Ingen kan gallring som vi!

I matsalen på Östergården hänger ett svagt kolorerat flygfoto, förmodligen är det taget någon gång på 1950-talet. Mot öster anas ett ganska stort hygge.

– Det är bland annat det som vi har gallrat nu, säger Rickard. Hans pappa, Anders Andersson, förvärvade Östergården under 1990-talet och Rickard och hans fru Lena flyttade hit och byggde nytt 2010. Då hade gården stått obebodd sedan 1980-talet.

– Skogen har skötts hela tiden, men när man inte bor på en fastighet så är det ändå lätt hänt att man hamnar på efterkälken – särskilt med gallringen. Bor man på stället så rör man sig hela tiden i skogen och blir mer uppmärksam på vad som händer. Då får skogen alltid lite extra omsorg, resonerar Rickard som låtit gallra 25 hektar, vilket motsvarar omkring en fjärdedel av fastighetens totala skogsbestånd.

"Vi ville ha en traditionell låggallring där man tar bort de små träden."

Byn Bössjarp ligger bara ett stenkast från Elmia Wood-området och kännetecknas av den för trakten så typiska tallmon. Även om här också finns blandbestånd och kullar med gran så är det de stolta furorna som dominerar landskapet.

Traditionell låggallring

Både Rickard och Anders är skogsvana och röjer, gallrar och tar hand om vindfällen själva. De hade också en mycket tydlig bild av hur gallringen skulle göras.

– Vi ville ha en traditionell låggallring där man tar bort de små träden. Och så ville vi vara måttliga i uttaget med tanke på eventuella stormar och snöbrott, förklarar Rickard.

Efter en sondering av terrängen föll valet på Sydvedare Lars Gustafson och entreprenörerna Lennart Nyström och Mats Rosqvist på LM Nyströms Skog.

– Jag upplevde att Lars lyssnade och förstod hur vi ville ha det. För mig är det viktigt att känna mig trygg med vem jag släpper in i skogen. Jag vill inte känna att det bara handlar om att maxa uttaget, säger Rickard.

– Sedan tycker jag att det är en fördel att Sydved har så många olika sortiment, så att jag kan få ett bättre netto. Jag tänker till exempel på möjligheten att ta ut ett sortiment som kubb för att öka den sågbara andelen.

Lättjobbad tallmo

Gallringarna har fördelats över skog i två olika åldersklasser: en andragallring och en tredjegallring.

I grunden handlar det om välskött skog som har röjts och gallrats enligt konstens alla regler, så vi har haft ett väldigt tacksamt jobb, säger Lars och får medhåll av Lennart Nyström:

– Bestånden har varit maskingallrade tidigare vilket gjorde att det fanns upparbetade bas- och stickvägar som vi har kunnat använda oss av. Det faktum att marken är väldränerad och inte särskilt kuperad har gjort gallringen lättjobbad.

Lennart har fokuserat på att gallra underifrån och ta bort granen.

– På torra marker går det lätt röta i granen och därför är det självklart att hugga bort den och ge tallarna utrymme. Sedan har jag naturligtvis också gallrat ut klenare eller skadade stammar och tallar med tjärslag.

"En välgallrad skog är en glädje varje gång man går ut."

Lennart kör skördaren och Mats skotar. På Östergården har de fått extra hjälp av Lovisa sex år och Alfred fyra år som gärna ville prova att sitta i en skördare. "Jätteroligt", konstaterar Alfred och får en bifallande nick av Lovisa.

– Personligen så tycker jag alltid att det är roligt när skogsägaren, oavsett ålder, kommer ut och hälsar på och vill få en inblick i vårt arbete, säger Lennart.

– Men tänk på säkerheten! Ring oss innan så att vi vet att ni kommer och ha gärna på en varselväst.

Timmerställning och hargranar

Den äldre skogen hade varit möjlig att avverka enligt skogsvårdslagen, berättar Lars.

– Nu har vi valt att gallra fram de allra finaste stammarna och lämnat vad som kan liknas vid en timmerställning. När gran kommer upp i en viss ålder på den här typen av mark så blir den inte tillräckligt produktiv, men tallen den fortsätter att växa. Därför kan vi låta de här träden stå och växa till sig en tio, femton år till innan det är dags för föryngringsavverkning.

En annan fördel, poängterar Lennart, är att kronorna får chansen att breda ut sig:

– Det har du fördel av i form av fina frötallar till självföryngringen. Resultatet är ståtliga pelarsalar till glädje för både folk och fä. En viss del gran – eller hargranar "som Lars kallar dem" – har förstås lämnats som skydd för vilt och småfåglar. Det innebär inte att man kan strunta i förröjningen om en sådan skulle behövas, poängterar Lars:

– Men det är ett enkelt sätt att vårda djur och natur samtidigt som man skapar fina förutsättningar för jakt. Det är sådana detaljer som man gärna får tänka på i sin gallring.