När yxhuvudena svalnat är det dags för slipning och skaftning.

När yxhuvudena svalnat är det dags för slipning och skaftning.

Inspiration / Kultur och tradition

Yxan – på hugget genom årtusenden

Verktyg kommer och går – men yxan, kniven och sågen består. Det där ordstävet finns egentligen inte, men håll med om att det låter rätt bra! På senare år har elverktygen formligen exploderat i omfattning och gamla beprövade lösningar har fått ge vika. Men vissa redskap är för bra, för grundläggande för att bytas ut. Läs om skogens tre grundläggande verktyg. Först ut är yxan, en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar någonsin.

Varje gång du svingar en yxa mot en vresig vedklabbe eller kvistar en nyfälld trädstam gör du något som människor gjort före dig i många tusentals år. För professionellt bruk i stor skala har yxan sedan länge förlorat sin betydelse. Visserligen har varje snickare och båtbyggare naturligvis ändamålsenliga yxor i verktygsboxen, men i skogsbruket är den ett minne blott.

I våra dagar är det istället på jaktturen, under campingsemestern och framför allt på vedbacken som yxan har sin mest naturliga hemvist. Att hugga sin egen ved har blivit en växande folkrörelse, och förutom lägre energikostnader får hemmaeldaren även lite nyttig motion.

Yxspår miljoner år tillbaka

Sett i backspegeln har yxan varit betydligt mer grundläggande än så, och de äldsta spåren går flera miljoner år tillbaka i tiden. Arkeologen Olle Hörfors anser till och med att användandet av yxliknande stenar är något som definierar att vara människa.

– Om en schimpans hittar en rund sten som ligger bra i handen kan den använda stenen att hugga och slå med. Men den förstår inte att man kan behålla den och göra den bättre.

Steget från den enkla stenen i handen till något som liknar våra yxor lät dock vänta på sig. I Norden är de äldsta fynden av stenyxor med skaft av trä eller ben daterade till omkring 9000 f Kr. Järn som material blev inte vanligt förrän omkring 500 f Kr, men därefter har yxan sett i princip likadan ut: Ett skaft av trä och ett huvud av smitt stål.

– Nästa stora grej kommer faktiskt inte förrän med plastens intåg på 1950- talet, säger Olle Hörfors.

Yxan gjorde jobbet

Yxans oerhörda betydelse för människan gäller inte bara riktigt långt tillbaka i historien. Kom ihåg att vårt lands välstånd fick en flygande start i och med det storskaliga skogsbrukets start under mitten av 1800-talet. Givetvis var det de ångdrivna sågverken som gjorde att virket kunde exploateras i högre tempo. Men för huggarna i skogen var det handkraft med yxa och såg som gjorde jobbet. Skogsbolagen behövde ofantliga mängder av verktyg och små och stora smedjor startades i rask takt.

När motorsågen under 1950- och 60- talen slog ut yxan som redskap i skogsbruket försvann även de flesta producenterna. Försöken att effektivisera tillverkningen hjälpte inte och försäljningen av yxor sjönk drastiskt.

Renässans i svenska hem

I dag finns bara tre inhemska producenter kvar: Gränsfors, Hultafors och Wetterlings. Dessa har kunnat överleva genom att lämna det storskaliga och återvända till gamla beprövade metoder att smida yxor. Med hjälp av offensiv marknadsföring och produkter av hög kvalitet har yxan fått något av en renässans i de svenska hemmen.

På Hultsbruk utanför Norrköping arbetar 18 personer med tillverkning åt Hultafors. Här finns traditioner som hållits levande sedan slutet av 1600- talet, och fortfarande tillverkas yxor med hantverksmässiga metoder.

– Vi bytte inriktning i början av 90- talet. Då slutade vi använda plaster och färger i produktionen. Nu är det bara återvinningsbart naturmaterial som gäller. Vi visar träet och stålet som det ser ut och döljer inget, berättar platschef Bo Wetterhall.

Stålbitar hamras till yxhuvud

Hjärtat i fabriken är den stora excenterpressen där stålbitarna hamras ut till yxhuvuden. Där, i hettan bredvid ugnarna, jobbar Michael Crgonja och Kurt Johansson för dagen med klyvyxor. Michael är försmed och sköter grovjobbet. Sedan tar Kurt över, gör finjusteringar och bankar dit den klassiska stämpeln.

