Med Li Pamps tips i bakhuvudet satte jag hela familjen i bilen och tog sikte på Östergårds Antik- och loppmarknad utanför Moheda. Här skulle fyndas. Vridas, vändas. Laguppställningen kändes på förhand stark. Victoria, inredningsintresserad och märkesmedveten. Arvid 3 år, garanterat otålig om det inte bjuds på något intressant. Ida 1 år; kritiskt granskande, redo att upptäcka livet och så jag själv, med Janne-Josefsson-granskande-journalist-inställning.
Vi intar gårdsplanen. Försöker blicka lite nonchalant över utbudet av slagbord, bänkar, gungstolar och brudkistor.
– Jag vill ha bulle! säger treåringen.
Så vi börjar med fika i gårdscaféet. Kaffe i udda koppar (som givetvis kan köpas om du så önskar) och hembakta bullar gör upplevelsen pittoresk. Även om det så kallade sommarvädret inte bjuder på rätt förhållande för utomhusfika under kaffekoppsträden.
Snegla…
Med kaffekicken som drivmedel tar jag en inspektionsrunda. Gårdsplanen är bara en liten del av den här loppisen. Här finns en "finare" del, en speciell verktygsbod, fyndhörna (tre saker för 10 kronor…) Ja, här finns faktiskt det mesta.
Det är fascinerande hur få steg jag tar innan jag instinktivt börjar tänka köp, köp! Behöver vi egentligen inte en sådan där servis med rosa blommor på? En schäslong? En bokhylla? En rostig skruvmejsel? En lampa? Boken "Vägarnas bästa mat 1988"?
Jag anar ganska snabb ett mönster bland mina medshoppare. Så fort jag ställer mig vid någon pryl är det raskt några till där och vrider och vänder. Jag försöker se ointresserat cool ut tills jag finner att jag själv sneglar på allt som någon annan står och kollar på.
…och lyssna!
Och det är inte bara roligt att titta. Lyssna på dina konkurrenter också:
Äldre dam i fin sommarkappa i samtal med sin tillika äldre man i klädsam keps:
– Den här var väl käck? (Visar upp en liten broderad duk.)
– Mmmmm. (Utan att kolla upp från boken om vinplantager i norra Frankrike.)
– Bara 10 kronor! (Mycket entusiastisk äldre dam i fin sommarkappa.)
– Mmmmmmmmmm. (Mindre entusiastisk kepsman som fortfarande bläddrar i boken om vinplantager i norra Frankrike.)
Det är tydligt att här finns experterna; samlarna som vet exakt vad de ska kika på. Och så finns det de som jag; som planlöst gör nedslag och letar efter något som vi inte riktigt vet själva.
Gamla verktyg rostar alltid
En kaffekopp med sirligt blommönster tar mig tillbaka till mormors kök. Doften av nybakta kringlor och kokkaffe. Eller verktygsboden där det luktar exakt, alltså på pricken, likadant som doften som brukade sprida sig när farfar plockade fram sin hemsnickrade verktygslåda. Kan gamla verktyg få en egen doft? Doft av smutsig metall? Jag minns när Plastic padding gjorde intåg och farfar plötsligt skulle laga allt med det, från trappräcken till prydnadssaker och instrument. Och hur han efter lyckad (nåja) reparation alltid belönade sig själv (och sin hantlangare också såklart) med kaffe på fat och något smaskigt som farmor bakat.
Sekundfärska hallon
Bläddrar lite i "Herrarnas kalender" från 1959. Det har hänt en del på jämställdhetsområdet tack och lov.
Ute på gårdsplanen står en gammal gräsklippare lite avsides. Nästan som att den skäms lite för sig. När jag var i 10-årsåldern fick jag alltid klippa gräset hos morfar. Det kändes som ett hedersuppdrag, en ära. Efter fullgjort värv och några överkörda jordgubbsplantor väntade alltid hemmagjord saft och en 10-lapp. Och så några sekundfärska hallon och sockerärtor från landet.
En hel kartong med skosmörja står slumpat på en gammal kökssoffa. Och jag är ofrivilligt tillbaka i Eksjö i mitten av 1990-talet. Det var i lumpen som jag lärde mig att gott ledarskap inte automatiskt kommer med grader på axeln. Att respekt och ödmjukhet ofta hör ihop. Och att blanka skor och en välbäddad säng alltid är ett plus. Ja, det är väl alltid nåt att ha med sig i bagaget.