Skogsbruk / Skog och framtid

Frågor och svar om det svenska skogsbruket

Publicerad 2021-03-17

Här hittar du frågar och svar om det svenska skogsbruket, insatser för den biologiska mångfalden, vem som äger skogen, varför vi har hyggen, hur mycket skog vi har och hur mycket skog som är skyddad.

Hur går skogsbruk i Sverige till?

En majoritet av Sveriges skogsägare bedriver ett så kallat trakthyggesbruk. Det har en cykel på 60-120 år, längre tid ju längre norr ut. Det börjar med att skogsägaren planterar skog, för att sedan röja och gallra runt de växande träden. Vid sidan av plantering sker också en naturlig självsådd av framför allt olika lövträd. Här är skogsbruket extra intresserade av att spara rönn, asp, sälj och ek, eftersom det är bra föda för vilt och viktiga för den biologiska mångfalden. När det är dags att slutavverka tas merparten av alla träd i beståndet ner vid ett och samma tillfälle. En hel del träd, oftast runt fem-tio procent av arealen, sparas för att bevara livsmiljöer för växter och djur och motverka den kala känslan. Sedan är det dags att plantera nya träd, cykeln fortsätter. Nu med de sparade träden som en del av den nya skogen.

Vad har vi för lagar som reglerar skogsbruket?

Det svenska skogsbruket styrs i första hand av Skogsvårdslagen. Innan lagen ändrades 1993 var det primära syftet med den att öka virkesproduktionen. Skogsbrukare var då lagligt skyldiga att avverka skogen, vilket kunde resultera i skada på den biologiska mångfalden. Dagens skogsvårdslag lyfter istället både värdet av produktion och biologisk mångfald: ”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.” Vid sidan av Skogsvårdslagen styr även vissa bestämmelser i miljöbalken hur skogsbruk får bedrivas.

Ungefär 70 procent av landytan i Sverige är skog. Skogsarealen är relativt konstant. Däremot har Sveriges skogar blivit dubbelt så virkesrika på 100 år. Vi har fler och grövre träd.

Vem äger den svenska skogen?

Nästan hälften av Sveriges skogar ägs av 320 000 privatpersoner. En fjärdedel ägs av privata skogsbolag. Den sista fjärdedelen ägs av staten, kommuner och kyrkan.

Får vi mer eller mindre skog i Sverige?

Ungefär 70 procent av landytan i Sverige är skog. Skogsarealen är relativt konstant. Däremot har Sveriges skogar blivit dubbelt så virkesrika på 100 år. Vi har fler och grövre träd. Det är det vi syftar på när vi säger att vi har dubbelt så mycket skog nu som för 100 år sedan.

Den genomsnittliga tillväxten i skogen är 120 miljoner skogskubikmeter per år. Samtidigt avverkas ungefär 90 miljoner skogskubikmeter per år. Av Sveriges totala skogsareal motsvarar detta ungefär en procent. För varje träd som slutavverkas planteras 2-3 nya träd.

Varför har vi så mycket barrträd i Sverige?

Sverige är lokaliserat i det som kallas för det boreala barrskogsbältet. Här är barrträd, gran och tall, de primära trädslagen. Ju längre söderut du reser desto mer lövträd finner du. Lövträd är också generellt bättre på att självså sig, så det fokus som skogsbruket under lång tid har haft på barrträden orsakar ändå inte skogar med bara barrträd, vi får så att säga lövinslag på ”köpet”. Totalt har vi 20 procent lövträd i Sverige och 40 procent av gran respektive tall.

Hur är det med den svenska urskogen?

Vi har i princip inga riktiga urskogar i Sverige. Under de senaste århundradena har så gott som alla skogar påverkats, i olika omfattning, av människor. (Det gäller även skogarna i norr och nära fjällkedjan.) De skogar som har mest urskogs- eller naturskogskvaliteter har prioriterats när man bildat naturreservat och frivilliga avsättningar. Dessa skogar avverkas således inte.

Höga stubbar är ett sätt att öka mängden död ved i skogarna, som bland annat är viktigt för många insekter. Träddungar lämnas kvar både för att värna arter och för att minska kalhetskänslan när man avverkar skog och de gör nytta som en tillflyktsort för arter medan den nya skogen växer upp.

Varför har vi hyggen?

I Sverige väljer många skogsägare det så kallade trakthyggesbruket därför att det gör att skogen växer bättre. Det gör mer virke som Sverige kan använda till förnybara produkter och landets ekonomi. Eftersom skogen ska användas som en ekonomisk resurs för landet finns en bred samsyn inom skogsnäringen, skogsmyndigheter och lagstiftare att trakthyggesbruk ska vara den vanligaste formen av skogsbruk.

Trakthyggesbruk – hur går det till?

