Skogsliv och generationsskifte i Arvidstorp

Grusvägen slingrar sig fram i det halländska landskapet. Dungar med spridda lövträd och granskog i olika åldrar ramar in färden. Det är en vacker morgon och framme vid gården Arvidstorp tittar solen försiktigt fram. Frida Jönsson möter upp med hennes man Anders och döttrarna Maj och Ester, 10 och 8 år. Alla är redan klädda för en dag i skogen. Men innan vi går en runda på skogsfastigheten bjuds det på kaffe inne i köket där Fridas mamma Lisbeth och pappa Lennart redan sitter vid bordet.

– För tre år sedan blev jag skogsägare. Vi hade börjat fundera på vad som händer med gården när mamma och pappa inte längre orkar driva den, och började prata om att det kanske var dags att föra över skogen till nästa generation, berättar Frida.

Rättvist skifte

Som ett första steg i generationsskiftet köpte Lennart för tio år sedan till grannfastigheten. Förutom att det blev mer skog, 90 hektar, så tillkom också ett boningshus.

– När vi först började prata om generationsskifte sa både jag och min bror Johan att vi var intresserade av delar av eller hela fastigheten. Vi har en syster också, Emma, men hon sa tidigt att hon inte var intresserad av skogen.

Syskonen var från början ense om att de inte skulle äga skog ihop, utan dela på föräldrarnas fastighet.

– Vi är starka viljor båda två, säger hon och ler. Däremot samarbetar vi mycket, vad gäller till exempel
röjning och avverkning.

Utmaningen blev nu att dela på fastigheten så att det blev rättvist för alla inblandade. Här var det Johan som till att börja med höll i trådarna och började fundera på hur det skulle kunna se ut. Det gällde att hitta en jämn fördelning både vad gäller areal och typ av skog.

– Det blev en otroligt bra delning, så nu äger jag och min bror varsin gård. Johan äger föräldragården, där våra föräldrar fortfarande bor och jag den andra gården, berättar hon och pekar på grannfastigheten som bara ligger några hundra meter från föräldrarnas hus.

Fridas fastighet är på 135 hektar, varav 132 hektar är skog. Där växer mest gran i olika åldrar, men det finns även några bestånd med lärk. Fastigheten är FSC®- och PEFC-certifierad sedan flera år tillbaka.

Jakten gemensamt intresse

Kaffet är uppdrucket och alla ser nu fram emot en promenad i det fina vädret. Det gör även jakthunden Zeb, en blandning mellan wachtel och karelsk björnhund och så nytillskottet i familjen, den busiga unghunden Sune, en petit basset griffon vendéen som de tänker jaga småvilt med så småningom.

Sune vill helst ha helt fria tyglar och äldsta dottern Maj får kämpa när Sune hela tiden drar åt olika håll. Det doftar ju av vilt! Zeb som varit med förr går lugnt men uppmärksamt med sina hussar och mattar. Tids nog händer det något spännande, verkar han tänka.

– Vi gillar att vistas i skogen, speciellt under hösten då vi jagar en hel del. Jakt är ett intresse som förenar hela familjen – min familj, brorsan och pappa. Det är bara mamma och vår syster Emma som inte är med och jagar. Mammas stora intresse är sina hundar, nu har hon två rottweilers.

Frida har varit med på jakter sedan hon var 12 år och jagar idag mest vildsvin, älg, hjort och rådjur.
– Bland de flesta av våra vänner så jagar både männen och kvinnorna, det är kul, tillägger Frida.
Även Maj gillar det här med jakt och är gärna med och sitter på pass med sin pappa. Hennes kompisar gillar också att vara med på jakt.

Ester är ingen jakttjej, inte än, i alla fall. Hon gillar att spela fotboll, mysa och så går hon på cirkusskola. Det senare märks tydligt när hon under rundan på fastigheten vigt svingar sig upp i en tanig björk, står på händer eller på bara några sekunder rör sig från skogsbilvägen till en hög klippig sten.

Två skogsfastigheter i familjen

Frida och hennes familj bor några mil härifrån i Älekulla
på gården som Anders tog över efter sin mormor. Fastigheten är på 100 hektar, varav 70 hektar är skog, mest tall och gran, men det finns också några områden med löv och lärk. På gården har de ett
25-tal am-kor, merparten av rasen Charolais eller Simmental. Där finns också får, hönor och katter.

– Vi trivs bra med livet i Älekulla och hyr ut huset i Arvidstorp. Barnen är gärna med mig och Anders i ladugården med djuren, vi brukar ha himla roligt ihop!
Frida äger sin skogsfastighet och Anders sin, men de driver dem ihop. Ett upplägg som funkar bra för båda.

Idag jobbar Frida som administratör på en grundskola i Marks kommun, ett jobb hon trivs jättebra med. Hon jobbade inom vården i flera år, ett arbete med många sena kvällar och helger, så när barnen kom bestämde hon sig för att göra en förändring.

– Med tanke på att jag i princip är uppvuxen i skogen och gillar skog så började jag på skogskandidatsprogrammet i Växjö och tog också examen där. Det kändes som rätt val först, men trots att jag lärde mig mycket så kände jag att jag inte ville ha skogen som mitt huvudsakliga yrke och ha ansvar över någon annans skog och de stora värden det rör sig om. Skogsutbildningen gav mig mycket för mitt eget skogsägarskap, så den är jag glad för i alla fall, konstaterar Frida.

