Skogsbruk / Föryngringsavverkning
Metoden spårlös avverkning skonar skogsmiljön
Genom metoden Spårlös avverkning planeras avverkningen utifrån ett eller flera välplanerade basstråk inne i trakten som underlättar skotningen. På så sätt minimeras risken för markskador och maskinernas effektivitet ökar. Metoden används både i gallring och slutavverkning.
Spårlös avverkning handlar om att undvika allvarliga körskador som påverkar skogsmiljön och då framförallt bäckar och andra vattenmiljöer.
Till exempel är det viktigt att botten i bäckar inte påverkas, så att det kommer upp slam som påverkar vattenmiljön, fiskar och annat levande. Men viktigt är också hur man hanterar kultur- och fornminnen och olika rekreationsvärden i skogen.
När man planerar avverkningen gör man det utifrån ett eller flera basstråk (skotarens huvudväg). Viktigt är då att placera basstråket på ett högt läge där det är också är förhållandevis torrt. Sedan ska man risa basstråket ordentligt.
Basstråken ska vara placerade så att den undviker områden med risk för allvarliga körskador (till exempel blöta partier, hänsynsbiotoper och kulturobjekt).
Avlägg för virke och grot planeras också in för att göra körningen så effektiv som möjligt
Spårlös avverkning
Områdets basstråk planeras till högt läge och fast mark. Gärna centralt i området. Virket flyttas "inåt" i objektet. I känsliga områden skapas "spökstråk" där bara skördaren kör in och sedan lyfter ut virket till stråk där skotaren kan köra. Raka, ordentligt risade basstråk där skotaren går med fullt lass.
Traditionell metod
Områdets basstråk planerades till ytterkanterna. Virket flyttades "utåt" i objektet. Även om partier med dålig bärighet fanns där. Skotaren körde i hela beståndet – följde skördaren. Risk för snäva svängar ut mot basvägen när skotaren går med fullt lass.
