Inspiration / Kultur och tradition

På tur med handbyggda träskidor

Hur snörik vintern blir i våra sydliga nejder vet vi inte i förväg. Välsignas vi med en lika vit vinter som förra året, och du vill röra dig fritt i ospårad terräng, finns bara ett alternativ: ett par rejäla skidor.

Och om betoningen ligger på "rejäla" är valet väldigt enkelt: ett par handbyggda träskidor från Tegsnäset i Västerbotten. Här tillverkar familjen Nilssons två skidmakare "lagg" som inte bara ser ut som skidor gjort i århundraden – de luktar rätt också. Så vackra att du nog vill köpa två par – ett att ha på väggen i finrummet och ett par till jakten.

Legenden säger att Tegsnässkidans utsvängda spets kommer av att jägarna skulle kunna linda fast en kniv framtill och skida ifatt sitt byte och fälla det. Sant eller inte, får vara osagt, men tveklöst är det här en skida för den som vill ta sig ut i skog och vildmark.

Jag träffar Tomas Nilsson och hans två söner Benny och Jimmy i fabriken, en dag i oktober. Sedan en tid har Tomas lämnat över ägarskapet till sönerna. Dagen till ära landar första snön och det blir några bilder på skidorna i sitt rätta element.

– Designavdelningen lades ner redan i början av 1900-talet, säger Tomas och skrattar på sin sköna norrländska. Det är mycket som är stenålder när det gäller skidtillverkningen, men det här är skidor som funkar när du vill långt bort från preparerade spår, fortsätter han och tar fram 9-fotsmodellen.

Nära 280 cm långa skrapar den karaktäristiska spetsen nästan i taket.

– De kräver lite vändradie, men det finns inget som bär så bra i djup snö som en lång skida, konstaterar han.

– De som köper våra skidor är helt vanligt folk som vill röra sig fritt i skogen eller uppe på fjället. Sen har vi jägarna så klart, men då fungerar inte de längsta skidorna så bra. Jägarna föredrar vår korta 6,5-fots skida (cirka 195 cm) fast i den breda varianten, 95 mm i stället för 75 mm. Skidorna bär bra, men är ändå smidiga att hantera, förklarar Tomas.

Generationers skidkunnande

Skidorna mäts alltså i fot och vi förstår att här rör det sig om traditioner som går långt tillbaka i tiden. Att företaget startade redan 1907 är bara en formalitet. Skidkunnandet i dessa nejder går mycket längre tillbaka än så och det vill Tomas och hans två söner ska synas i varje nytt par som tillverkas. Men att dessa tjärade trätraditioner finns kvar på marknaden är Tomas förtjänst.

Under 80- och 90-talet satsade tredje generationen av den gamla ägarfamiljen stort på plastskidor, men tunga investeringar i maskinparken gjorde att konkursen knackade på dörren. Tomas och en kompanjon köpte konkursboet 1996 och började med att slänga ut allt som hade med plast att göra.

– Vi såg till att säkra kunnandet att tillverka träskidorna, sen började vi se oss om efter en kompletterande verksamhet. Idag tillverkar vi cirka 1000 skidor per år, vilket är ungefär fyra procent av omsättningen. Resten är specialemballage och pall-, tork- och truckströ.

Ett modernt 40-talsbygge

Skidkonstruktionen är mycket avancerad, men har inte utvecklats mycket sedan 40-talet, erkänner Tomas när han visar oss runt i fabriken. Skidorna tar form i 52 olika moment, alla mer eller mindre hantverksmässigt utförda. Precis intill pågår den högautomatiserade tillverkningen av företagets andra produkter.

Skidans kärna består av stavlimmad björk, som för att eliminera spänningar är limmad och slitsad. Ovanpå bygger skidmakarna upp formen med tunna lager björk, som senare slipas ned till en jämn fin kurva, tjockare på mitten och graciöst tunn i ändarna.

