Inspiration / Jakt och friluftsliv

Bästa vännen – så tränar du din hund

Publicerad 2019-09-26

Stanna! Kommandot uttalas lågmält men med tydlighet. Den lilla vorstehvalpen sätter sig blixtsnabbt, och väntar med alerta ögon på vad som ska hända. Hela kroppen skvallrar om en dold iver som en krabat på fem månader kämpar med att bemästra.

Matte backar några meter, hela tiden beredd att markera om valpen tenderar att resa sig, men valpen väntar enträget och när matte vänder tillbaka och ger ett långt berömmande "braaa!" som delas ut tillsammans med pussar och godbitar. Matte är minst lika lycklig som den lille över att ha klarat uppgiften. Philippa Järvinen ger beröm.

Deltagarna i hennes valpkurs är entusiastiska och för Philippa är det extra roligt med just den här kursen, eftersom alla valparna kommer från hennes egen kull. Totalt har Philippa haft tio kullar.

Noga med att välja köpare

Kenneln Tappra startade Philippa år 2005 och människor kommer från hela Norden för att få köpa. Men Philippa är noga med att välja köpare. Hennes hundar ska hamna i familjer som vill arbeta med hunden.

Gruppen samlas och Philippa går igenom vikten av att lära in ett kommando i taget.

– Ber du valpen sätta sig med kommandot Stanna för att sedan gå en bit bort och göra en inkallning, får du en hund som sitter med en förväntan att strax få springa till belöningen. Syftet ska istället vara att sitta kvar tills matte eller husse bryter kommandot och med tiden kan ni lägga in störningsmoment, som att göra armhävningar framför den eller kasta en boll. Är du ute på jakt, så måste du veta att hunden sitter kvar vid din sida, även när skottet går av, förklarar Philippa och betonar vikten av att tänka igenom vilken förväntan du vill väcka hos hunden och vilka kriterier ska gälla. Säger du Kom, men menar "kom när du nosat färdigt" så kommer du att få det resultatet.

Philippa har jobbat med hundar under många år och älskar det faktum att varje hund är en ny lärare även för henne, där hon lär sig massor om att förfina metoder och möta individerna på rätt nivå för att skapa samarbetsvilja och arbetsglädje.

Philippas första egna hund fick hon 1976 och under 1990-talet började hon tävla aktivt i Lydnad, Bruks (spår), Viltspår och Jakt med sina hundar som under årens lopp kvalat till SM och samlat på sig flera championat.

Hennes egna hundar har varit en borderterrier och ett par dobermann innan hon fastnade för vorsteh. Philippa håller kurser och privatlektioner utanför Köping, framförallt i valp-, vardagslydnad-, apportering- och klickerundervisning.

Utbildat hundratals i specialsök

Philippa har en minst sagt spännande bakgrund. Hon var en av de första kvinnorna inom armén och infanteriet.

– Jag gjorde lumpen 1987 och sedan blev jag kvar inom det militära fram till 2014, först som yrkesofficer och sista åren som reservofficer. Numer är jag civilanställd på Försvarsmaktens hundtjänsteenhet.

Eftersom Philippa alltid gillat äventyr tog hon 1997 ut över ett års inarbetad ledighet och tog värvning på en lyxyacht, ett äventyr som varade i tre år.

Väl hemma i Sverige fick Philippa en tjänst som ledarskapskonsult, jobbet var roligt men hon insåg ganska snabbt att hon inte hörde hemma bakom ett skrivbord.

Hon var terränggående och hon ville jobba med ledarskap och med hundar. Så år 2004 utbildade hon sig inom dressyr och sök och 2005 fick hon jobb på Sollefteå hundskola, där hon tränade hundar i specialsök åt framför allt tullen och kriminalvården.

– Jag har utbildat alla möjliga former av specialsök, exempelvis till brandförsvaret med rök- och gashundar.

Drömmen att bo på landet

Så kom dagen när hon äntligen fick flytta ut på landet. År 2010 gick flyttlasset till gården Höjda, en dryg mil utanför Köping.

– Jag ställde mig frågan, vad kan jag göra för att få bo på landet och ha utrymme för mitt hundintresse och ha plats för mina valpkullar.

Det kan tyckas vara ett stort steg för en tjej som är uppvuxen i Stockholms innerstad.

– När jag var fyra år drömde jag om att bli bonde. Jag såg knappt himlen mellan husen, men jag hade en stark längtan efter att få bo på landet redan då.

Så Philippa lämnade livet i storstan och köpte ett hus. Det är tio år sedan och det finns fortfarande nya saker att lära på gården.

Ansvarar för fodervärdar

Idag jobbar Philippa bland annat som fodervärdskonsulent och dressör åt försvarsmaktens hundtjänstenhet. Arbetet handlar om att coacha och utbilda fodervärdar till hundägare och ge hundarna en bra start i livet och förbereda dem för kommande tjänstgöring som kan vara inom försvaret, Polisen, tullen, Räddningstjänsten eller kriminalvården.

