I skogarna kring Ankarsrum testar man Fröviksmetoden

Skogsfastigheten Falsterbo, som ligger strax utanför Ankarsrum några mil från Vimmerby, är på hela 3583 hektar, varav 2896 är produktiv skogsmark. Den ägs av MP bolagen, en småländsk koncern som har verksamhet inom bland annat jord- och skogsbruk. Erik Karlsson är fastighetsansvarig och förvaltar både denna och koncernens två andra skogsfastigheter.

– Det som är unikt med Falsterbo är att det är en så stor och sammanhängande skogsfastighet. Här finns mycket gammal skog, mest tall men även gran. Skogsbruket är certifierat både enligt FSC och PEFC. Naturvärdena är höga och en del av området har nyligen blivit klassat som naturreservat, berättar Erik.

Skog med höga naturvärden

På väg till Falsterbo passerar vi det lilla samhället Ankarsrum och svänger sedan av på en av vägarna
som leder fram till skogsfastigheten. Det tar inte lång tid innan vi kommer in i det natursköna och synnerligen fridfulla skogslandet. Här finns sparsamt med byggnader, men desto mer gammal skog bland sjöar och berg i den kuperade terrängen.

Erik berättar att den tidigare ägaren Werner von Seydlitz, som inte längre lever, hade ett genuint intresse för skogen och ville att den skulle få stå och växa till sig. Han ville också ha en stor stam med hjortar och gynnade på olika sätt viltet.

– Det finns en hel del gammal skog på fastigheten, och delar av den var det dags att avverka. Samtidigt är det en skog med höga naturvärden, vilket har lett till att en del föryngringsavverkningar har stoppats. Med tanke på det tänkte vi att hyggesfri avverkning kunde vara ett alternativ. Då kunde vi få till en bra balans mellan naturvärden och produktion, resonerar Erik.

Hyggesfritt på 200 hektar

Genom kontakter både på Sydved och Ludvig & Co kom Erik i kontakt med Patrik Thure på sågverket Eka skog. Patrik har tillsammans med sina kollegor utvecklat Fröviksmetoden, en förhållandevis ny metod för hyggesfritt skogsbruk. Kortfattat kan man beskriva den som en kombination av plockhuggning och luckhuggning med fokus på naturlig föryngring.

– Det började med att jag frågade Erik om han ville komma på studiebesök till min egen skog och se hur Fröviksmetoden fungerar i praktiken, berättar Patrik.

Erik tyckte att metoden var intressant och så blev nästa steg att Patrik besökte Falsterbo för att se om skogen skulle kunna passa för hyggesfritt.

– Och det gjorde den. Den var till och med ytterst lämplig. All skog var gammal och det var mycket berg och mossa, summerar Patrik.

– Den här skogsfastigheten är stor, så därför kände vi att det var intressant att göra ett test med hyggesfritt på en liten del av den, och sen utvärdera metoden. Avverkningen är spridd över hela fastigheten, och sammanlagt en yta på 200 hektar. Skogen betyder ju också mer ju närmare samhället man kommer, och där har vi en del av det hyggesfria, säger Erik.

Inga hyggen – bara luckor

I våras startade man med hyggesfri avverkning på testområdet, där det idag växer mest tall, men även en del gran. Vid det tillfället högg man mer gran än tall och behöll i stort sett allt löv, omkring 80 m3/fub per hektar avverkades.

Patrik förklarar hur Fröviksmetoden fungerar:

– Traditionellt vid trakthyggesbruk är det två gallringar och sedan slutavverkar man vid 60–70 års ålder. Med den här metoden är det traditionellt trakthyggesbruk till cirka 40 år, och efter det så gallrar man vart tionde år. Man glesar skogen, helt enkelt.

Vid första och andra gallringen låggallrar man, och tar bort klena och skadade träd, och sen handlar det om höggallring för de stora träden, som då är 60–70 år. Kala ytor får inte vara större än 0,3 hektar.

– Tanken är att det inte ska finnas några större hyggen i skogen, utan endast mindre luckor. Det gör att skogsägaren har större möjlighet att själv klara röjningen.

Självföryngring grunden

Här flikar Erik in med en fråga om föryngringen i skogen och undrar när det är den bästa tiden att plantera? För på just testområdet kommer det upp mycket ek, men Erik vill också ha mer tall.

Patrik svarar att det väljer man själv när man vill plantera.

– När skogen är cirka 65 år brukar skogen vara så gles att den självföryngrade skogen börjar växa under den vuxna skogen. Inga granar planteras, de kommer självmant där de trivs. Tall, björk och ek planteras om det behövs, säger Patrik.

Vilken typ av maskiner passar bäst för den här metoden?
Patrik berättar att det är bäst att köra med den största slutavverkningsskördaren, som kan ta de grova träden.

– Styrkan i maskinen behövs, det är bättre än att avverka manuellt. När man plockar ner de grova träden är utmaningen att samtidigt spara så mycket som möjligt av underväxten. Sedan har man en mellanstor eller liten skotare, säger Patrik.

Vid den här avverkningen samarbetade Erik och MP bolagen med entreprenörerna Uppsalabo Jord och Skog och Bodafors Skogstjänst.

Hur blir det med ekonomin vid avverkningen?
– Det blir ungefär samma avverkningskostnad, däremot blir skotningen lite dyrare i och med att det är större sträckor att åka på, svarar Erik.

Ett test – inte en omställning

Sydvedaren Björn Junhammar, virkesköpare och Eriks kontakt på Sydved, är också på plats denna dag och säger att också han märker en ökad efterfrågan på hyggesfritt från skogsägarna.

– En del vill testa det, för det estetiska eller för rekreation. Kanske behöver eller vill skogsägaren inte ta ner hela skogen. Nära gården är det vanligt att man vill man behålla skogskänslan, berättar Björn.

Patrik ser det som att man kan ha full produktion i skogen samtidigt som man har en miljö som gynnar artrikedom i skogen.

– Vi ser den här första avverkningen som just ett test, inte en omställning. Vi vet inte om det är rätt eller fel. Det vi däremot vet är att vi får ut virke ur skogen samtidigt som naturvärden och en
slutavverkningsmogen skog också finns kvar, konstaterar Erik.

Resultatet kan bli att de framöver fortsätter med Fröviksmetoden på hela eller hälften av marken. Eller så blir det inte mer hyggesfritt skogsbruk med just den här metoden.

– Vi vill i alla fall testa och noga följa hur Fröviksmetoden fungerar på olika typer av marker.

Det Erik funderar mest på är föryngringen.

– Vi vill ha ny tall, men tror att det kommer att bli för lite av det. Antingen löser man det med ytterligare en huggning för att få in mer ljus och skapa rätt förutsättningar för tallen, eller så leder det till att vi hugger större luckor nästa gång och planterar tall. Eller så funkar det inte på alla ställen och vi får föryngringsavverka. Framtiden är spännande!