På Wrams Gunnarstorp är skogen gårdens hjärta

Det är inte mer än några mil till Helsingborg och ännu närmare ligger Åstorp, Bjuv och Billesholm. Här i slottet bor Rudolf och Amelie Tornerhjelm, ja och så Cindy, en blott fyra månader golden retrievervalp som redan ser ut att ha hittat sin självklara plats i familjen.

Modernt skogs- och lantbruk

På Wrams bedrivs ett modernt och högteknologiskt skogs- och jordbruk i stor skala. Skogen är på hela 1995 hektar och jordbruket på 850 hektar. Skogen är viktig för godset, inte minst som en inkomstkälla för hela verksamheten. Här växer mest gran, nästan 70 procent, och av lövet är det boken som dominerar.

Större delen av fastigheten ligger i norra delen av Söderåsen. På markerna finns också ett naturreservat, Hallabäcken, där stora delar är täckt av ädellövskog och där många arter trivs.

– Min vardag är skogen och jag vill lämna över den i ännu bättre skick än när jag tog över den, säger Rudolf Tornerhjelm, femte generationen som äger och driver godset.

Rudolf och Amelie träffades 1991 och gifte sig några år senare, 1993. Även om det är Rudolf som äger fastigheten så är Amelie en viktig del i förvaltningen av ägorna och inte minst då slottet och parken. Hon växte upp i Skåne och Värmland och har under åren jobbat med redovisning och ekonomi.

– Nu är det länge sen, men jag gick en skogskurs på Gammelkroppa och lärde mig mycket om skog och skogsbruk. Kursen var jättebra, minns hon.

Jaktslott och unik park

Vi förflyttar oss till en av de klassiska tegellängorna på gården och bjuds på förmiddagskaffe och smörgås. Rudolf berättar att Wrams är ett gammalt gods, från 1500-talet.

– Den norra delen är äldst och sen har slottet byggts till under århundradena.

Wrams byggdes som ett jaktslott och fick sitt nuvarande utseende i renässansstil i mitten av 1800-talet. Stall, ekonomibyggnader och kontor är byggda i samma stil, allt hänger ihop på ett tilltalande sätt. Botanikern Carl von Linné hade hört talas om den unika buxbomshäcken som fanns i slottsparken och besökte slottet under en av sina Skåneresor på 1700-talet.

– Han imponerades både av den och av skogen, berättar Rudolf.

Idag är både slottet och parken klassat som byggnadsminne.

Än idag är jakten viktig för Wrams. Här finns en stor stam av dovhjort och även vildsvin finns på markerna. Rudolf jagar gärna, medan Amelie som också har jägarexamen hellre går med hund under jakterna.

Rudolf tog över godset efter sin far år 1997 och de första åren var det han själv, Amelie och ett fåtal anställda som tog hand om skötseln av skogen. Ett om- fattande och tidskrävande arbete visade det sig. Under 1950–60-talen var det inte ovanlig att 10–15 personer på olika sätt var involverade i skötsel av skogen och lantbruket.

Susab förvaltar skogen

Men för 20 år sedan tog paret beslut om att låta Susab, Skogsutveckling Syd, som är ett helägt dotterbolag till Sydved, ta hand om hela förvaltningen av skogsfastigheten. I uppdraget ingår all planering, skogsskötsel och avverkning, men också andra uppgifter som kan förekomma på en fastighet med denna komplexitet och storlek.

– Det var ingen självklarhet att lämna över ansvaret och förvaltningen till någon annan och jag var först lite tveksam om det skulle funka. Men jag gör ju mina rundor i skogen och häromdagen kunde jag konstatera, med stolthet, att så här bra har skogen aldrig tidigare sett ut!

På plats den här dagen är också Susabs vd Daniel Andersson och Anders Ingvarsson, som är skogsförvaltaren på Wrams.

– Med Rudolf har vi ett riktigt bra samarbete, han lämnar över allt till oss, men är samtidigt engagerad och nyfiken på skogsbruk. Det är väldigt roligt, tycker Daniel.

Varje år kommer Rudolf och Susab överens om en budget som ska efterlevas, och sedan rullar
skogsskötseln och virkesaffärerna bara på. Skogsförvaltaren Anders jobbar självständigt, men har regelbunden kontakt med Rudolf. Åtminstone varannan vecka hörs de av, mest för att stämma av vad som är på gång i skogen.

Skogliga åtgärder året om

Och på Wrams händer det nästan alltid något i skogen: Röjningar, gallringar, slutavverkningar, naturvård, planteringar, viltvård och så vidare.

– Under ett år är det alltid flera gallringar på gång, berättar skogsförvaltaren Anders Ingvarsson.

Skogsbruket är produktionsinriktat, med hög andel av biologisk mångfald.

– Det är en fantastisk skog, som är livskraftig och med hög bonitet. Hårda vindar från väst gör att den är riskutsatt när det blåser kraftigt, säger Daniel Andersson.

– Ett av mina mål för skogen är att försöka hålla en hög kvalitet och få en hög andel timmer, säger Rudolf.

På fastigheten finns ett väl utvecklat vägnät, ungefär 6 mil skogsbilvägar. Många av vägarna byggdes på 1950-talet av Rudolfs far.

– När de byggdes snålades det inte på kvaliteten, utan vägarna byggdes för att hålla. De klarar ekipage på 70 ton. Och det är väldigt kul att se att vägarna fortfarande funkar hur bra som helst. Bra kvalitet lönar sig alltid, tycker Rudolf.

Wrams är en av de få fastigheter där man alltid kan köra virke från skogen till industrin, vilket är fördelaktigt i samband med virkesaffärer. Ett bra vägnät gör också att det är smidigt att förflytta sig både med bil och till fots på fastigheten.

