Ett levande kulturarv från skogen

Vårsolen blänker i sjön och längst ute på den gräsklädda udden ligger en faluröd loftstuga. Det här är inte vilken byggnad som helst, utan Sveriges kanske mest kända timmerstuga. Huset är timrat av grova stockar, som låsts samman i hörnen med sexkantiga knutskallar. Övervåningens fasader är klädda med spån, hundratals små tunna rödmålade plattor av trä, som påminner om fjällen på en fisk.

Ornässtugan byggdes av en rik bergsman i Dalarna på 1500-talet och är främst känd för att Gustav Vasa kom dit i flykt från den danske kungen Kristian den andra. Men timmerhusens historia sträcker sig betydligt längre tillbaka än 1500-talet. Arkeologer har hittat en timrad brunn av ekvirke i Tyskland som daterats till 5 000 före kristus.

– Det är svårt att säga exakt när de första timmerhusen kom till Sverige, men man har hittat rester av gamla knutar som är över 1 000 år gamla. Det är inte omöjligt att vikingarna inspirerades av timmerhusen i östslaviska länder och förde med sig den tekniken till Sverige, säger Gunnar Almevik, professor i kulturvård vid Göteborgs universitet.

Populärt i skogsrika områden

Timrade hus blev allt vanligare i Sverige och under medeltiden blev timring den dominerande byggmetoden. Väggarna byggdes av grova, liggande timmerstockar som staplades ovanpå varandra. Fönstren var små, eftersom glas var dyrt på den tiden.

Äldre timmerhus har ofta tak där gavlarna byggs av timmer och bär upp långa balkar som bär taket.

En naturlig begränsning i arkitekturen är timrets längd. Eftersom en stam smalnar av mot toppen blev rummen sällan längre än fem till sex meter för att väggarna skulle förbli jämna.

Timringstekniken utvecklas och under 1600- och 1700-talet byggdes större timmerhus med fler rum. I Hälsingland är de rödmålade, k-märkta hälsingegårdarna de mest kända exemplen. De var påkostade, hade rymliga loft, långa gårdslängor och särskilda festhus som bara användes vid högtider. Husen hade också avancerade knuttyper med stora knutskallar, noggrant bearbetade stockar och exakta fogar. Timmerhus var vanligast i skogsrika områden, där virket var lättillgängligt.

– Men man byggde dem på lite olika sätt. I norra Sverige där det finns mycket gran och tall var det naturligt att timra som vanligt, medan man kombinerade timring med andra tekniker i södra Sverige. Eken fungerar perfekt för skiftesverk, då bygger man en ram av stående stolpar som man skjuter in kortare stockar i. Den tekniken använde man till exempel i bulhus på Gotland, berättar Gunnar Almevik.

Men varför blev då timrade hus så populära?

– Förutom att vi hade gott om lämpligt virke i Sverige så fungerade timmerhusen som ett modernt modulhus, de kunde enkelt monteras ned och byggas upp igen. Under 1600-talet var det till och med möjligt att köpa ett färdigt timmerhus som fraktades med båt över Östersjön. På Island och Färöarna, där det fanns ont om skog, var timmerhus en värdefull handelsvara.

Även i Sverige flyttades timrade hus. Vid exempelvis ett arv kunde en hel byggnad monteras ned, märkas upp och flyttas till en ny plats.

– I gamla timmerväggar kan man ibland se numreringar vid knutarna, som gjordes för att allt skulle hamna rätt vid återuppbyggnaden.

Timring fortsatte att vara den dominerande byggnadstekniken långt in på 1800-talet.

– I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bodde fortfarande en stor del av Sveriges befolkning i timrade hus, både på landsbygden och i städerna, säger Gunnar.

Mindre vanligt i städerna

Det var först när industrialiseringen tog fart som nya material började ta över. Tegel och armerad betong gjorde det möjligt att bygga större och högre hus. Brandskyddsregler bidrog också till att träkonstruktioner blev mindre vanliga i städerna.

– Under nationalromantiken fick teglet stor genomslagskraft, då byggdes enorma tegelbyggnader i städerna. Den Kungliga Operan i Stockholm är ett exempel. Samtidigt utvecklades betongbyggnadstekniken som konkurrerade ut både tegel och trä i byggnadsstommar, åtminstone i större hus, säger Gunnar Almevik.

Timmerstugor populära i fjällen

Men trots utvecklingen har timringen aldrig försvunnit. I dag är det populärt att bygga timrade hus i svenska fjällområden.

Dessutom exporteras svenska prefabricerade timmerhus till länder som Tyskland, Frankrike och Japan, där intresset för nordisk träarkitektur är stort.

– Det finns fortfarande ett intresse för att timra hus. Men produktionssätten kan skilja sig åt. Moderna timmerhus byggs i dag ofta med industriella metoder och maskinbearbetade stockar, berättar Gunnar.

Ett hållbart val

Ett välskött timmerhus kan stå i flera hundra år om det sköts rätt. Materialet är naturligt och hållbart och ger en jämn inomhustemperatur.

– Timmer har fantastiska egenskaper när det gäller inomhusklimat. Det kan ta upp och avge fukt, vilket ger ett behagligt och stabilt klimat inomhus.

Samtidigt finns det utmaningar. Dagens energikrav gör att timmerhus behöver tilläggsisoleras, vilket kan förändra det klassiska utseendet på fasaden. Dessutom kräver timrade hus mer träråvara än exempelvis en regelstomme.

För att ett timmerhus ska hålla länge krävs ett visst underhåll, för att skydda stommen mot fukt.

– Man måste tänka på att timmer rör sig. När huset är nytt sjunker det ihop något, och därför ska man alltid lämna extra utrymme vid dörrar och fönster. På äldre hus är det viktigt att kontrollera syllarna – de nedersta stockarna som ligger närmast marken, eftersom de är mest utsatta för röta, råder Gunnar.

En framtid för gammal kunskap

Trots konkurrensen från moderna material tror Gunnar Almevik att timmerhusen har en framtid.

– De byggs i ett hållbart byggmaterial som andas och har en lång livslängd. Det är roligt att skidorterna upprätthåller timmertraditionen. Jag hoppas också att den här gamla kunskapen kan inspirera framtidens arkitektur, att timmertekniken kan få nya uttryck i moderna byggnader.

Kunskapen om timring finns både hos lokala hantverkare och företag som specialiserar sig på timmerhus. Det arrangeras också kurser i timring för den som vill lära sig hantverket.

– Skogsägare har en fantastisk möjlighet: tänk att bygga ett timrat hus med material från den egna skogen, ett hus som kan stå i flera hundra år!