"Skogen ger oss en enorm livskvalitet"

Ett pärlgrått molntäcke vilar över bygden den milt, nästan tio grader, och vintern känns långt borta. Löven har fallit från de flesta av träden och samlats i roströda drivor på marken. Landskapet är vackert på ett mjukt och stillsamt sätt.

Vi befinner oss i Huaröd, ett litet samhälle några mil söder om Kristianstad, där Ola och Veronica Kajrup brukar den skogsfastighet som Ola fick ta över efter sina föräldrar för ett tiotal år sedan.

– Det är en typisk skånsk blandskog på sammanlagt 280 hektar. Drygt hälften är gran och resten är löv, mest bok men också en del ek och björk. Markerna är bördiga och generellt sett relativt blöta, vilket vi får ta hänsyn till både vid avverkning och plantering, säger Ola.

Från jaktstuga till hem

Ola och Veronica Kajrup bor till vardags i en villa utanför Hässleholm med sina två barn, Julius och Elvira, som är 20 respektive 15 år. I familjen finns också Berner sennen Wilson, katten Selma och Elviras ponny Basilika.

Men det är ingen tvekan om att det är här i Huaröd på skogsfastigheten som Ola och Veronica trivs som bäst och gärna tillbringar sin tid. Centrum på fastigheten är det nyrenoverade korsvirkeshuset vid vägens slut. Taket är nylagt med röda tegelpannor, fasaden är varmt ljusgrå och de vinröda dörrarna ger ett piggt och välkomnande intryck.

– Till en början använde vi huset mest som jaktstuga, men efter alla renoveringar är det nu ett fullt utrustat hem, säger Veronica och visar runt i huset som är inrett i en ruff men samtidigt ombonad stil.

Glada Wilson nöjer sig inte med yviga hälsningar utan vill också vara med under mattes guidning. Men efter ett tag ledsnar han och lunkar i väg till sin plats framför kaminen. Hjärtat i det stora rummet är soffgruppen och ett rustikt bord med ekplankor.

Jakt är ett stort intresse för Ola, Veronica och även sonen Julius. Varje år anordnar de flera jakter och då samlas jaktlaget här i huset. Mest är det jakt på dovhjort och vildsvin.

– När vi har jaktmiddagar kör vi bara ut fyrhjulingen från garaget och fixar till lite där, skrattar Veronica.

Hon visar foton på jaktlag från olika decennier – det är tydligt att jakt är ett stort intresse i familjen.

Väl planerat generationsskifte

Huaröd har varit i familjens ägo sedan 1998, då Olas föräldrar köpte den 264 hektar stora fastigheten av då statliga Sveaskog.

– Min pappa, som var en gammal bondson, hade tänkt ha skogen som sitt pensionsprojekt. Men han hann aldrig så långt, han gick oväntat bort bara några år innan sin pensionering, berättar Ola.

Efter pappans bortgång blev frågan om generationsskifte aktuell. Det tyckte både mamma Yvonne och Olas syster Åsa. Han beskriver det som ett väl planerat generationsskifte.

– Det blev en lång process. Vi ville att allt skulle landa rätt, så att ingen av oss i efterhand skulle känna sig missnöjd, säger Ola.

Resultatet blev att Ola fick ta över Huaröd och systern den andra av föräldrarnas skogsfastigheter. Det var 2012. För några år sedan köpte Ola och Veronica till en gränsande fastighet på 13 hektar.

– Vi har många olika trädslag, förutom gran finns bok, det mesta i 100-årsåldern och en del ek i 70- och 80-årsåldern. Vi har även hybridlärk, europeisk lärk, tall, glasbjörk, vårtbjörk, klibbal, douglas och kastanj, räknar Veronica upp och tillägger:

– Vi tittar på marken och funderar på vad som kan fungera. Sedan gäller det att våga testa!

”Lyx jobba med skogen”

Det är tydligt att både Ola och Veronica vill lära sig så mycket som möjligt om skog och skogsbruk.

