Ridderligt och välröjt på Rickarps Gård

Långt senare så nämnde jag det för en mäklare. Då berättade han för mig om elvasekundersregeln. Det räcker tydligen med elva sekunder för att du ska trilla dit, skrattar Lasse och slänger en blick mot Anna.

I juni 2010 gick flyttlasset från uppländska Gottröra till småländska Lekeryd.

– Vi som hade sagt att vi aldrig skulle flytta till Småland! Men när vi började leta gård så hade vi en önskelista. Gården skulle vara mellan 30 och 50 hektar, det skulle finnas skog, närhet till vatten och ett stall till hästarna. Dessutom behövde vi två bostadshus eftersom min mamma gärna ville flytta med, berättar Anna:

– Rickarp hade allt det där, till skillnad från de gårdar som vi tittade på i Sörmland. Förutom att allt var tokdyrt så låg närmaste sjö alltid en mil bort. Eller också var den en meter djup och hade 200 kanadagäss som hyresgäster.

– Sedan var det en liten bonus att vi flyttade från "tegelbruksleran". Här nere i Småland är det mest morän och sand – när man har hästar är det skönt att slippa skära ut leran ur hovarna, säger Lasse, som är hovslagare till yrket och därmed är noga med jordmånen. Att Rickarp hade så pass mycket skog bidrog också till beslutet.

– Annas pappa brukade alltid säga att en bra gård ska bestå av tre fjärdelar skog. Det gjorde Rickarp som har cirka 30 hektar produktiv skogsmark, berättar Lasse.

–Vi ville ha större ytor att röra oss över och möjlighet att arbeta med hästarna i skogen. Stormfällt virke tar vi hand om själva och kör ibland ut med hjälp hästarna, någon vinter har vi till och med kunnat köra släden. Rickarp är en hästgård på riktigt!, tycker Anna.

Hovslagare och globetrotter

På tio år har Kärvestedts hunnit måla om hela gården, byta lagårdstaket en och en halv gång (eftersom hälften blåste av i en tornado) och installerat solceller som gjort dem nästintill självförsörjande på el. I stallet finns fyra hästar: tre Pura Raza Espanola –renrasiga spanska hästar – och ett halvblod. Annas och Lasses hästar, Emperador och Camaron, är 15 respektive 17 år gamla och har funnits med dem sedan de var föl. På gården finns också Highland Cattle­killarna Hamish och Whisky som fått anställning som slybekämpare samt kattbröderna Pontus och Gustaf.

Anna jobbar på Hööks inne i Jönköping, dottern Victoria läser på gymnasiet och drömmer om att bli veterinär, mamma trivs i undantagsstugan och Lasse, ja han flänger jorden runt som instruktör för den svenska hästskotillverkaren Öllöv. Företaget är en av pionjärerna inom gummibeklädda hästskor – i just det här fallet är den traditionella järnskon överdragen med gummi från Halmstad Gummifabrik. Gummit minskar vibrationer och stötar och ger hästen ett bättre grepp och säkrare steg. Lasses uppdrag är att utbilda hovslagare över hela världen i hur man skor med Öllöv. Att sko en häst i Milano inför 200 hovslagare är vardagsmat.

– Men jag älskar att stå och prata inför en församling! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bli präst!, skrattar Lasse som även är flitigt anlitad hovslagare på hemmaplan.

Fokus på framtiden

Både Anna och Lasse har ett förflutet inom jord och skog. Annas pappa hade bilskola i centrala Stockholm. Men på 70­talet blev han gröna vågare­bonde och flyttade med familjen från Ålsten i Bromma till en större jord­ och skogsgård i Gottröra där Anna växte upp. Lasse har gått en skogsbruksutbildning. Tillsammans löser paret det mesta när det gäller skogsskötseln – plantering, röjning och vindfällen – men när det kommer till gallring och slutavverkning tar de hjälp av Sydved.

Skogen hade skötts med kontinuitet redan innan Kärvestedts tog över, men några hastiga ägarskiften hade gjort att Gudrunhyggena stod oplanterade när de flyttade in. Året efter knackade Skogsstyrelsen på om föreläggande.

