Inspiration / Jakt och friluftsliv

Skogsliv ”deluxe” i Julias kolarkoja

Publicerad 2021-05-10

Ett annorlunda äventyr eller kanske bara lugn och ro? Du väljer själv vad du helst vill uppleva när du övernattar i kolarkojan som Julia Brink har byggt på familjens skogsfastighet i Attlabryna.

Julia Brink är en synnerligen företagsam tjej med genuint intresse för naturen och friluftsliv. Till vardags är hon förskollärare på Ur och Skur i Habo, och efter jobbet hägrar olika projekt på familjens gård i Attlabryna, några mil söder om Jönköping.

På fastigheten, som är cirka 60 hektar och där det växer både gran och tall, finns flera kolmilor och efterlämningar från gamla kolarkojor.

– Det väckte mitt intresse och gjorde att jag blev nyfiken på att göra en egen kolarkoja. Så förra sommaren byggde jag och min man Jonathan den här kojan. Det kändes naturligt att platsen skulle vara i närheten av en gammal kolarkoja, säger Julia.

– Sen är det spännande att man så tydligt ser resterna av kolmilan, säger hon och pekar på en stort runt område där det nu mest växer mossa.

Och lyfter man på mossan kan man ibland hitta gamla kolrester, visar hon mig.

Julia Brink visar kolarkojan hon byggde med sin man förra sommaren. Jord och gräs på taket, och barkborrevirke på insidan.

Julia Brink visar kolarkojan hon byggde med sin man förra sommaren. Jord och gräs på taket, och barkborrevirke på insidan.

Barkborreträd gjorde nytta!

När platsen var vald var nästa steg att försöka hitta rätt typ av virke för stommarna och insidan av kojan.

– Vi ville helst ha gamla barkborreträd, där det mesta av barken har trillat av, för då slipper vi barka av träden. Barkborreträden vrider eller böjer sig heller inte så lätt, då träden är döda innan de sågas till plank. Sen byggde vi stommen, kojan är 3 x 4 meter, ungefär så stor som en kolarkoja var förr.

I nästa steg lastade de på jord med hjälp av en grävmaskin, och lade för hand på gräs och torv, vilket var en tidsödande del i bygget. Inne i kojan är det mysigt och ombonat, här finns en säng med plats för två, eldstad, ved och många små ljus.

– Vi blev verkligen nöjda med vår kolarkoja, och tänkte att det kanske är fler som vill uppleva skogens lugn på det här sättet, berättar Julia.

Kolarliv ”deluxe”

I vintras hyrde de ut kojan för första gången, och gästerna som övernattat är väldigt nöjda och tipsar i sin tur sina vänner om den annorlunda upplevelsen. För det är ju inte bara en övernattning, utan här fixar Julia även en utflyktskorg med fika, råvaror till en äkta kolarmiddag (kolbullar såklart!) som gästerna själva får laga och frukost till dagen därpå. Förutom själva kojan, finns ett utekök med vedspis och en grillplats.

– Tanken är att även matlagningen ska vara en mysig och avkopplande upplevelse! Många passar också på och går en runda i skogen, till jakttornet där man har en jättefin utsikt över mossen Käringabron.

Göra något annorlunda ihop

Att Julias engagemang är stort går inte att ta miste på, och tillsammans med sin man planerar hon redan för nästa steg.

– Vi kommer bygga en till koja här i närheten, om man är fler i samma sällskap och vill göra en annorlunda grej ihop. Sen tänker vi bygga en till koja, men på ett annat ställe. Jag tror att folk vill uppleva något annorlunda, gärna i naturen. Spa och hotell kan man, nu letar många efter något nytt, och då kanske det här kan locka!

Spa och hotell kan man, nu letar många efter något nytt. Naturturismen har fått ett uppsving, och det började nog redan innan corona.
Julia Brink
Barkborreveden har använt som stomme och insida i kojan.

Barkborreveden har använt som stomme och insida i kojan.

På den här platsen låg den gamla kolmilan, det man nu benämner kolbotten. En kolbotten kan kännas igen genom en ringformad upphöjning i marken med avvikande vegetation.

På den här platsen låg den gamla kolmilan, det man nu benämner kolbotten. En kolbotten kan kännas igen genom en ringformad upphöjning i marken med avvikande vegetation.

    Kort om kolarmila och kolarkoja

  • En kolmila är en byggnad av ved som tätas och får brinna nästan helt utan syre. Efter ett par veckor har den brunnit ut och träkol har bildats av veden. Förr var kolning mycket viktigt i Sverige då järn- och stålindustrierna behövde mängder av träkol. Många bönder och torpare höll på med kolning som extraarbete.

    Kolarna bodde i kolarkojor, som låg nära milan, för att de skulle kunna övervakas dygnet runt.

    En kolbotten är en lämning efter en kolmila, och kan kännas igen genom en ringformad upphöjning i marken med avvikande vegetation.

    Källa: Nationalencyklopedin m fl.

Text och foto: Annsofie Öhman