– Vi har velat skaffa oss kunskap så att vi kan sköta skogen på ett rationellt sätt, säger Ola.

Av sin pappa lärde han sig en del om skog, men kände efter ett tag att han ville lära sig mer och utbildade sig då på Gammelkroppa. Veronica har läst flera kurser på Linnéuniversitetet. Det som intresserar henne mest är ädellöv. När de hade ”blivit med skog” tog hon i snabb takt både motorsågskörkort, röjningskörkort och jägarexamen.

– Veronica har kommit i kapp mig i kunskap nu, nej förresten, hon har lärt sig mer än mig, ler han.

Ola har en bakgrund som pilot på privatjet och Veronica har under åren jobbat med försäljning och marknadsföring i olika roller. Men sedan några år tillbaka är de båda ”skogsarbetare” på heltid.

– Det känns som en lyx att få jobba med skogen. Sedan är det skönt att slippa vara borta hemifrån så mycket, tycker Ola.

Nu är de i Huaröd två, tre dagar i veckan. Från hemmet i Hässleholm tar det en halvtimme med bil.

Vad har ni för mål med skogen?

– Vi brukar säga att vi inte äger skogen, utan bara lånar den ett tag. Skogen vi lämnar efter oss ska vara bättre än den vi fick ta över. Vi jobbar strikt efter skogens bästa – för oss går miljö och produktion hand i hand, säger Ola.

De vill också att skogen ska ge dem ett jämnt kassaflöde.

– Vi har delat upp skogen i små skiften på 2–4 hektar. Det är ett sätt att sprida kassaflöde och risker. Men vi avverkar alltid när det biologiskt är bästa tid för avverkning, säger Ola.

På plats idag är också Sydveds virkesköpare Malin Ohlin. Hon beskriver paret som aktiva skogsägare som helhjärtat satsar på sin skog.

– Förutom produktion, så är även jakten viktig. Men det är aldrig produktion på bekostnad av miljö och biologisk mångfald.

Sydved genomför de flesta av de större åtgärder på fastigheten, under senare år har det både röjts, gallrats och föryngringsavverkats. Nytt för 2025 var att Ola och Veronica gjorde en stor investering i askåterföring.

– Brainstorming och rådgivning hjälper Sydved också till med. Vi vill ha duktigt folk runtomkring oss, fyller Veronica i.

– Ja, vi har ett tight samarbete. Vi är öppna med varandra och kan ha intensiva diskussioner men kommer alltid överens, säger Malin glatt.

Stormar och skogsbilvägar

Fastigheten har drabbats hårt av stormar. I december 1999 blåste nästan all gran i ett av bestånden ned. Området återplanterades med gran, men när skogen närmade sig förstagallring drabbades området av ännu en tuff storm, snösmockan 2024.

– Nu tänker vi om och satsar på europeisk lärk, som ska vara mer stormfast, och douglasgran. Men det kommer också finns fler partier med glas- och vårtbjörk, säger Veronica.

Malin tycker att Ola och Veronica ligger i framkant när det gäller att våga testa nytt, inte minst med tanke på vad ett förändrat klimat kan komma att innebära för den framtida skogen.

– Vi sätter björk, al eller andra trädslag som är anpassade till hög markfuktighet i fuktstråk eller nära vatten och diken. Det ger både bättre lämnad hänsyn i skydds- och kantzoner och bättre tillväxt i partier som annars skulle ha gett lägre produktion.

Veronica fyller i:
– Vi planterar även in trädslag som gynnar viltet där det lämpar sig– kastanjer längs vägarna, äppelträd och fågelbär i inhägnade ekplanteringar.

Paret är också måna om sina skogsbilvägar och ser alltid till att vägarna är i gott skick. Sydved fixar dikning och vägtrummor, medan Ola har hand om hyvling av vägar. Ola och Veronica gör även en del andra jobb i skogen själva, som mindre röjningar och stamkvistning av ek.

Hygge med tall och gran

När vi suttit inne i huset ett tag, druckit kaffe och pratat skog, är det dags att gå ut och titta på skogen. Wilson vaknar genast till och är redo först av alla.

