Bakgrunden till avskogningsförordningen är att EU vill minska den globala avskogningen och skogsförstörelsen. I delar av världen, exempelvis Brasilien, Sydostasien och Centralafrika, finns stora problem med avskogning som har skett i snabb takt när jordbruket har brett ut sig på skogsmark. Ett faktum som påverkar klimatet negativt.
Konkret innebär EUDR att företag som importerar, exporterar eller säljer varor inom EU måste kunna visa att produkterna inte har bidragit till avskogning eller förstörelse av skogsområden. Förutom virke är det en rad andra råvaror, som kaffe, kakao, palmolja och soja, som berörs och där man måste kunna visa på spårbarheten.
Krav på spårbarheten
I Sydveds fall måste virket eller biobränslet kunna spåras till den plats där det har avverkats, vilket ställer högre krav på geografiska uppgifter och dokumentation. Örjan Vorrei, IT-chef på Sydved, berättar om företagets nya rutiner:
– När vi får ett uppdrag från en skogsägare måste vi göra en deklaration till EU, som visar var virket kommer ifrån. När deklarationen har godkänts får Sydved ett referensnummer, som registreras i Viol, skogsnäringens gemensamma IT-plattform. Först därefter kan vi påbörja avverkningen.
Skogsägare som säljer avverkningsuppdrag till Sydved behöver inte själva göra någon deklaration. Där ansvarar Sydved för hela processen.
– Men för skogsägare som säljer leveransvirke till oss är rutinen lite annorlunda. Då behöver vi ställa några nya frågor om var på fastigheten det ska avverkas. Sedan är det samma rutiner som vid ett avverkningsuppdrag, säger Örjan.
Vissa lättnader i reglerna
EUDR har varit på gång i flera år. En lättnad jämfört med tidigare förslag är att mark som användes som jordbruksmark före 1960 och som senare har beskogats fortfarande kan betraktas som jordbruksmark i vissa sammanhang.
En annan lättnad i reglerna är om markägare vill omvandla skogsmark till exempelvis betesmark för att gynna den biologiska mångfalden. På Skogsstyrelsens webb finns mer information och fler detaljer.
