Skogsägare med passion för föryngring

Utsikten är milsvid från glasverandan på gula åkrar ut sig, med skogen som en fond i
bakgrunden. Vi befinner oss i Årsta, en liten by mellan Tierp och Månkarbo i Uppland.
Här har Thomas bott sedan han var barn, sprungit på stigarna mellan husen och byggt kojor i träden. Thomas farfars far köpte gården i början av 1900-talet och sedan dess har släkten bott här och livnärt sig på skogen och lantbruket.

– Jag hjälpte farfar att ta hand om korna och lassa hö när jag var liten. Det var fint att växa upp så, med naturen och farföräldrarna nära, säger Thomas.

När han blev lite äldre började han även hjälpa till med skogsarbetet, något han inte tyckte var lika roligt.

– Jag gick ut med motorsågen efter skolan ibland. Det var kallt, jag frös om händerna och tyckte att det var tråkigt, minns han.

Så är det inte längre.

– Tänk vad saker och ting kan kännas annorlunda under olika perioder av livet. Nu är jag väldigt intresserad av skogsbruk och framför allt föryngring. Jag stödplanterar för hand när föryngringen är för gles, det tar lång tid men plantorna klarar sig oerhört bra sen. Det är fascinerande att se hur de tagit sig på våren. Jag rätar upp plantorna och petar i smådetaljer, kanske lite för mycket, men jag blir så inne i det!

Testar olika föryngringsmetoder

Thomas provar gärna olika föryngringsmetoder. Han har planterat förädlade tall- och granplantor och har även satsat på naturlig föryngring av björk och tall.

– Jag har ställt fröträd av björk och sedan har de frö-sått sig, det har funkat bra. Sedan har jag också lämnat kvar frötallar i något bestånd.

En gång testade han också att plantera utan att markbereda.

– Det var ingen höjdare, skrattar Thomas. Totalt äger Thomas 140 hektar skog i spridda skiften. Merparten av skogen består av björk, gran och tall. Han röjer nästan allt själv och tar hjälp av Stora Enso med avverkning, markberedning och gallring.

– Jag har en väldigt bra virkesköpare på Stora Enso, Lars Nordin, den personliga relationen betyder mycket tycker jag.

Tillsammans planerar de kommande åtgärder i skogen och Thomas har nyligen skaffat en digital skogs- bruksplan.

– Jag har förstått att det är bra, det kan ju vara smidigt att ha planen i mobilen. Jag tycker inte att det alltid är så enkelt med det digitala, så här får jag ta lite hjälp.

På gården bor inga kor längre, men en svart- och vitfläckig katt sträcker sig belåtet i en av sängarna på övervåningen av huset. Här bor Thomas med hustrun Annika och dottern Elvira 30 år som jobbar på en restaurang i bygden. Andra dottern, Mathilda, som är 27 år är
utflugen och arbetar som lärare i Stockholm.

– Vi åker dit och hälsar på ibland. Då tänker jag att jag är glad över att bo på landet, att slippa stressen och de där långa bilköerna.

På gården står också ett vitt boningshus från 1916. Här bor Thomas föräldrar kvar.

Hans pappa är pigg och följer med Thomas ut och jobbar ibland. Historien upprepar sig: föräldrarna bor kvar på gården och något av barnen tar över verksamheten.

Thomas hoppas att någon av döttrarna ska vilja ta över skogen och lantbruket en dag.

– De har inte så stort intresse för det just nu, men det kanske kommer. Annars får de sälja det, men det kommer aldrig jag göra. Skogen betyder så mycket för mig.

Nära naturen

I Årsta är naturen nära. Thomas och Annika promenerar ofta i den närmaste skogen som är fylld av asp, rönn, ek, tallar och hasselbuskar. Här ser Thomas till att röja och hålla efter så att det går att komma fram på stigen, där även hästar från granngårdarna rider ibland. Djurlivet är rikt i området.

