I Sverige har 18 fladdermusarter påträffats. De finns i hela landet, förutom längst upp i fjällen. Både antalet arter och antalet fladdermöss minskar ju längre norrut man kommer. I Skåne har alla arter påträffats, medan bara nordisk fladdermus finns norr om Polcirkeln.
Fladdermöss finns i många olika miljöer, inte minst i städer. Gamla träd med hål och gamla byggnader med springor är det som uppskattas mest av de flesta arter. Någorlunda öppna och insektsrika marker i närheten, där fladdermössen kan jaga, gör att de också trivs.
Flest arter hittar man i lövrika och varierande skogsområden i anslutning till sjöar och våtmarker, och ofta i närheten av gamla kulturmiljöer, som till exempel små byar, gamla kvarnar och byggnader. Fladdermöss gynnas av en ökad variation både i jordbrukslandskapet och i skogen. Förändringar som medför minskad tillgång på insekter är negativt för fladdermössen och några arter är sällsynta eller hotade. Alla arter av fladdermöss är fredade i Sverige sedan 1986.
Flygande däggdjur
Fladdermössen är flygande däggdjur, som oftast är aktiva under natten. De orienterar sig med hjälp av ultraljud, ljud som är ohörbara för människan. Genom att använda korta skrik som upprepas i snabb följd och registrera dess ekon kan de lokalisera sina små bytesdjur och undvika hinder i flygvägen. Med ögonen kan de endast grovt orientera sig; siluetter av hus och träd hjälper dem att hitta hem.
Bästa tiden att se fladdermöss är ungefär en halvtimme efter solnedgången och några timmar framåt. De ger sig ut i skydd av mörkret för att undvika rovfåglar, men vill vara ute så tidigt som möjligt innan insekterna minskar sin aktivitet. Genom att studera hur fladdermöss jagar kan man lära sig känna igen olika arter.
Upp till 30 år gamla
Fladdermöss föder vanligen en unge per år och kan bli upp till 20 till 30 år gamla. De parar sig om hösten, men spermierna sparas i livmodern under vinterdvalan och honorna blir inte dräktiga förrän på våren. I Syd- och Mellansverige föds ungarna vanligen vid midsommartid. Innan honorna ska föda samlas de i kolonier dit hannarna inte har tillträde. Inget annat däggdjur bildar så stora grupper som fladdermöss – de svenska kolonierna, som är relativt små, kan som mest bestå av 300 till 500 djur. De flesta individer i kolonin känner varandra väl och har ofta ingått i samma grupp under flera år.
Gamla gruvgångar och grottor
Koloniplatsen måste vara varm och skyddad. Fladdermöss använder gärna naturliga håligheter, som i gamla träd, men de kan också söka sig till bostadshus. Även i tät villabebyggelse kan det finnas många fladdermöss och det beror på att gatljusen drar till sig insekter.
Honor och ungar bor på koloniplatsen fram till början av augusti då ungarna lärt sig flyga. Under augusti och september är det parningsdags och så småningom, när nätterna blir kyligare, går fladdermössen i vinterdvala. De väljer då ett svalt, men frostfritt ställe, till exempel jordkällare, gamla gruvgångar, naturliga grottor eller ouppvärmda stenhus. På övervintringsplatsen sitter hannar, honor och årsungar tätt ihop. På våren vaknar de upp och i april har de flesta arter kommit i gång på allvar.
Nattliga vanor
Till sist, hur kommer det sig egentligen att fladdermöss ofta har fått symbolisera onda och mystiska krafter?
Johnny de Jong, forskare på centrum för biologisk mångfald på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, svarar:
– Det kan nog bero på fladdermössens nattliga vanor och deras oberäkneliga sätt att flyga. Fladdermössens märkliga förmåga att orientera sig i mörker spelar nog också in. Faktum att de kommer fram ut grottor och gruvor från underjorden har naturligtvis satt fart på fantasin. Samtidigt har man i östra Asien en helt annan syn på fladdermöss. Där symboliserar de goda krafter och djuren anses föra tur med sig.