Skogsskötseln följer ett cykliskt förlopp med olika faser. Cykeln börjar med att skogsägaren planterar för att sedan röja och gallra. Parallellt övervakas skogen för att i tid upptäcka och förebygga hot som skadeinsekter, stormar och bränder. När det är dags att skörda avverkas merparten av alla träd i beståndet vid ett och samma tillfälle. Vissa träd och trädgrupper, oftast runt fem–tio procent av arealen, sparas för att bevara livsmiljöer för växter och djur och motverka kalhyggeskänslan. Efter avverkning planteras nya träd och cykeln fortsätter.

Finns andra sätt att bruka skogen än trakthyggesbruk?

Skogsägaren har frihet att välja brukningsform inom ramen för Skogsvårdslagen. Hyggesfritt skogsbruk har sin plats där särskild hänsyn behöver tas och som inte kan uppfyllas med trakthyggesbruk. Det kan till exempel handla om att bibehålla eller förstärka upplevelsevärden i tätortsnära områden, bevara och gynna hänglavsskogar viktiga för renskötseln eller undvika kontinuitetsbrott för marklevande svampar. Vi är nyfikna och vill gärna bygga mer kunskap kring hyggesfritt skogsbruk. Det finns ännu så länge relativt lite forskning på området och den samlade bilden är att hyggesfritt skogsbruk innebär sämre tillväxt och en lägre kolbindning. Därför är det spännande att följa utvecklingen kontinuerligt och lära mer. Sedan är det inte alltid så att hyggesfria metoder alltid är bättre för den biologiska mångfalden än vad trakthyggesbruk är, utan det gäller att hitta den mest optimala metoden för varje område som ska skördas, utifrån många olika aspekter. Förutsättningarna för hur vi kan bruka skogen skiljer sig också åt över landet.

Hur stort är ett hygge?

Ett hygge i Sverige är i genomsnitt 7,3 hektar, enligt Skogsstyrelsens statistik från åren 2018-2020. Ytorna i södra Sverige är generellt sett mindre än de i norra Sverige. Enligt lag är ytan maximerad till 20 hektar i fjällnära skog. Stora hyggen hänger oftast ihop med stormar eller bränder.

På ett hygge lämnas det kvar träd och höga stubbar, varför då?

Höga stubbar är ett sätt för skogsbruket att öka mängden död ved i skogarna, som bland annat är viktigt för många insekter. Träddungar lämnas kvar både för att värna arter och för att minska kalhetskänslan när man avverkar skog och de gör nytta som en tillflyktsort för arter medan den nya skogen växer upp.

Är du i en certifierad skog lämnas minst tio extra träd per hektar på hygget och det finns regler för hur stor yta som får vara kal. Träd eller ved lämnas kvar på marken för att långsamt brytas ner och samtidigt utgöra hem åt insekter, lavar, mossor, tickor och så vidare.

Nio procent av den totala skogsmarken är formellt skyddad i naturreservat. På den improduktiva skogsmarken, där skog växer på mager mark, bedrivs inget skogsbruk. Den improduktiva skogsmarken omfattar cirka 16 procent av Sveriges totala skogsmark. 

Hur ser skogsnäringen på värdet av biologisk mångfald?

Biologisk mångfald är en viktig fråga för skogsnäringen. Svensk skogsnäring har som mål att bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva. Genom den hänsyn som tas i skötseln av skogen tillsammans med de frivilliga avsättningarna, skapas varje dag förutsättningar för den biologiska mångfalden.

Vem har ansvaret för den biologiska mångfalden i skogen?

I Skogsvårdslagen är mål om produktion och miljö likställda. Detta formar all verksamhet i skogsbruket. Varje dag skapas förutsättningar för alla skogslevande arter att fortleva i skogslandskapet.

Att säkra artrika och värdefulla skogar är ett ansvar som alla skogsägare bidrar till, och även alla medborgare via Allemansrättens skyldigheter att inte skada naturen eller fridlysta arter.

Ansvar för biologisk mångfald i skogen är delat mellan staten och näringen. Staten bevarar skogar genom naturreservat, biotopskyddsområden, naturvårdsavtal och nationalparker.

Skogsbrukets ansvar för biologisk mångfald tas genom miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder samt genom att göra frivilliga avsättningar för naturvård och sociala värden.

Har vi färre arter i de svenska skogarna idag än för 100 år sedan?

Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid SLU är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik. Här finns ingenting som tyder på att skogarna blivit artfattigare de senaste 100 åren men inte heller belägg för att arterna blivit fler. Den svenska fågelinventeringen har dock gett besked om att fåglarna blivit fler i skogen. Vi vet också att många av de miljöer som är viktiga för biologisk mångfald har ökat. Vi får mer gammal skog, grova träd, lövträd och död ved.

