Lämna kantzon mot vatten
Övergångszonen mellan olika miljöer, som till exempel skog och sjö, är särskilt värdefull för många arter. Här finns föda, skydd och boplatser. I kantzonen får man inte heller plantera barrträd efter avverkning. Detsamma gäller för kantzoner mot åker och betesmark.
Kantzoner mot sjöar eller vattendrag ska därför bevaras eller plockhuggas (enstaka träd, oftast några av de grövre, tas ut) så att lövträd samt bärande träd och buskar gynnas. Kantzonens bredd varieras efter de naturliga förutsättningarna. Mot sjöar och större vattendrag eftersträvas en kantzon på cirka 20 meter.
Skapa tre högstubbar per hektar
I en grövre gallring ska man skapa minst tre högstubbar per hektar av alla förekommande trädslag. Genom att öka mängden död ved i markerna gynnar man svampar, lavar, insekter och fåglar. Högstubbarna ska göras cirka tre meter höga.
För föryngringsavverkning gäller att man ska skapa minst tre högstubbar per hektar av vanligt förekommande trädslag. Välj i första hand träd av ekonomiskt lägre värde, till exempel skadade eller rötade stammar.
Skapa hänsynsytor
Små områden, som har eller kan utveckla särskilda naturvärden, lämnas orörda eller sköts för att främja naturvärdet. Exempel på sådana områden är lövdungar i barrskog och små berghällar och blockrika partier.
Naturvärdesträd får inte avverkas
Exempel på naturvärdesträd: Särskilt grova eller gamla barr- och lövträd, rönn, oxel, lönn, lind samt träd med risbon och med tydliga kulturspår.
Lämna äldre död ved
Alla torrträd och högstubbar som är äldre än ett år ska lämnas. I avsatta områden och andra områden med höga naturvärden lämnas all död ved. Lågor, liggande trädstammar från döda träd, lämnas vid all avverkning.
September 2012