– Jag går ofta och gärna i skogen, Cindy är så liten nu, men när hon blir större så blir det längre promenader, säger Amelie och tillägger att Cindy är nummer sex i ordningen av familjens golden retrievers under åren.

Rundtur i skogen

Kaffet är sedan länge uppdrucket och nu är det dags för en runda i skogen för att med egna ögon se de olika delarna av fastigheten. Cindy som glatt velat leka med oss på kontoret förstår att något annat är på gång och följer ivrigt efter matte Amelie när hon går ut på gården.

Första stoppet är den vackra bokskogen som ligger bakom slottet. I närheten på ett nästan savannliknande fält ser vi en stor grupp dovhjortar som betar fridfullt på det nyuppkomna gräset. På nätterna rör sig även vildsvinen här.

Dovhjorten är en av utmaningarna i skogen. Här finns en stor stam som härstammar från den djurgård som uppges ha anor från 1500-talet. Ett stort område hägnades in av en hög stenmur där djuren fick leva.

Men under åren rymde djuren och etablerade sig både här på Söderåsen och på andra ställen i Skåne.

– De äter underväxten i skogen, gräs och buskar, och ger sig på nya plantor. För oss gäller det att skapa annat bete så att våra träd får vara i fred, förklarar Rudolf.

På godset finns en jägare som bara jobbar med viltvård och jakt, både för att skapa alternativt foder till viltet och för att begränsa dovhjortsstammen.

Vid nya planteringar ser man också till att viltbehandla topparna, så att de inte blir attraktiva för viltet. På en nyföryngring ser vi träd som är 1,5 meter höga. Nästan alla späda grenar på sidorna är borta, men topparna är kvar.

– Ungskogen klarar detta, det fixar till sig framöver. Ett annat sätt att hantera viltet är att skapa speciella områden där de hellre betar än i skogen.

Hybridasp och välvuxet granbestånd

Vi passerar ett område med hybridasp. I varje kant på beståndet har man planterat tre, fyra kastanjer, så att dovhjorten väljer att beta där i stället för på aspen.

– Tidigare var det gran, men det passar bättre med löv här, säger Rudolf.

På fastigheten finns också två stora kraftledningsgator som korsar varandra.

– Det är väldigt öppet kring gatorna, vilket skapar problem när det blåser mycket. Vi har drabbats av omfattande stormfällning på grund av det under åren, konstaterar Rudolf.

Nu närmar vi oss ett välvuxet granbestånd. Skogsförvaltaren Anders berättar att granen inte är mer än 55–60 år.

– Här ska vi slutavverka i slutet av sommaren, det är ungefär 4000 kubikmeter. Det är en entreprenör som jobbar med Sydved som kommer göra jobbet.

Daniel är imponerad av skogen och tillägger att det nästan inte går att få ett bättre granbestånd än så här.

Rundan går genom stora delar av fastigheten och fastän det är nästan 70 procent gran på Wrams får man en känsla av en skog med betydligt större variation, av trädslag och skog i olika åldrar. Rudolf berättar att de har valt att jobba med mindre avdelningar, inspirerat av hur danska jägmästare jobbade förr och även idag.

På fastigheten finns också Maglaby kärr, en damm som för några år sedan restaurerades för att kunna magasinera mer vatten och för att gynna djur och växtliv.

– Om det blir en brand i skogen kan man ta vatten därifrån, säger Rudolf som vill vara förberedd för eventuella risker som kan drabba både skog och människor.

Många nyttjar skogen

Skogen på Wrams är den skog som för många människor är en plats för rekreation och friluftsliv, både för dem i närliggande kommuner och boende i Helsingborg.

– Det har vi i åtanke när vi genomför skogliga åtgärder, både på hur åtgärderna påverkar skogen och hur vi samarbetar med kommuner och andra intressenter, säger Rudolf.

Det handlar om att kommunicera och förhandla. Att ha ett gott samarbete gynnar oss alla i området.

Han har också avsatt en del av skogen i Åstorps kommun. Ett stort område, där man kan röra sig med hundar, barnvagnar, cyklar eller bara strosa omkring och trivas.

På väg tillbaka mot slottet kör vi i utkanten av fastig­heten och då pekar Rudolf till vänster om vägen och säger till Daniel: ”Här tycker jag vi gör en gångväg parallellt med vägen”.

– Det är ju inte säkert med alla gående på den här vägen, många går här med sina hundar, säger Rudolf.

Dagen avslutas med en rundtur i parken och från en höjd strax bakom slottet har vi bra utsikt över den gamla buxbomsallén som imponerade på Linné och även lövsalen med avenbok, från 1700-talet. På ena sidan av slottet ligger en damm omgärdad av knoppande rhododendron och exotiska träd. Wrams har även en egen ros, funnen här vid slottet, som heter Wrams Gunnarstorp.

Rudolf berättar att det är Amelie som sköter om allt det gröna och blommande i den vackra parken.

Generationsskifte på gång

Planen är att Rudolf ska förvalta skogen i fyra år till, tills han blir 70 år.

– Då kommer jag föra över den till nästa generation. Vi fick inte själva barn, men min brorson Carl ska ta över. Om han känner att han är redo för det då.

Han är mån om att lämna över sitt arv, både skog och lantbruk, i allra bästa skick.

– Mitt mål har hela tiden varit att ha förvaltat och utvecklat en fastighet som är bättre än den jag fick ta över efter min far, säger Rudolf.

Och om man ska lyssna på Daniel och Anders så finns det inga tvivel om att han har lyckats med det. Enligt dem båda är det en synnerligen frisk och fin skog som har alla chanser att fortsätta utvecklas. Inte minst genom Rudolfs sätt att hela tiden ligga ett steg före och förbereda sig för framtidens utmaningar.