Skogsbruk / Miljö och naturvård

Lyckad naturvårdshuggning på Södra Malmö

De frihuggna ekarna sträcker sig med långa armar mot den gråa himlen. Havsvinden river i tallarna. Sydveds Björn Junhammar och Magnus Grimheden från Länsstyrelsen har från båt inspekterat några av Sydveds avverkningar på Södra Malmö. Angus- och Herefordkorna, pråmade från fastlandet, har haft sin del i den lyckade restaureringen av skogarna på ön.

​– Det ser bra ut. Vi har gjort en omfattande naturvårdshuggning för att restaurera reservatsskogarna här på Södra Malmö, säger Magnus Grimheden från Länsstyrelsen i Kalmar län, när han kliver i land på bryggan.

Naturreservatet Södra Malmö utgörs av ett skärgårdsområde som ligger norr om Västervik och omfattar östra delen av ön Södra Malmö, samt skär och öar utanför. Totalt 1687 hektar varav 1289 hektar vatten.

Reservatet kan endast nås med båt. Själv har jag blivit hämtad i Gränsö Kanal av Anna-Pia Molander som kör skolskjutsbåten i den här delen av skärgården.

– Idag är det inte så höga vågor. Det kan vara mycket värre, lugnar hon mig.

Naturen är vacker. Kraftfull. Berg, vatten och skog möts.

Ljusare skogar

Naturvårdshuggningen på Södra Malmö är en del av Life Coast Benefit, ett projekt som jobbar med naturvård längs kusten och i skärgården. Södermanland, Östergötland och Kalmar län arbetar tillsammans i projektet.

– Totalt ingår 45 så kallade Natura 2000-områden i olika restaureringsprojekt. Det övergripande målet är att återskapa rika odlingslandskap, levande våtmarker och ljusa skogar, säger Magnus.

Projektet som inleddes 2013 och pågår till 2019 finansieras av EU, Naturvårdsverket och länen tillsammans. Magnus berättar att reservatsområdet på Södra Malmö är privatägt.

– Vi har hela tiden fört dialog med markägare och Sydved. Björn har snitslat efter min karta och mina instruktioner. Stämpling är utfört i bryn och i hagmarkerna för att ange exakt vilka träd som ska vara kvar.

Rensat från ris

På Sydved är det inköparen Björn Junhammar som har hållit i avverkningen.

– I slutet av sommaren så pråmades skördare och skotare ut till ön. Dessa har sedan kompletterats med motormanuell resurs. För att minska påverkan i reservatsmiljön har målet varit få överfarter i körstråket. Det vill säga att skotare ska passera samma ställe så få gånger som möjligt.

– Torrt väder har varit en avgörande faktor, liksom risning där maskinerna ska köra.

I känsliga områden har de motormanuella resurserna fått kliva in istället för maskinerna. Avläggen har valts med omsorg för att göra det enkelt att såväl skota som att hämta med pråmen, förklarar Björn. För att underlätta för de djur som betar reservatet har allt ris plockats ut.

– Skogsbetet är en viktig del av restaureringen och i kombination med huggningen våra största insatser här på Södra Malmö, berättar Magnus.

Uppskattat bete

Lars Hägg, lantbrukare från Valdemarsvik, släppte i år 45 kor för bete på Södra Malmö. Omkring 150 hektar har betats.

– Angus och Hereford är raser som passar bra för det lite magrare skogsbetet. Inom ramen för Life Coast Benefit har sex fållor upprättats så att man kan flytta flocken inom området.

Totalt satte vi åtta kilometer stängsel. Det ger bättre möjligheter att styra betesdjuren; låta djuren stå kvar 7–10 dagar och på så sätt inte bara beta av det allra godaste.

Till nästa år utökar man till 60 kor.

– Vi tycker att betet gett väldigt gott resultat, redan nu är effekten på markvegetationen synlig, säger Magnus.

– Efter att ha legat nere några år var betet efterlängtat bland öns besökare, konstaterar Lars.

Samarbete vässas

Vi rör oss genom några av de områden som restaurerats. Och det är lätt att förstå variationen i insatserna; från en ekbacke där träden frihuggits från bland annat granar, via en strandäng där ett antal mindre lövträd tagits bort, till tallskog av naturskogskaraktär.

"Det estetiska i att brynmiljöerna och skären ljusats upp kommer ju inte minst skärgårdens alla besökare till godo."

– I tallskogen är främst frånvaron av åtgärder viktigast, så där gör vi i princip ingenting. En viktig åtgärd här skulle kunna vara bränning, men dit har vi inte riktigt kommit ännu, berättar Magnus.

– En sådan här insats trimmar lyhördhet och samarbete. Instruktionen är detaljerad. Vi har varit noga med att inte prata gallring utan verkligen betona frihuggning, variation och punktinsatser. Det man kör förbi och lämnar är viktigast för den här avverkningstypen, förtydligar Björn.

Ringbarkade tallar

I lövskogen har man minskat graninslaget. Vi passerar ett björkbestånd och Magnus har nästan svårt att känna igen sig.

– Det var en mörk granvägg här när jag var här senast. Nu är det ett björkbestånd och ett kärrområde framträder plötsligt tydligt där borta, säger han och pekar. I områden med ekar har dessa frihuggits för att kunna utvecklas. Står de i tallbestånd har tallarna närmast ekarna ringbarkats.

– Det gör man för att de ska bilda stående död ved. Ekarnas kronor blir friare på ett skonsammare sätt och de döda tallarna blir ett tillskott på död ved, berättar Magnus.

När vi står på bryggan och jag väntar på Anna-Pias skjuts hem sammanfattar Magnus:

– Vårt mål med den här insatsen är att ta tillvara reservatets tallskog, lyfta fram ekarna och få igång skogsbetet igen. Då uppnår vi i sin tur målen att bevara en intressant flora, gynna svampar, insekter, fåglar och vattenlevande djur. Och när jag ser hur det faktiskt blev ser det ju riktigt, riktigt bra ut. Det estetiska i att brynmiljöerna och skären ljusats upp kommer ju inte minst skärgårdens alla besökare till godo, säger han.

Text: David Söderlind Foto: Lennart Norin och David Söderlind