– Det kan vara helt underbart att vara ute i skogen, särskilt vår och höst. Jag brukar se kronhjortar och dov-hjortar – och har också sett spår av lo. Förra våren såg jag fyra små rävungar.

På gårdsplanen utanför huset ligger ved upphuggen i en stor hög, som ska torkas och användas för att värma upp husen på gården. Två traktorer står uppställda bredvid varandra, i väntan på att Thomas ska sätta sig i hytten och vrida om nyckeln.

Familjen producerar och säljer spannmål: grynhavre som bland annat blir havregrynsgröt, maltkorn som blir öl, foderkorn till djur och hö som säljs till hästägare. Thomas gillar friheten med att vara lantbrukare:

– Jag får styra helt över mig själv och är min egen chef. Baksidan är att det kan kännas lite ensamt ibland, tur att jag har familj och många vänner att umgås med på fritiden.

Börjar dagen med text-tv

En vanlig dag går Thomas upp tidigt, äter frukost, riktar fjärrkontrollen mot tv:n och trycker fram text-tv.

–Där får jag en jättebra överblick över både nyheter och sport, säger Thomas nöjt.

Sedan går han ut med röjsågen i skogen några timmar, ett arbete som kan vara fysiskt utmanande.

– Ibland behöver jag ha med mig tre t-shirtar att byta med för att jag blir så svettig!

Han är medveten om att det finns risker med att varaute själv och jobba.

– Jag har ramlat och slagit sönder ett ögonbryn en gång, men har haft tur att inte varit med om några större incidenter. Idag har man med sig mobilen, det var värre när jag var i 20-årsåldern, då kunde jag åka ensam en halv mil rakt ut i skogen, utan telefon. Jag har
blivit lite försiktigare med åren, konstaterar han.

Eftermiddagarna brukar han ägna åt jordbruket: skördar mogna grödor, sår, lagar traktorer, ordnar med försäljning av hö och foder. Det finns alltid saker att göra på gården.

En föränderlig skog

Skogen har förändrats under åren. En del av E4:an skär numera igenom det som tidigare var hans bestånd och en annan del av marken har blivit klassad som naturre-
servat.

– Jag fick en bra ersättning för skogen jag fick avstå när E4:an byggdes, däremot fick jag riktigt dåligt betalt för naturreservatet som jag inte kan bruka längre. Jag förstår poängen med att gynna naturvärden, men ersättningen måste bli bättre för oss skogsägare, säger han.

Dessutom tillägger han att det finns en risk med att låta skog stå.

– På grannskiftet finns ett naturreservat där granarna blivit över 90 år, men nu har de dött eftersom de angripits av granbarkborren, så vill man inte heller ha det. Dessutom blir jag lite orolig för att de ska sprida sig till mitt skifte.

Ekonomisk trygghet

Thomas har gjort flera stora avverkningar de senaste åren. Ett bra prisläge i kombination med att han haft stora delar skog som varit mogen för avverkning har gjort att det varit ett bra läge. Pengarna har han satt in Thomas älskar friheten med att jobba i skogen, men det kan bli ensamt i bland, då är det tur att han har ett rikt umgänge. Han spelar ofta kort med vännerna. på Stora Ensos tjänst Betalplan med ränta. Det innebär att han fördelar pengarna från virkesaffärerna över flera år. På så sätt får han ränta på pengarna och kan plocka ut lite varje år.

– Det är verkligen en ekonomisk trygghet att äga skog och det känns bra inför pensionen, säger han.

Men ännu dröjer det några år innan pensionen och Thomas vill fortsätta spendera tid i sin skog, så länge han orkar.

– Att äga skog innebär att jag har egen frihet att bestämma hur jag vill forma den och hur mycket tid jag vill ägna åt den. Det är värdefullt för mig.
bestämma hur jag vill forma den och hur mycket tid jag
vill ägna åt den. Det är värdefullt för mig.