesta special. Det går såklart inte tänka produktion utan det var full fokus på det estetiska och utmaningarna i att skapa en säker avverkning. Vi fick till exempel planera in tidpunkt och markförutsättningar eftersom det vid fel väderlek blir väldigt halt i den branta terrängen.

Rickard Nilsson och Jonathan Arnesson från Västavverkning skriver under på det sista:

– Det är rejält brant och vi fick fundera både en och två gånger för att skapa ett rationellt arbetssätt och göra det enkelt att få ut virket. Det var väldigt roligt och lärorikt att bryta av de traditionella uppdragen med något sånt här.

Träden som stod närmast gruvschaktet, och faktiskt delvis i det, fick sedan en arborist gå in och ta bort.

– Och det var stora 40-åriga granar, berättar Hasse Palmqvist som är skogsansvarig för Kind skogar AB.

Ny väg och parkering

Stubbarna vittnar om att många träd tagits bort. Vissa precis på hänget till gruvan.

– Det går nästan inte att komma ihåg hur tätt det var här. Det blir otroligt fint och ljust nu, säger Christer Johansson och fortsätter:

– Vi har också huggit för att anlägga en helt ny parkering och en ny väg. Den tidigare var väldigt brant och faktiskt svårframkomlig vissa årstider. Nu bygger vi en väg så att man kan köra buss hela vägen fram till en stor parkering nära gruvan. Det ökar tillgängligheten markant.

Tore Löfström på Överlida Grus & Transport är på plats för schaktarbeten för den nya vägen.

– Det ska bli en jämnare dragning som följer naturen, och så en stor parkering med vändplats.

Export till Tyskland

Naturen är dramatisk. Gruvgången leder oss in i schaktet. Väggarna som reser sig 20 meter rakt upp skimrar ömsom i silver och ömsom svart, så svart. En liten damm har bildats på gruvans botten. Är vi riktigt tysta hör vi hur den fylls på med ett taktfast droppande.

– Gruvbrytningen var som mest intensiv vid 1900-talets början och bidrog till viktig sysselsättning och försörjning. Mineralen fältspat och kvarts, som bildades för två miljarder år sedan, dominerar hela Sjuhäradsbygdens berggrund och här gjorde man ekonomi av det. Just här samlades kvarts och fältspat i en pegamatit, en mycket grovkornig bergart, som underlättade brytningen, berättar Christer.

Mineralerna gick till största del på export till Tyskland. Fältspat användes vid porslinstillverkning medan kvarts och annan skrotsten blev fyllning i granater. Under gruvans första år transporterade man stenen på ett stickspår till järnvägen mellan Falkenberg och Limmared.

– Oxar drog vagnarna på räls till Brunarp 1,5 km bort. Transporterna förändrades på 1930-talet. Då lastades mineralerna istället på pråm på Lilla Hallången. Från Överlida blev det sedan järnväg till Falkenbergs hamn för vidare utlastning. De sista leveranserna från gruvan gjordes 1932.

Avverkningen vid Gräne Gruva har inneburit en hel del utmaningar. Arborister fick komplettera maskinerna och göra en insats vid de träd som hängde in över gruvan.

Avverkningen vid Gräne Gruva har inneburit en hel del utmaningar. Arborister fick komplettera maskinerna och göra en insats vid de träd som hängde in över gruvan.

Den gråvita kvartsen vittnar om intensivt arbete i gruvan. Köparen fanns till största del i Tyskland där kvartsen användes som splittermaterial till granater. Den blekröda fältspaten gick till proslinstillverkning.

Den gråvita kvartsen vittnar om intensivt arbete i gruvan. Köparen fanns till största del i Tyskland där kvartsen användes som splittermaterial till granater. Den blekröda fältspaten gick till proslinstillverkning.

Naturens lutning blev god hjälp när mineralen skulle lastas i vagnar. Skottkärror kördes fram till trärännor /där du kan se spåren av krossad mineral) i slänten som slutade i avsedd tippvagn med oxar förspända.

Naturens lutning blev god hjälp när mineralen skulle lastas i vagnar. Skottkärror kördes fram till trärännor /där du kan se spåren av krossad mineral) i slänten som slutade i avsedd tippvagn med oxar förspända.

Hasse Palmqvist på Kind skogar, Tore Löfström, Överlida Grus & Transport, Christer Johansson, Sydveds Per Andersson samt Rickard Nilsson och Jonathan från Västavverkning AB. I bakgrunden det som ska bli den nya vägen och gruvschaktet.

Hasse Palmqvist på Kind skogar, Tore Löfström, Överlida Grus & Transport, Christer Johansson, Sydveds Per Andersson samt Rickard Nilsson och Jonathan från Västavverkning AB. I bakgrunden det som ska bli den nya vägen och gruvschaktet.

Som markägare känner jag ett engagemang i min bygd. Jag vill att det här ska vara ett långsiktigt arbete som ger positiva effekter för alla inblandade.
Christer Johansson

Utveckling på sikt

Det är lätt att känna Christers engagemang när han berättar om planerna för gruvområdet. De stannar nämligen inte vid avverkningen.

– Nu har vi öppnat upp för att visa områdets potential. Och det är också en test på hur det går att kombinera ett kommersiellt skogsbruk på marker som passar för det med ett helt annat typ av skogsbruk i gruvmiljön utan inriktning på produktion. Att hitta balansen. Jag tror att vi kan lära oss mycket av den här processen.

Utvecklingen av gruvområdet sker i nära dialog med den lokala hembygdsföreningen och kommunen.

– Som markägare känner jag ett engagemang i min bygd. Jag vill att det här ska vara ett långsiktigt arbete som ger positiva effekter för alla inblandade parter. Holsljunga hembygdsförening har gjort ett otroligt jobb i många år och nu kände jag att det var dags för mig att bidra med det jag kan. Tillsammans ska vi förstärka det historiska arvet i området. På sikt ser jag möjligheter att utveckla vandringsleder, skapa aktiviteter och service som ytterligare stärker gruvans ställning som utflyktsmål. Det finns potential att vårda och utveckla. Exakt hur håller jag lite på, men återkom om fem år så kommer du att uppleva stor skillnad.

På återseende alltså. Och har du vägarna förbi redan i sommar är det väl värt ett besök redan nu.

  • Getrygg Rullstensås som bildades efter istiden och som låg över högsta kustlinjen och därför fick en skarp och vass profil.

    Dödisgrop Fenomen som uppstått när en stor bit av inlandsisen blev kvar och omgavs av sediment som kom med vattnet från den smältande isen. Sedimenteten stelnade först kring "isbiten" och när denna senare smälte bort, bildades en håla.

Text och foto: David Söderlind