Det är också så att vissa skogar är mer artrika än andra. Gran på gammal åkermark är till exempel ofta fattigt på arter, medan till exempel ett hygge kan hysa andra arter för här når mycket ljus ner till marken vilket är viktigt för många insekter och kärlväxter.

Hur stor del av skogen är skyddad?

Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är ungefär 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk. Därutöver lämnas ytterligare 8-10 procent av arealen i brukade skogar som generell hänsyn i samband med avverkning.

Nio procent av den totala skogsmarken är formellt skyddad i naturreservat. På den så kallade improduktiva skogsmarken, där skog växer på mager mark, bedrivs inget skogsbruk. Den improduktiva skogsmarken omfattar cirka 16 procent av Sveriges totala skogsmark. 

Ta del av mer statistik hos: SCB

Vad innebär det att en skog är certifierad?

63 % av skogen i Sverige är certifierad. Att certifiera sin skog är ett frivilligt åtagande från skogsägarens sida. Det innebär i korthet att ägaren lovar att undanta en viss areal för naturvård och att följa de övriga reglerna för hur skogen ska brukas. Reglerna bidrar tillsammans till ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk. I Sverige har vi två certifieringssystem: FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification).

Våra skogar och de arter som lever i den är anpassade till att klara omvälvande förändringar som skogsbränder eller stormar ger. Därmed klarar de också den påverkan som en avverkning ger.

Vad gör skogsnäringen för att bevara biologisk mångfald?

Skogsägare sätter av områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Hittills har Sveriges skogsägare tillsammans avsatt 1,2 miljoner hektar av sin skog för naturvård. Utöver detta lämnar skogsägare idag 8-10 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner. Många skogsägare genomför också omfattande naturvårdsinsatser i form av till exempel naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter. Dagens miljöhänsyn har praktiserats under cirka 20 år i Sverige och bidrar starkt till att både mildra negativa hyggeseffekter samt till att skapa nya naturvärden för biologisk mångfald. Utöver att fungera som livsmiljöer för hyggeskänsliga arter berikar den lämnade miljöhänsynen på flera sätt den uppväxande skogen. De skogar som idag föryngras kommer att hysa betydligt fler naturvärden jämfört med de skogar som föryngrades tidigare.

Hur påverkas den biologiska mångfalden av det svenska skogsbruket?

All form av mänsklig aktivitet i naturen påverkar den biologiska mångfalden, en påverkan som har pågått i tusentals år. Skogsbruk har på många håll gett en annan typ av skogar än de som fanns innan skogsbruk började bedrivas i störres skala. På vissa håll är skogarna tätare och mörkare, på andra håll glesare på grund av röjning och gallring. Det här innebär att olika arter trivs olika bra i de olika skogarna. Sammantaget med den skog som undantas från skogsbruk och med den naturhänsyn som tas vid avverkningar, anser skogsnäringen att vi ger goda livsvillkor för de arter som är normalt förekommande i vår svenska boreala skog. Blickar vi bakåt kan vi konstatera att svenska skogar idag innehåller mer hård död ved och fler grova lövträd än vi hade för 100 år sedan. Sedan 90-talet har vi även fått mer ädellövskog, mer lövträdsdominerad skog och mer gammal skog.

Är skog som är planterad mer artfattig än självsådda skogar?

Skog som är planterad är inte artfattigare än en självsådd skog. Men de senare kan hysa fler ovanliga, mer sällsynta arter. Likaså är ofta äldre skogar, oavsett om de är planterade eller inte, mer artrika än unga skogar.

Hur påverkas djur och växter som lever i skogen av en avverkning?

Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra dras till hygget. Djur som gynnas av avverkning är exempelvis växtätare som älg och rådjur, eftersom de får god tillgång på mat på hygget, medan djur som gillar skugga och är anpassade till äldre skog inte trivs med förändringen. De flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre. Genom att vi har skogar i alla åldrar kan de flesta arter hitta bra livsmiljöer. Särskilt känsliga arter skyddas genom hänsyn och avsättningar.

Våra skogar och de arter som lever i den är anpassade till att klara omvälvande förändringar som skogsbränder eller stormar ger. Därmed klarar de också den påverkan som en avverkning ger. Färre än fem djurarter i Sverige anses ha dött ut till följd av avverkning sedan 1950-talet.

Vissa växter och svampar kan däremot ha det svårare. Vissa menar att för dessa arters kontinuitet måste de kunna vara på samma plats därför att fröerna/sporerna inte sprids tillräckligt långt. Sådana arter påverkas förstås när den omgivande miljön förändras. För att gynna arter med dålig spridningsförmåga lämnas skog orörd.

Text: Skogsindustrierna Foto: Björn Johansson