Inspiration / Hem och lantliv Publicerad: 2018-01-30

Nu återupptäcker vi konsten att tälja

"Du käre lille snickerbo’ här kommer jag igen." I jakten på avstressande och meningsfulla fritidssysselsättningar har vi börjat tälja igen. Att tälja är roligt, billigt och en kreativ utmaning för både nybörjare och erfarna. "Det finns en pryl därinne. Allt du behöver göra är att ta bort det som inte hör dit," säger Hannes Dahlrot.

Hannes Dahlrot är finsnickare och bildhuggare och har tillsammans med frilansskribenten Henrik Francke skrivit "Tälj! En bok om trä, knivar och yxor":

– En av de stora finesserna med att tälja är att du inte behöver en massa dyr och skrymmande utrustning. Allt du behöver för att komma igång är en täljkniv för 120 spänn och en yxa. Med det kan du göra många olika grejor – från enkla smörknivar till avancerade figurer, resonerar Hannes.

Konkurrent till mobilen

Allt började med att Henrik Francke längtade efter en fritidssysselsättning som kunde konkurrera med mobiltelefonen.

– Henrik började tälja, men kände att det hade gått lättare om han hade haft någon som visade honom. Vi två blev sammanförda av en gemensam vän, och när vi hade täljt ihop ett tag så märkte vi att det fanns ett stort intresse.

Det verkar finnas en längtan efter att återerövra en kunskap som för inte så länge sedan var självklar. Vi är matade med ett kulturarv där Emil i tid och otid ränner till snickerboa för att begrunda sina synder över en trägubbe – men vi har inte en aning om hur man egentligen gör när man täljer.

– I dag går vi till affären och köper nytt. Men det är inte så länge sedan som man skaftade om yxan själv. Och när sleven gick sönder så täljde man en ny. Vissa saker tillverkades med självklarhet i hemmet. Det fanns en allmän grundhändighet, resonerar Hannes.

– Fast det är inte därför jag täljer, hade det inte varit för att det var så kul, så hade jag lagt ner för länge sen!

I "Tälj!" introduceras nybörjaren i ämnet genom träkunskap, kniv- och yxteknik samt får förslag på olika föremål. Smörknivar och stekspadar, skedar, slevar och skopor. Den klassiska kåsan och, förstås, trägubbarna. Men också den mer avancerade täljaren får något att sätta tänderna i, i form av mer oväntade projekt som espressokoppar och bartenderkit.

Skogsägarens skattkista

Att tälja kan vara väldigt enkelt men också väldigt komplicerat. I takt med att man täljer vidare lär man känna träet som material, hur ämnet beter sig när det är färskt och när det är torrt och hur
fiberriktningen påverkar arbetet. Som allt skogsfolk vet, så skiljer ju sig dessutom trädslagen åt – vresigt, vridet och knotigt eller rakvuxet mjukt och följsamt… förutsättningarna för slöjdaren
varierar med veden och ämnets egenskaper.

– Om du är skogsägare har du förstås en skön fördel eftersom du kan gå ut i skogen och leta efter det perfekta ämnet. Det är extra roligt när man kan se den rätta böjningen hos skedskaftet i en gren eller en kåsa i en vril.

Att kunna gå ut i sin egen ägandes skog och hämta hem sina ämnen är en lyx som är få slöjdare förunnad. Eftersom allemansrätten inte ger dig tillstånd att såga ner träd och grenar på någon annans mark är många slöjdare hänvisade till att köpa material.

Hannes, som själv bor i centrala Malmö, brukar hålla ett öga på parkförvaltningens aktiviteter. Om man frågar snällt kan man ofta få botanisera bland nedtagna träd och grenar.

Inte en allena

– För att göra det enkelt att komma i gång har vi i boken utgått från rakvuxna och mjuka trädslag. I princip ska du kunna köpa en säck björkved på macken och börja tälja. Björk och al är mjuka och lättarbetade material. Då har man större chans att lyckas, det blir kul att tälja och man vill fortsätta.

Trädslaget en anses ofta vara det klassiska slöjdmaterialet. Men en är faktiskt ett av de svårare träslagen man kan ge sig på, och är inget för nybörjaren. En är fullt med kvistar och är dessutom ofta vridet. Det kan vara jättesvårt att få till fina snitt och kräver att du är erfaren med kniven.

– Tyvärr är det ju inte helt ovanligt att det är just en bit en som man blir tilldelad när man ska tälja på träslöjden. Då är det lätt hänt att det blir både första och sista gången som man täljer…

Färskt ämne

Årstiden när man hugger ämnet spelar ingen roll, men ju färskare ämnet är desto lättare och mjukare är det att tälja i. Ska du inte sätta igång och slöjda direkt, så lämna några centimeter extra i varje ände. Då finns det lite marginal om träet skulle börja spricka.

Oftast går de första sprickorna inte djupare än att man kan såga bort dem när det är dags sätta igång. Se till att yxa till och tälja till grundformen medan virket fortfarande är färskt. Hinner du inte med kan du förvara ämnet i kylen eller utomhus.

Lyckas med smörkniven

Vad ska man då börja med?
– En smörkniv! Det är klassikern. Smörkniven är lätt att lyckas med men innehåller samtidigt en del moment som hjälper dig att få grepp om hantverket. Den har böjda former och smalnar av i en spets framtill, samtidigt som den är lite tjockare i handgreppet. Dessutom är den ett bruksföremål som platsar i vardagen.

Sannolikheten att du fortsätter att tälja är större om du använder prylarna som du täljt.

– Även om du inte blir helt nöjd med smörkniven så tycker jag att du ska börja använda den! Om du stör dig på den så är det bara att tälja vidare. Det är inte försent bara för att du har börjat använda den.

Kontrollerat, med kraft

Och så var det ju det här med säkerheten. Målet är att tälja kontrollerat, med kraft. Om knivhanden vispar iväg när spånet släpper från ämnet så har du fel teknik. Tänk också på var du har händer och fingrar. Framförallt är det handen som du håller ämnet i, som du ska vara vaksam på.

– Inget kött framför kniven är en bra regel i början! Att tälja kräver koncentration – så stress, barn och husdjur ska du helst lämna utanför dörren till snickerboa. Men om barnen också vill pröva?

– Det är upp till varje förälder att avgöra. Om ditt barn gärna vill vara med men inte är moget att hantera en kniv kan du erbjuda en bit bark och en potatisskalare. Visst kan man skära sig ändå men knappast livshotande. Barkbåtar är jättefina!

Text: Amelie Bergman