De som blir fordervärdsfamljer är privatpersoner och kan vara vem som helst. Kanske har man inte råd att skaffa hund, kanske vill man prova på att ha hund. – Ofta är det människor som har lite eller ingen erfarenhet av hundar, men vill prova på av olika anledningar. De tar hand om hunden från att den är åtta veckor till 16 månader. Mitt ansvar sträcker sig fram till att hunden testas vid 14–16 månader i ett så kallat L-test, där man ser om de kommer att klara uppgiften som tjänstehund. Ungefär 60 procent av hundarna blir uttagna i tjänst, det vill säga till vidare utbildning.

– Som fodervärdskonsulent kan jag ställa krav. Om inte hundägaren tränar hunden som vi kommit överens om har jag rätt att omplacera den. Jag brukar likna det med att ha hyrbil. Du får använda den, men du äger den inte.

Philippa är även ansvarig för fodervärdar med avelstikar.

En tjänstehund måste stå pall

– Det kan vara en stor uppgift att ta på sig rollen som fodervärd om man saknar erfarenhet av att träna hundar.

– Det är mycket de behöver träna med sin hund och det handlar om hundar som är tuffare än en vanlig sällskapshund. När man exempelvis säger nej till en sådan hund kan den uppfatta det som en lek, eftersom en tjänstehund inte får vara för mjuk. De ska ju klara situationer där man blir beskjuten eller det smäller minor. En tjänstehund måste stå pall på ett helt annat sätt. En varm dag när en vanlig hund söker vila och skugga, ska en tjänstehund bita ihop och vilja arbeta.

Philippa tycker att all hundträning är berikande och att det finns massor att lära sig av hunden.

– Det är aldrig någonsin en hund som gör fel, det är alltid människan. Jag måste gå tillbaka till mig själv och fundera över vad jag behöver göra för att hunden ska lyckas. Jag utmanas hela tiden att hitta individuella lösningar. Jag möter ofta hundar med mycket motor och jag tittar först och främst på hur familjen fungerar, hur vi kan göra så att problem inte uppstår. Det är lättare att lära rätt från början.

Så länge som jag, mina metoder och mina kullar utvecklas så tröttnar jag inte. Jag ställer ofta frågan vad jag kan göra bättre.
Philippa Järvinen

Hundens liv är mitt ansvar

Precis som alla andra hundägare ställs Philippa inför svåra beslut när en hund behöver avlivas.

– Egentligen är det en kärlekshandling att få följa sin hund till den sista vilan, men det innebär ändå att det gör vansinnigt ont. Men värre är att dra på beslutet om det är nödvändigt. Inga djur ska behöva lida.

En annan verksamhet på gården är «Höjdas hundhotell» – ett litet, lantligt hundpensionat, befriat från stress. Det är en härlig miljö mellan sjöar, fält och oändliga skogsvägar långt från stadens sus och brus. Hit når knappt ljudet från nyårsraketer eller påsksmällare!

– Jag satsar på stora bekväma inomhusoch utomhusboxar. Dessutom fi nns en stor rastgård där hundarna får vistas ett par timmar om dagen när vädret tillåter samt en rasthage på cirka tre hektar, där hundarna promeneras lösa dagligen. Jag vill att hundarna ska ha gott om plats och en bra miljö. Jag aktiverar dem och jag kan även träna dem om man vill.

Älskar jaktsäsongen

Ett stort intresse är jakt. Philippa jagar gärna småvilt, rådjur och skogsfågel. Älg tycker hon är lite småtråkigt och det brukar sluta med att hon springer runt med någon unghund. Men när det är rippremiär åker hon upp en långhelg till Hemavan, där hon jagar på statens marker. Ibland kallas hon in efter en andjakt för eftersök på skadeskjutna fåglar. Det som retrievrarna missar hittar hennes hundar.

– Jag gillar omväxling även i jakt och skogsfågeljakt är väldigt roligt eftersom det bygger på ett fokuserat samspel mellan hund och förare. Sedan gillar jag ripjakten som är mer social. Jakt kan vara mycket spännande, man tror att det är ett rådjur som lurar i buskarna och så kommer det fram ett vildsvin.

Ville ha min egen kennel

En viktig anledning till flytten till Höjda var att kunna ha bra förutsättningar för sin kennel.

– Jag tycker hela resan är så fascinerande. Att para ihop rätt hundar genetiskt och mentalt. Alla hundar har svagheter, men det gäller att de inte har samma. Sedan är det så kul att se arbetet när tiken fostrar valparna och de små blir personligheter. Jag lägger mycket tid på valparna innan leverans. Och så får jag lära känna många trevliga människor som brukar bli vänner långt efter det att hundarna gått ur tiden.

Philippa pekar på den lilla lekhagen där det finns en ramp av träpallar, torv i en låda där hundarna kan gräva och olika påhittiga leksaker som Philippa tillverkat. Hon övar inkallning vid matning och alla valparna har tränats socialt och fått åka bil innan leverans. Philippa ordnar många aktiviteter för sina kennelkullar som sommarlägret Hell Week, döpt av deltagarna och som Philippa håller hemma på gården.

– Det blir hund morgon, middag och kväll med apportering, vattenträning och spår. Teori om utställning, beteendebeskrivning och en veterinär som kommer och föreläser kan vara en del av programmet. Veckan brukar avslutas med jaktprov.

September 2019

Text: Eva Mandelqvist Foto: Lasse Arvidsson