Under kärnan limmas ett spärrskikt av laminat – 40-tals-hi-tech – och därefter slitytan som består av björk och hårda hickorykanter om man beställer standardmodellen. Skidans olika skikt limmas och böjs sedan i en lång press som bakar ihop paketet under hårt tryck och värme. Även limmet är en historia för sig – ett forntida tvåkomponentslim där härdaren är myrsyra, som sprider en frän doft i snickeriet. Limmet heter Aerolite och användes förr till limning av flygplanspropellrar.

– Vi har prövat med annat, men det är bara detta som fungerar, förklarar Tomas.

Skidfamiljen Nilsson; Jimmy, Benny och pappa Tomas.

Nedärvd fingertoppskänsla

Det är i momenten efter limningen som skidorna får sin karaktäristiska spetsiga form. Den kantiga skidan går genom en så kallad kopierfräs som ger den en symmetrisk kontur. I nästa steg skulpteras ovansidan fram på bandslipen. I detta moment finns inga mallar att styra efter, bara de två skidmakarnas nedärvda fingertoppskänsla.

– I produktiv tid tar det inte så lång tid att bygga en skida, cirka två timmar, men med limning och lackering tar det nästan tre dygn till färdig skida, berättar Paul Holmström, en av skidmakarna.

– Det är härligt att få vara delaktig i alla 52 moment. Trä är ett levande material och man stöter alltid på nya problem – precis som med människor, säger Paul och ler.

Knivfäste eller inte, men de långa spetsarna är en klar fördel i djup snö och skare då de "petar hål" i skarskiktet och letar sig upp på ytan. Spetsarna har gjort den lilla skidfabriken känd bland kännare över hela världen. Men de flesta skidorna säljs ändå i Sverige och Finland genom sportfackhandeln, eller direkt från fabriken på företagets hemsida, men priset är detsamma:

– De kostar mellan 2500 kronor och 3000 kronor beroende på modell och längd. Men de borde kosta det dubbla med tanke på hur de tillverkas, tycker Tomas.

Himmelsk tjära

Hade Tegsnässkidan varit ett mer exploaterat varumärke hade det vimlat av kringproduker som skulle sålts av bara farten de också. Några tillbehör finns dock, bland annat en egenproducerad bindning som kan användas med i stor sett alla typer av vinterkängor.

Men den kanske mest raffinerade produkten är ändå tjäran som björkbelaget stryks med. Här är det inte fråga om någon restprodukt från asfalts- eller livsmedelsindustri.

Skidorna stryks med en lokalproducerad tjära, utvunnen ur hundraåriga stubbar som bryts i skogen. Den inre kodrika veden klyvs i små tunna spån och "ångkokas" i en så kallad tjärdal där tjäran sipprar fram. Tomas sticker en burk under näsan på oss och den äkta varan luktar himmelskt. Ett kondensat av generationers trä- och skidkunnande.

Jonas Sjöblom lägger myrsyra, som härdare, med pensel.

Unik tradition

Skidtillverkningen är säsongsbunden och börjar på höstkanten och håller på fram till vårkanten när de sista paren säljs för säsongen.

– Vi har väldigt få skidor på lager över sommaren. Vi vet ganska exakt hur många par som säljs varje år och vilka längder som går innan och efter jul, förklarar Tomas. Ibland ställer vi oss frågan varför vi håller på med det här, men vi kan inte sluta nu. För vårt varumärke är skidorna väldigt värdefulla.

– Det bästa för försäljningen, vore att det blev skoterförbud i fjällvärlden, säger Tomas och skrattar så där gott igen. Massor av snö i söder vore också bra. Förra året såg vi hur försäljningen ökade ordentligt där nerifrån.

För den övriga skidindustrin måste Tegsnässkidan uppfattas som hopplöst föråldrad. Men företaget bevarar en unik tradition och rör sig i ett segment av skidmarknaden som de moderna företagen inte tagit på allvar.

Två viktiga marknadsföringsfaktorer som skulle kunna göra dessa träskidor till en riktig framgångssaga i den snöklädda delen av världen. Familjen Nilsson är en bra bit på väg.

Det sägs att den utsvängda spetsen kommer av att jägarna skulle kunna linda fast en kniv framtill och skida ifatt sitt byte och fälla det.

Text: Nicke Hallgren Foto: Nicke Hallgren och Tegsnässkidan