När man avverkar nära bäckar och annat vatten måste man vara extra noggrann och planera körningen så att inte vattenmiljön riskerar att påverkas. Här en bro som är byggd av timmer och massaved från avverkningen.

När man avverkar nära bäckar och annat vatten måste man vara extra noggrann och planera körningen så att inte vattenmiljön riskerar att påverkas. Här en bro som är byggd av timmer och massaved från avverkningen.

Aktuellt / Senaste nytt

Metoden spårlös avverkning skonar skogsmiljön

Publicerad 2019-08-27

Genom metoden Spårlös avverkning planeras avverkningen utifrån ett eller flera välplanerade basstråk inne i trakten som underlättar skotningen. På så sätt minimeras risken för markskador och maskinernas effektivitet ökar. Metoden används både i gallring och slutavverkning.

Spårlös avverkning handlar om att undvika allvarliga körskador som påverkar skogsmiljön och då framförallt bäckar och andra vattenmiljöer.

Till exempel är det viktigt att botten i bäckar inte påverkas, så att det kommer upp slam som påverkar vattenmiljön, fiskar och annat levande. Men viktigt är också hur man hanterar kultur- och fornminnen och olika rekreationsvärden i skogen.

När man planerar avverkningen gör man det utifrån ett eller flera basstråk (skotarens huvudväg). Viktigt är då att placera basstråket på ett högt läge där det är också är förhållandevis torrt. Sedan ska man risa basstråket ordentligt.

Basstråken ska vara placerade så att den undviker områden med risk för allvarliga körskador (till exempel blöta partier, hänsynsbiotoper och kulturobjekt).

Avlägg för virke och grot planeras också in för att göra körningen så effektiv som möjligt

Spårlös avverkning
Områdets basstråk planeras till högt läge och fast mark. Gärna centralt i området. Virket flyttas "inåt" i objektet. I känsliga områden skapas "spökstråk" där bara skördaren kör in och sedan lyfter ut virket till stråk där skotaren kan köra. Raka, ordentligt risade basstråk där skotaren går med fullt lass.

Traditionell metod
Områdets basstråk planerades till ytterkanterna. Virket flyttades "utåt" i objektet. Även om partier med dålig bärighet fanns där. Skotaren körde i hela beståndet – följde skördaren. Risk för snäva svängar ut mot basvägen när skotaren går med fullt lass.

    Om spårlös avverkning

  • Utbildning för maskinförare och virkesinköpare med syfte att minska risken för körskador och minimera vattenpåverkan i skogsmiljön. Utbildningen finansieras under åren 2016-2021 med medel ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

    Metod och arbetssätt

    • Planera så att virket drivs åt rätt håll genom avverkningen.
    • Undvik att köra virke från fasta partier mot mjukare och blöta partier.
    • Arbeta med raka, ordentligt risade basstråk.
    • Undvik snäva vägkors.
    • Placera basstråken högt och torrt.
    • I kantzoner mot blöt mark: använd "spökstråk" där bara skördaren, som är lättare, får passera. Skördaren lyfter med kranen upp virket till närmaste skotarväg på fastare mark.
    • Använd hjälpmedel för att ta er över bäckar och andra vattendrag med stockmattor eller broar byggda av timmer och massaved från avverkningen.
    • Minimera antalet vattenöverfarter.
    • Tänk på kommande åtgärder som grotskotning eller markberedning innan en bro plockas bort.

    Leder till...

    • Färre markskador.
    • Mindre risk för vattenpåverkan.
    • Väl risade basstråk ger effektivare skotning, med minskad bränsleförbrukning och bättre arbetsmiljö för föraren.
    • Strukturerad körning.
    • Bättre tillgänglighet på tillredd grot.
    • Högre kvalitet på tillredd grot.
Foto: Anders Ehrenström Illustration: Frida Axell