"När skogen växer mår jag bra"

När frågan kom från föräldrarna i slutet av 1990-talet var svaret självklart. Visst ville Sven-Erik ta över skogen; på ett villkor.

– Jag var den av fem syskon som hade visat mest intresse för skogen. Samtidigt är jag mån om relationen med mina syskon, så jag sa till mina föräldrar att jag ville att de skulle kolla med syskonen först och de hade inga invändningar. Det är nog lite unikt att vi var så överens, berättar Sven-Erik.

Den rödmålade gården som Sven-Erik tog över ligger omgiven av åkrar och granskog i det lilla
samhället Röste i Hälsingland. Byn ligger fem kilometer norr om Bollnäs, vid Rösteåns mynning. Här har Sven-Eriks familj bott i generationer. Hans farfar byggde huvudbyggnaden 1924. Familjen levde på skogen och jordbruket, som så många andra gjorde på den tiden. På 60-talet tog Sven-Eriks föräldrar över gården, där Sven-Erik och hans syskon växte upp.

– Det var en fin plats att växa upp på, nära naturen. Som barn klättrade vi i träden och lekte mycket utomhus. Jag gillar att vara på landet och har aldrig haft någon längtan till en stad, berättar Sven-Erik.

När han blev äldre hjälpte han till att hugga ved som värmde upp huset under vintern. Han tyckte om att arbeta ute i friska luften och att jobba med händerna.

Offensiv i skogsarbetet

Skogen ligger några kilometer från gården och är utspridd på flera skiften, på sammanlagt 28 hektar. Den består främst av bördig granmark, men har också inslag av tall.

När Sven-Erik tog över skogen under slutet av 1990-talet var det en del som behövde göras.

– Eftersom pappa var sjukpensionär var han inte så aktiv de sista åren. Röjningen var eftersatt och så fanns skog som hade blivit gammal, berättar Sven-Erik.

Sven-Erik satte igång direkt, det var inget att fundera över. Han röjde vissa delar av skogen, avverkade andra, markberedde och föryngrade.

– Redan från starten satte jag upp ett mål med min skog och det var att den skulle växa och må bra. För att nå dit har jag varit ganska offensiv i skogsarbetet. Jag har satsat mycket på skötsel.

Gick sin egen väg

På den tiden när Sven-Erik tog över skogen skulle man låta hygget vila länge innan man markberedde, men det var han lite tveksam till. Han gick sin egen väg, markberedde på hösten och satte igång planteringen på våren.

– Det gick utmärkt. Sedan valde jag att inte spara på krutet vid föryngringen. Jag lämnade frötallar, men planterade gran under också. Jag hade tur och lyckades oerhört bra med föryngringen. De konkreta resultaten gjorde skogsarbetet ännu roligare, säger Sven-Erik.

Mår bra i själen

Den skogliga kunskapen har Sven-Erik snappat upp från andra kunniga skogsägare och virkesköpare. Sedan har han lärt sig genom att testa sig fram. Han har tillbringat oräkneliga timmar i skogen.

– Jag mår verkligen bra i själen av att vara ute i skogen och se hur den växer. Sedan får jag också vardagsmotion av att vara ute och arbeta, säger han.

Sedan 20 år tillbaka tar Sven-Erik hjälp av Stora Enso med avverkning och andra åtgärder.

– Samarbetet fungerar jättebra. Jag har en duktig virkesköpare som jag har en god kontakt med, det betyder mycket. Vi åker ut i skogen tillsammans och pratar om vad som ska göras, säger Sven-Erik.

Nästa åtgärd som är planerad är en gallring i vinter.

– Jag kommer att ta hjälp av Stora Enso, men jag kan inte låta bli att engagera mig ändå. Jag pratar gärna med maskinförarna och informerar mig om vad som händer. En vän till mig skojar om att det måste vara hemskt att köra för mig, eftersom jag vill peta i allt, skrattar han.

Någon skogsbruksplan har han inte, den sitter i hans huvud, säger han.

– Jag har bra koll på min skog, jag har tillbringat så mycket tid i den, så än så länge har jag inte tyckt att jag behöver någon.

Drivit eget företag

Vid sidan av skogen har Sven-Erik drivit ett eget företag, Bollnäs isoleringservice, i 25 år. Företaget erbjöd tjänster inom teknisk isolering i byggbranschen. Sven-Erik gillade sitt jobb, men att driva eget kunde vara stressigt.

– När det var som mest körigt med företaget brukade jag åka upp till skogen. Det var en kontrast. Jag tittade på vad jag gjort och vad som behövde göras, och släppte allt annat för en stund.

Nyligen sålde Sven-Erik bolaget och jobbar i stället deltid som anställd tre dagar i veckan, vilket gör att han kan lägga mer tid skogen.

– Men det känns i kroppen att jag har blivit lite äldre. Jag är inte längre ute i åtta timmar och röjer, utan kanske nöjer mig med fyra, skrattar han.

Jägare och naturmänniska

När Sven-Erik inte är ute och jobbar i skogen är han gärna ute och jagar. Han jagar både älg och småvilt. Småvilt jagar han gärna med sin stövare Messi.

– För mig är det närheten med naturen som är grejen med jakten. I går morse var jag ute med Messi i soluppgången, det var så vackert. Jag bryr mig inte så mycket om att skjuta, det är roligare att se hunden jobba och bara titta på naturen.

Sedan värdesätter han också jaktlaget som han är med i.

– Det är ett bra gäng, där det inte spelar någon roll om du är 20 eller 70. Vi har ett gemensamt intresse och en fin sammanhållning.

Att vistas i naturen är ett sätt för Sven-Erik att ladda om. Han går på promenader med sambon Annika och ibland åker han till stugan i Jämtland för att fiska abborre med brorsönerna.

God skötsel ger en välmående skog

Sven-Eriks skog har klarat sig från granbarkborren och han oroar sig inte så mycket för riskerna.

– Det är klart att det finns risker med att äga skog, men än så länge har den växt bra. Ibland kan debatten om kalhyggen vara lite snedvriden tycker jag. Självklart ska vi ha respekt för naturen, men et är inte roligt att se en granskog som dör.

Sven-Erik är övertygad om att en god skötsel är nyckeln till en välmående skog.

– Sköter man skogen så växer den och när skogen växer mår jag bra.