Inspiration / Kultur och tradition

Handgjort papper med blommor och blad

Eva Sandegren är konsthantverkare i pappersbranschen. I det lilla mysiga "pappersbruket" i Gränna får hennes handgjorda papper liv av färska stjälkar, blommor och blad. Det till synes spontana och slumpmässiga i de glada arken är i själva verket frukten av mer än 20 års experimenterande. Själv vill hon hävda att vem som helst kan göra papper hemma i köket. Häng med in i verkstan så får vi se hur hon gör.

Evas papperstillverkning är så långt från industri du kan tänka dig. Men samtidigt är alla moment samma som i det stora bruket, det finns liksom inga genvägar från massa till färdigt papper. Eva köper nu för tiden sin massa från Tumba bruk. Men det var inte så det började.

Det första pappret gjorde jag med en hushållsmixer och uppblötta äggkartonger, säger hon och skrattar. Men det blir inte så fint papper om man använder returfiber. Allt mitt papper är idag syrafritt och används bland annat av konstnärer.

Holländare i Gränna

Ganska nystartad i slutet av 1980-talet fick hon nys om en gammal "holländare", en maskin för malning av pappersmassa, som använts på Munksjös papperslaboratorium. Den blev så småningom hennes egen och hon kunde nu riva sin egen massa lite mer rationellt och under kontrollerade former. Den uppblötta massan körs i cirka 45 minuter i holländaren till en vit välling. Sen är det bara sätta igång.

Evas signum är bladen och blommorna som fångas i den vita pappersmassan. Växtdelarna tar hon färska och lägger i karet med massan. Som med en håv lyfter hon upp sin skapelse med en kvadratisk ram klädd med ett finmaskigt nät som gör att vattnet kan rinna av. Det blöta arket läggs mellan två yllefiltar på guskbrädan (bräda med välvd översida för att underlätta att trycka av arket) och mer vatten kan försvinna när det blötpressas. Arken får sedan torka i rumstemperatur, därefter torrpressas de med 20 tons tryck i en hydraulpress. De är nu redo att bli inbjudningskort, tackkort, kuvert eller bara ett konstverk i sig.

Startade eget

Eva var bara 24 år när hon sa upp sig från ett fast jobb som grafiker på Jönköpings-Posten, satsade allt på ett kort och blev pappersmakare.

– Jag kände verkligen att jag inte ville ha ett vanligt jobb. Redan när jag var 17 gick jag en starta-eget-kurs. Det var på en resa till Wales jag såg en tjej som gjorde eget papper. Jag skrev ett brev till henne, fick möjligheten att komma och hjälpa henne under några veckor på sommaren 1988. Jag öppnade min egen verkstad samma år.

På frågan vad det är som gör jobbet lika spännande i dag som för 22 år sedan, har Eva många svar:

– Jag gillar kontrasterna – papper är både manligt och kvinnligt, det är både hantverk och konstverk, långsamt och snabbt. Det är ett meditativt långsamt jobb att göra en serie papper, samtidigt som varje papper är oförutsägbart i det ögonblick det skapas. Det går inte att styra helt.

Om man inte nöjer sig med att titta på när Eva gör papper för öppen ridå i sin verkstad, utan vill pröva själv, finns så klart möjlighet till det. Eva och hennes dotter Matilda håller ofta och gärna kortare eller längre workshops i verkstan som ligger i den vackra Hallska gården i Gränna.

– Man kan köra i ett par timmar eller en hel helg i lite större sällskap, berättar Eva.

Hjälper mamma

Matilda har sommarjobbat och hjälpt Eva i verkstan i drygt ett år nu, men om yrket går i arv är alldeles för tidigt att säga.

– Visst vore det kul med nya idéer, men hon måste få pröva sig fram, med det hon vill och känner för.

Pappersmakeri har annars långa traditioner i Gränna. Redan på 1600-talet startade Greve Per Brahe d.y. ett pappersbruk i Röttle, vilket blomstrade i mer än 200 år. Även Eva har sin tur väckt nya pappersmakare, som startat eget, både män och kvinnor.

– Jag vill inspirera andra att plocka fram det kreativa inom sig, säger Eva till sist.

Papperstillverkning – kort historia

Var och när?

Det första pappret tillverkades i Kina år 105 e.kr. Men det dröjde ytterligare 500 år innan konsten spreds till andra länder. Araberna var snabba att ta till sig papperstillverkning och Bagdad blev tidigt ett papperscentrum. Araberna tog i sin tur med sig tekniken till Spanien i början av 1000-talet. Först mot slutet av 1300-talet började vi nordbor att tillverka eget papper. Från och med mitten av 1800-talet dominerar det industriellt producerade pappret helt.

Hur då?

Det första pappret i Kina tillverkades av växtfibrer direkt, medan araber och européer höll fast vid bomullslump som råvara. Den ökade efterfrågan gjorde behovet av alternativ större. Halm var en tidig råvara.

Försök gjordes också att på olika sätt lösa ut cellulosafibern ur våra vanliga träslag, både mekaniskt genom slipning, och kemiskt genom kokning under högt tryck.

Tall och gran ger en längre fiber (3–5 mm) än till exempel björk och andra lövträd. De olika fibrerna kan blandas för olika pappersegenskaper.

Fram till 1940-talet var den så kallade sulfitmetoden den dominerande, men ersattes då snabbt av sulfatmetoden, som ger ett starkare papper. Den sistnämnda processen innebär att träflis kokas i vitlut (bland annat natriumhydroxid och natriumsulfid) för att separera fibrerna och bli av med bindemedlet lignin. Så tillverkas det mesta pappret i dag i Sverige och internationellt.

Text och foto: Nicke Hallgren