Annie vill både bevara och utveckla

Det är en av de där fina sommardagarna när solen aldrig vill sluta skina och himlen är så blå att det
nästan sticker i ögonen. Rododendronbuskarna lyser i starkt lila och i horisonten skymtar havet. Vi befinner oss på Orust, Sveriges tredje största ö, strax norr om Göteborg.

Här ligger Morlanda Säteri, en herrgård med anor från slutet av 1300-talet. Två präktiga stenlejon vaktar ingången till den ljusgrå huvudbyggnaden. Vid stentrappan, sitter Annies mamma och rensar ogräs.

– Mina föräldrar bor bara ett stenkast härifrån, det är fint att ha dem nära, säger Annie.

Annie har bott på Morlanda säteri sedan hon var barn och hon kände tidigt att hon ville ta över gården. År 2020 blev det verklighet.

– Det var en bra tidpunkt. Pappa var 66 år då och ville gå i pension, men är fortfarande pigg och engagerad. Han har varit ett jättebra stöd och bollplank. Det har varit skönt att spegla sig mot någon som också drivit verksamheten här, ett yrke som är något udda, skrattar Annie.

Många verksamheter på gården

Morlanda säteri omfattar 700 hektar mark, varav 300 hektar består av skog. Förutom att förvalta och utveckla skogsbruket hyr Annie ut verkstadslokaler till hantverkare och 11 hyresbostäder till privatpersoner. Hon driver en båthamn med 145 båtplatser och 15 sjöbodar och erbjuder vinterförvaring av båtar och husvagnar.

Dessutom arrenderar hon ut mark till olika verksamheter. Orust golfklubb som stoltserar med havsutsikt från nästan alla hål och Bjällsansås, som producerar ekologiskt nötkött. Kor, kalvar och kvigor betar på ungefär 100 hektar från tidig vår till sen höst.

– Ja, det är en stor verksamhet, men jag gör inte allt jobb själv, utan omger mig med duktiga människor. Sedan är det klart att det kan vara intensivt, men jag mår också bra av att hugga i och få lite skit under naglarna. Här ute blir jobbet mer praktiskt och när jag är i lägenheten i Göteborg jobbar jag mer administrativt och då blir det tid för återhämtning. Jag får det bästa av två världar, säger Annie.

Både natur och produktion

Skogen på Morlanda omfattar cirka 300 hektar, varav 265 är produktiv skogsmark. Hälften består av gran, runt en tredjedel präglas av tall och resten består bland annat av lärk och unik ekskog.

En femtedel av den totala skogsarealen omfattas av särskilda skötselplaner, bland annat för att skydda höga naturvärden och ekbestånd. Gården är dubbelcertifierad enligt både PEFC och FSC, vilket ställer höga krav på miljöhänsyn, återväxt och skonsamma metoder.

– Det känns oerhört viktigt att bevara de här unika naturmiljöerna. Jag vill gynna de knotiga gamla ekarna och bevara öppen jordbruksmark. Samtidigt är skogen en viktig inkomstkälla och jag vill bedriva ett lönsamt skogsbruk. Jag tycker att diskussionerna kan hamna snett ibland, som att man måste välja det ena eller det andra. Jag vill kombinera höga naturvärden och biologisk mångfald med att använda skogen som resurs, som kan bli nya produkter, som i sin tur fortsätter att binda kol, säger Annie.

En kort promenad från boningshuset ligger en gammal ekskog. Solen strilar genom lövverken.

– De här träden planterades på 1800-talet och behöver gynnas på olika sätt. Jag och Philip von Platen på Sydved kom fram till att vi behövde hugga ned bok som skymde delar av ekbeståndet. Därför har vi gjort en avverkning av 18 bokstammar i ekskogen och ytterligare 15 i ett närliggande område. Vi fick hjälp av en arborist som klättrade upp i kronorna för att precisionsfälla vissa träd.

Annie har även planterat nya ekar från Ljungskile i skogen. De är inhägnade med armeringsjärn för att inte rådjur ska beta på dem.

– Man får vara lite kreativ, detta var ett enkelt sätt att skydda de små plantorna, säger hon.

Viktigt bollplank

Skogen är indelad i många skiften med blandade marker. Det är allt från dalgångar och gamla åkermarker till ett mer kuperat landskap. Vissa områden har gott om död ved och andra strukturer som gynnar en rik biologisk mångfald, medan andra delar består av ren produktionsskog.

I ett skifte pågår just nu en slutavverkning. 2 700 kubikmeter granskog ska bli timmer och massaved, för att sedan förädlas till nya produkter.

– Det är ett spännande område, vad skogsråvaran kan bli. Användningsområdena utvecklas hela tiden, säger Annie, som själv har en bakgrund som produktutvecklare på SCA och Essity.

Tillsammans med Philip von Platen på Sydved planerar hon kommande åtgärder i skogen och diskuterar olika idéer.

– Vi har samarbetat sedan 2023 och det funkar jättebra. Philip kommer hit, vi tittar på skogen tillsammans och bollar våra tankar kring hur skogen kan utvecklas på olika sätt, säger Annie.