Arbetet är krävande och det fordras känsla för form, god förmåga att mäta med ögonen och kunskap i att kunna "läsa" stålets temperatur för att slutprodukten ska bli bra. När huvudet svalnat ska eggen slipas och få ett skaft av amerikansk hickory. De billigare modellerna obotslipas, men den lite exklusivare Classic-serien brynes fortfarande för hand.

– Hur fin en yxa är beror, förutom stålets kvalitet, på hur mycket den bearbetas. Ju fler hammarslag desto bättre hårdhet och kvalitet, säger Bo Wetterhall.

Försäljningstopp i juletid

Under en normal arbetsvecka produceras omkring 2000 yxor av olika sorter på Hultsbruk. Norden är den största marknaden, därefter följer Nya Guinea och Sydafrika. Till de länderna gäller särskilda krav. Där ska yxorna se ut som de gjorde på 1970-talet i Sverige. Mycket plast, färg och blankpolerat stål alltså!

– Vi har försökt att lansera de modeller som vi säljer mest av här hemma, men det blev tvärstopp. Försäljarna trodde vi försökte lura på dem gamla grejer, säger Bo och skrattar.

Hur ser då yxans framtid ut? Om vi får tro Bo Wetterhall är marknaden stabil. Kvalitetsprodukter finns det alltid en marknad för, anser han.

– Försäljningskurvan har vänt uppåt igen och ligger nu ganska konstant. Billiga, valsade importyxor vänder sig till en annan kundgrupp än de svenska produkterna, säger han.

Bäst går affärerna kring juletid, det har blivit populärt att ge bort en exklusiv yxa till nära och kära. En annan försäljningstopp infaller i början av november. Andra söndagen i den månaden firar vi ju fars dag, och allt fler verkar byta bort slipsen mot en snygg yxa. Det tror vi att farsgubben gillar!

Smeden Michael Crgonja lyfter de glödgande stålämnena från ugnen och hamrar fram dem till önskat resultat.

Smeden Michael Crgonja lyfter de glödgande stålämnena från ugnen och hamrar fram dem till önskat resultat.

När yxhuvudena svalnat är det dags för slipning och skaftning.

När yxhuvudena svalnat är det dags för slipning och skaftning.

    Yxkunskap och skötsel

  • Huggande och täljande yxor
    Variationen i olika yxors utformning och användning är mycket stor, men i grunden skiljer man mellan huggande och täljande yxor. Huggyxan är gjord för att spräcka isär och hugga av fibrerna i träet, medan exempelvis en snickaryxa med sin långa, tunna och raka egg gör det möjligt att tälja i träet.

    En kvalitetsyxa som sköts rätt och inte får allvarliga skador håller i princip hur länge som helst. Viktigast för livslängden är att använda den till det den är ämnad för. Exempelvis ska man aldrig slå på nacken (bakdelen) eller använda yxan som slägga. Endast en särskild släggyxa klarar sådana påfrestningar.

    Slipning
    Att slipa rätt är också viktigt. Först åtgärdas större jack med slipmaskin eller flatfil. Det gäller då att vara försiktig så att inte eggen blir för varm och härdningen förstörs. Sedan är det dags för finlir och då är våtslipning med en roterande slipsten att föredra. Som avslutning brynes eggen med ett fint bryne. Kom ihåg att vända yxan ofta så att bryningen blir likartad på båda sidor.

    Oljning
    Som slutkläm är det bra att olja in yxhuvudet med linolja och se över skaftet, lite olja där också skadar inte. Den som följer dessa enkla råd får en yxa som kan gå i arv i flera generationer.

    Yxkastning
    När det ska vankas lite äventyr och spänning på företagets kickoff plockas allt oftare den dubbeleggade storyxan fram. Det lite skräckinjagande redskapet brukades förr i världen för timmerhuggning, men har de senaste 30 åren fått ett nytt användningsområde: yxkastning.

    Dagens yxkastarsport utvecklades av kanadensiska skogshuggare på 1800-talet. När de fick tråkigt under de månadslånga huggarlägren började de att kasta sina yxor mot mål. Yxorna hade ett blad för kvistning och ett för huggning, vilket visade sig ge den balans som gjorde dem idealiska som kastverktyg.

Text och foto: Jens Johansson