Vi hoppar in i bilarna och kör en kort bit på de fina skogsbilvägarna. Första stoppet är på ett 4,6 hektar stort hygge. Som på stora delar av fastigheten är marken relativt blöt här.

– Här planterade vi tall för tre år sedan säger Ola och pekar på de kraftiga tallplantorna som ser ut att trivas riktigt bra.

Men på hygget kommer det också upp gran som också ser ut att trivas.

– Vad det blir för skog i slutänden, tall eller gran, det tar vi beslut om längre fram när vi ser hur allt har utvecklats, säger Veronica.

Vanligtvis har man inte tall på denna typ av blötmark, men marken är också mager vilket tallen gillar.
Men Ola och Veronica gör nu, i samråd med Malin, en test av det kanske oväntade trädslagsvalet.

Vacker granskog och bokbacke med vy

Vi fortsätter till en vacker äldre granskog. Här ska Sydved föryngringsavverka senare i år. Området är på 0,4 hektar men vid samma tillfälle kommer Sydved också avverka två närliggande områden, ett på 2 hektar och så en stormlucka på 0,2 hektar.

– Tidigare var det här ett stort bestånd på 6 hektar – ena delen av det har redan avverkats. Vi får nu ett område på 2,6 hektar och ett på 3,4 hektar.

De följer strategin att sprida riskerna genom att ha små skiften.

En av de få höjderna på skogsfastigheten är den vackra bokbacken med fin utsikt över flera av de andra bestånden. Här ser man tydligt spåren av Linderödsåsen som går genom fastigheten.

Malins unga jaktlabrador Ebbe verkar också gilla bokbacken. När han kopplas loss springer han med full energi fram och tillbaka mellan stockar, stenar och avlövade bokar. Malin har full koll på honom, när det är dags för fotografering kommer han snabbt och glatt till matte.

– På den här typen av mark är det en utmaning att få till föryngringen. Marken ligger lite högre på en ås så det blir utmanande med frosten. Det gäller att kunna läsa av marken och ha fingertoppskänsla, konstaterar Malin.

Damm som vattenspegel

Vi kör vidare till en av ekbackarna på fastigheten. Här gallrade Sydved för något år sedan och sedan har paret själva stamkvistat. Stamkvistningen gör att man får rakare stam och bättre kvalitet på virket.

– Granen har vi fortfarande kvar, den stör inte eken i kronorna än, pekar Malin och tillägger att det till och med kan hända att man hinner få massaved av granen.

Innan vi avslutar för dagen stannar vi till vid dammen. Här har de skapat en vacker vattenspegel, till
gagn inte minst för djurlivet. Sen kan man leda vatten från diken hit till dammen. Ett plus när man har en blöt fastighet.

– Vi har en svanfamilj som brukar hålla till på ”ön” i dammen, men nu har de lämnat för den här säsongen, inflikar Ola.

I närheten av dammen har äppelträd och kastanj planterats, främst för att gynna viltet. Längs vägarna låter de björken komma fram. Ett val både av estetiska skäl och för att löv gynnar biologisk mångfald. Även certifieringen kräver en viss andel löv.

Ola och Veronica lägger stort fokus på skötseln av sin skog och funderar mycket på rätt trädslag på rätt plats. De ligger i framkant när det gäller att testa nytt, som att prova nya trädslag för att klimatanpassa för alla tänkbara framtida förändringar. Målet är att skapa en stark och frisk framtida skog.

Men som Veronica säger:
– Det är svårt med skog och framtid, men man kan inte göra mer än medvetna val vilket vi hela tiden försöker göra.

Ett påstående som Sydvedaren Malin till fullo håller med om.

Innan vi avslutar för dagen rundar Ola av med tankar om skog och i synnerhet den egna skogen i Huaröd:
– Det är en härlig känsla att vara i sin egen skog, både att arbeta i den och bara vara i den. Skogen ger mig en enorm livskvalitet, säger Ola och Veronica håller med.