I dag är det Kind Skogar AB som äger fastigheten. Christer är ägare och VD i bolaget. Gräne Gruva var redan innan restaureringsarbetet inleddes hösten 2017 ett av Svenljunga kommuns största besöksmål och har som en del av Nedre Ätradalens Ekomuseum med över 4 000 besökare om året.
– Utöver gruvan har vi här ett område mellan sjöarna Holsjön och Lilla Hallången där det förekommer rikligt med getryggar och dödisgropar, berättar Christer Johansson.
Första åtgärden i vad han beskriver som en långsiktig strävan att utveckla området var att göra en avverkning runt gruvan.
– Främst för säkerheten egentligen. Det hade börjat växa träd som hängde över schaktet. Men också för att få fram miljön bättre, skapa bättre tillfartsvägar och ge fler möjligheten att njuta av kulturhistoria här. Att öppna upp har varit något slags ledord, beskriver han.
Brant och halt
Sydveds Per Andersson ger sin bild av en annorlunda avverkningsplanering:
– Inget är ju egentligen sig likt jämfört med en vanlig avverkning. Här blev det mesta special. Det går såklart inte tänka produktion utan det var full fokus på det estetiska och utmaningarna i att skapa en säker avverkning. Vi fick till exempel planera in tidpunkt och markförutsättningar eftersom det vid fel väderlek blir väldigt halt i den branta terrängen.
Rickard Nilsson och Jonathan Arnesson från Västavverkning skriver under på det sista:
– Det är rejält brant och vi fick fundera både en och två gånger för att skapa ett rationellt arbetssätt och göra det enkelt att få ut virket. Det var väldigt roligt och lärorikt att bryta av de traditionella uppdragen med något sånt här.
Träden som stod närmast gruvschaktet, och faktiskt delvis i det, fick sedan en arborist gå in och ta bort.
– Och det var stora 40-åriga granar, berättar Hasse Palmqvist som är skogsansvarig för Kind skogar AB.
Ny väg och parkering
Stubbarna vittnar om att många träd tagits bort. Vissa precis på hänget till gruvan.
– Det går nästan inte att komma ihåg hur tätt det var här. Det blir otroligt fint och ljust nu, säger Christer Johansson och fortsätter:
– Vi har också huggit för att anlägga en helt ny parkering och en ny väg. Den tidigare var väldigt brant och faktiskt svårframkomlig vissa årstider. Nu bygger vi en väg så att man kan köra buss hela vägen fram till en stor parkering nära gruvan. Det ökar tillgängligheten markant.
Tore Löfström på Överlida Grus & Transport är på plats för schaktarbeten för den nya vägen.
– Det ska bli en jämnare dragning som följer naturen, och så en stor parkering med vändplats.
Export till Tyskland
Naturen är dramatisk. Gruvgången leder oss in i schaktet. Väggarna som reser sig 20 meter rakt upp skimrar ömsom i silver och ömsom svart, så svart. En liten damm har bildats på gruvans botten. Är vi riktigt tysta hör vi hur den fylls på med ett taktfast droppande.
– Gruvbrytningen var som mest intensiv vid 1900-talets början och bidrog till viktig sysselsättning och försörjning. Mineralen fältspat och kvarts, som bildades för två miljarder år sedan, dominerar hela Sjuhäradsbygdens berggrund och här gjorde man ekonomi av det. Just här samlades kvarts och fältspat i en pegamatit, en mycket grovkornig bergart, som underlättade brytningen, berättar Christer.
Mineralerna gick till största del på export till Tyskland. Fältspat användes vid porslinstillverkning medan kvarts och annan skrotsten blev fyllning i granater. Under gruvans första år transporterade man stenen på ett stickspår till järnvägen mellan Falkenberg och Limmared.
– Oxar drog vagnarna på räls till Brunarp 1,5 km bort. Transporterna förändrades på 1930-talet. Då lastades mineralerna istället på pråm på Lilla Hallången. Från Överlida blev det sedan järnväg till Falkenbergs hamn för vidare utlastning. De sista leveranserna från gruvan gjordes 1932.