– Vi blev lite tagna på sängen men det var ju bara att beställa markberedning och plantor direkt. Ungefär samtidigt låg det ett utskick från Sydved i brevlådan. Jag ringde till Lars och han kom direkt.

Sedan dess är Lars Gustafson familjen Kärvestedts Sydvedare och med åren har de lärt känna varandra väl.

– Jag brukar höra av mig till Lars och säga att nu har jag en idé! Och än så länge har han hållit med mig, jag tror att vi tänker rätt lika kring skogsbruket, säger Lasse.

Återplanteringarna är sedan länge avklarade och nu ligger fokus på framtiden. Närmast väntar slutavverkning av äldre granskog samtidigt som de planerar för nytt.

– Vi har några igenväxta beten med potential att bli produktiv skogsmark. Tanken är att rensa mark och diken för att plantera, förklarar Anna.

Har en skoglig strategi

Lasse och Anna strävar efter en balanserad åldersfördelning och satsar på gran, eftersom Rickarp har goda granmarker. Genom att ta hand om sina vindfällen och vara noga med att slutavverka i tid har de också kunnat undvika större barkborreangrepp.

– Skogsvården är viktig, och det är en tillfredsställelse att vi inte bara gör det för vår egen skull utan för nästa generation, konstaterar Anna. Det är något som de har lyckats med, säger Lars Gustafson.

– Rickarp är en riktig smörklick! Läget vid sjön är fantastiskt och Anna och Lasse har en plan för sitt skogsägande som gör att de kan njuta av skogen här och nu, samtidigt som de investerar i fastigheten på längre sikt. Det är kul att se!

Kärvestedts framgångsrika strategi bygger på omsorg genom skogens hela livscykel.

– Att sköta sina ungskogar och ligga i fas med röjningen är en bra investering och ett smart sätt att påverka värdet på sin fastighet. Men Anna och Lasse är också noga med att ha en plan för sin äldre granskog. De överhåller inte skogen utan föryngrar den i en takt som matchar deras strategi om en bra åldersfördelning. Ju äldre granskogen blir, desto mer utsatt blir den för insektsangrepp och stormar. På det här sättet så slipper de överraskningar och tar själva kontrollen över föryngringarna och kapitalflödet.

Rider med ett motto

Att Anna och Lasse skulle hitta varandra, och senare Rickarp, stod kanske skrivet i stjärnorna. Lasse, som har ett öppet sinne för det som ligger bortom det logiska, utesluter ingenting. Om inte annat går det alltid att hävda elvasekundersregeln, tycker Anna.

– Jag var på disco. Jag som aldrig går på disco. Plötsligt så stod han bara där. Det allra första han sa var "du var då en lång typ" och innan jag visste ordet av var min rymliga dubbelsäng ockuperad av en ännu längre karl och hans fem irländska settrar, garvar Anna som påpekar att Lasse faktiskt är hela sex millimetrar längre än hon.

– Ja, och det är sex väldigt viktiga millimetrar som jag aldrig låter henne glömma bort…

När de träffades körde Anna en ardenner som hon även red på tornerspel och Lasse lät sig villigt bli uppslängd på hästryggen. I början var han hennes väpnare men i dag är de båda riddare och ett uppskattat inslag på olika medeltidsdagar.

Anna personifierar "Silverbocken" som strider med mottot "Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt". Lasses riddar­alter ego är "Svarta Korpen", en riddare med ryskt ursprung och mottot «Ve den som sviker en kvinna i nöd!». Svarta Korpen föredrar kastspjut medan Silverbocken är en fena på lans.

De är aktiva medlemmar i både Höglandsriddarna och Smålands Husarer, berättar Anna.

– Vi är egentligen inte överdrivet historieintresserade men vi gillar att showa. Att komma inridande på arenan när det sitter ett par tusen människor och vrålar är en otrolig egoboost. Livet blir nog inte mycket roligare än så!