Även Philip är nöjd med samarbetet:

– Vi har en öppen dialog och Annie är superengagerad och vill testa nya saker. Hon har ett bra framtidstänk. Sedan är det väldigt speciellt att jobba på en sådan här plats där man måste ta mycket hänsyn, både till speciella skötselplaner och många människor som rör sig i området. Det är viktigt att tänka till ett varv extra, men det är också det som gör arbetet extra intressant, säger han.

Testar olika fruktträd

Inte långt från det ljusgrå boningshuset växer en mängd olika fruktträd: persika, äpple, plommon, päron, valnöt, aprikoser och äkta kastanj.

– Jag testar mig fram. Jag har en dröm om att sälja lokalproducerade äkta kastanjer i framtiden. Det här är ett lustprojekt som jag bara gör för att det är roligt, säger Annie.

– Jag gillar verkligen fruktträd, dels är de vackra att titta på. Sedan kommer de till nytta både för insekter och så blir det en bonus om man kan skörda frukten från dem, fortsätter hon.

Hon jobbar för att bevara den gamla strukturen i trädgården, där gångar klipps i gräset för att släppa fram kvarter med blommande gräs och örter. I en del av trädgården står pallkragar på en bädd av ekflis från ett vindfälle som Annie tagit hand om. Pallkragarna är fyllda med vitlök, lök, potatis, och squash. I växthuset växer sockerärtor, chili, tomater och gurkor.

– Att arbeta i trädgården får mig att slappna av, då är jag verkligen här och nu. Tyvärr har mördarsniglarna hittat hit, men jag halshugger dem så fort jag kan!

Närvarande historia

Historien är starkt närvarande på Morlanda och Annie har många årtal och berättelser i huvudet.

– Det där är en gammal äpplebod, där man förvarade frukt från den stora fruktträdgården förr, som
sedan såldes på marknaden i Lysekil, säger hon och pekar på en röd bod, omgiven av skuggande lövträd.

Järngallren framför de små fönstergluggarna sattes upp för att förhindra stölder.

Annie pekar också ut en liten smedja som är bevarad från 1700-talet och en präktig lind från 1649.

– Den klättrade jag i när jag var liten, men nu får vi vara lite försiktig med den, så därför har vi satt ett staket runtomkring.

På väggen i hallen på det stora boningshuset är en ägarlängd målad med namnen på dem som ägt
gården sedan slutet av 1300-talet. Lucie Pedersdotter Oxe som tog över gården i slutet av 1400-talet är Annies äldsta anfader. Än står inte Annies namn på längden, men även hon kommer att bli en del av historien. Annie är den första kvinnliga ägaren av gården sedan slutet av 1800-talet, då Sofie Bildt ägde Morlanda.

– Det finns flera starka kvinnor i historien som förvaltat gården. Själv har jag nästan bara män i mitt kontaktnät, allt från hantverkare till revisorer. Men jag har alltid blivit bra bemött och det har nästan varit en fördel att jag är kvinna. Jag sticker ut i mängden!

Huvudbyggnad från 1600-talet

Ordet säteri härrör från 1600-talet och angav att gården var en huvudgård för en större jordägare, som fick en viss skattelättnad. Huvudbyggnaden byggdes redan under 1600-talet. Huset är timrat av liggande kärnfura och klätt med stående träpanel, som troligen var rödmålad från början. Huvudbyggnaden fick sin grå färg i slutet av 1800-talet.

Huset är renoverat i olika omgångar på 1900-talet. Rumsindelningen är i stort sett ursprunglig och flera vackra kakelugnar från 1800-talet finns bevarade i huset. Vid en restauration 1919 tog man fram väggmålningar från 1700-talet, gömda under sju lager tapeter. Vindruvor, päron och snirkliga mönster pryder delar av väggar och tak.

Det vita köket ser modernt ut, men faktum är att en del av inredningen är bevarad från 1919. Golvet är ett kubbgolv av svensk gran. Små bitar i golvet bildar ett enormt pussel.

I stora salongen hänger en stor, tung kristallkrona. Trappan är byggd av ekträd från granngården. Det var en bröllopspresent till Annies farmors föräldrar när de gifte sig. På några väggar finns modernare inslag, Annies egen konst. Hon målar i olja, gärna i starka kulörer.

Flytande gränser

Gränsen mellan jobbet och det privata blir lite flytande för Annie. Hon jobbar ofta helger och kvällar, när det behövs helt enkelt. Då blir det extra viktigt med de små pauserna för att måla, påta i trädgården eller ta en promenad med jack russeln Currie.

I köket sitter Annies 16-årige son och äter frukost. Det är sommarlov och han har haft en skön sovmorgon. Annie vill fortsätta driva gården i 20-30 år till. Sedan vore det roligt om någon av sönerna tar över, men bara om de verkligen vill.

– Jag har vårt generationsskifte färskt i minne och vet att det är viktigt med en öppen dialog. Det vill jag också ha med mina barn. Men det viktigaste är att de ska göra det som de själva tycker är roligt, det ska vara en glädje för dem om de väljer detta. Precis som det är för mig.