Maken Anders är snickare och jobbar på Furulids snickeri i Mjöbäck.

Koll på röjningsbehovet

Promenaden fortsätter längs grusvägen, förbi Lillasjö som ligger som ett fint smycke i landskapet. Härifrån ser vi huset på kullen där Fridas föräldrar Lennart och Lisbeth har sitt hem.

– Här betar Anders och Fridas nötkreatur. De var och hämtade dem förra veckan, säger Lennart och
pekar på de nu tomma hagarna till höger om grusvägen.

Tidigare hade Lennart och Lisbeth 16 mjölkkor, men det krävde mycket jobb, så det slutade de med för tio år sedan och gick över till nötkreatur. Dessa tog Frida och Anders över för omkring fem år sedan.

Vi har stämt träff med Fridas bror Johan Johansson och Adam Everås som är syskonens kontakt på Sydved. De har redan varit i gång någon timme och inventerat röjningsbehovet på Johans fastighet under kommande år. Nästa steg är att prioritera vilka avdelningar som behöver röjas först och vilka som kan vänta några år.
– Inte minst är det bra att ha koll på det när man ska planera för fastighetens intäkter och kostnader några år framöver, tipsar Adam.

Naturvård och vilt viktigt

Johan bor i Kullavik utanför Göteborg och jobbar på Volvo Lastvagnar i Göteborg med forskning och
utveckling. För Johan är skogen inte bara ekonomi, utan lika mycket naturvård, vilt och jakt. Han äger skogen tillsammans med sin sambo Sofia som också engagerar sig i skogsbruksfrågorna och ofta är med på mötena med Adam.

– Jag har alltid älskat att vara i skogen, men nu i och med att den blev vår egen så väcktes ett nytt driv, säger han.

Johan berättar att han röjt en hel del i skogen med sin pappa och sina tre grabbar, Gustav 18 år, Folke 15 år och Bertil som är 12 år.

– På fredagskvällen kan mina pojkar säga; ”Kan vi inte åka till farmor och farfar i morgon, och jobba i skogen”, småler Johan som är glad för deras skogsintresse.

Som merparten i familjen är sönerna gärna med på jakt.

– De är galna i att röja och snygga till på fastigheten, inflikar Frida leende. Själv hade vi min mans skog sedan tidigare, så det blev inte samma förändring för mig.

Vacker gammal skog

Nu rör vi oss genom en fin, gammal granskog där den gröna mossan ligger som ett mjukt täcke på kullarna. Flickorna ser ut att trivas och rör sig glatt mellan träd, kullar och stora stenar, en skog som de verkar känna utan och innan.

– Vi kallar den här delen av skogen för Kroken. Här gallrades det för 30 år sen, och nu börjar det bli dags att slutavverka. Ekonomiskt skulle man nog ha gjort det tidigare, men vi får se när det blir, det är väldigt vackert som det är nu, säger Johan som äger den här delen av skogen.

Som relativt nybliven skogsägare håller han på och lär sig mer både om skogsbruk och sin egen skog. Till sin hjälp har han pappa Lennart.

– Pappa är en bra mentor och jag lär mig jättemycket av honom. Jag vill nog behålla skogen som den är och sköta den i samma anda som pappa.

Av virkesköparen Adam har han fått tips om att det är bra att leja ut stora, svåra områden som ligger mer avlägset när man behöver röja, och själv röja mindre områden som ligger nära en väg.
– Då kan man ju njuta av det man åstadkommit varje gång man åker förbi, säger Johan.

Adam som har samarbetat med familjen i flera år, först med Lennart och Lisbeth och nu med barnen Frida och Johan berättar att möjligheten att få ha ett samarbete över tid är något av det bästa med hans jobb.

– Och att sen få följa ett lyckat generationsskifte är väldigt inspirerande!

Pappa Lennart hjälper till

Frida tänker på ungefär samma sätt som sin bror Johan när hon funderar på vad hon har för mål med sin skog.

– Arvet som jag har fått av mamma och pappa vill jag förvalta så att det även i fortsättningen är en fin och välskött skog. Jag vill kunna ta ut virke ur skogen på ett hållbart sätt på samma sätt som pappa har gjort, plocka ut virke när det behövs. Skogen blir också min pensionsförsäkring och i framtiden får barnen ärva den.

Lennart har förvisso lämnat över skogen till nästa generation, men när han kan hjälper han till med traktorn och huggarvagnen i skogen. Han tar hand om vindfällen och hjälper till med en del röjning.

– Vi är inte så aktiva själva i skogen, utan lejer bort mycket. Nu är det Sydved och Adam Everås som vi anlitar. Han är väldigt kunnig och hjälpsam. Som vårt liv ser ut idag hinner vi inte vara så aktiva som vi egentligen önskar, men det kanske förändras i framtiden.

När de har planer på att gallra eller avverka så kontaktar de Adam. Sedan är han med i hela processen, planering, drivning och återbeskogningen.

– Men det är inte nödvändigtvis så att det alltid blir Sydved, inflikar Frida med ett leende.

– Ja, för mig gäller det att hela tiden göra mitt bästa så att jag kvalificerar mig för nästa uppdrag, säger Adam.

Skogen som trygghet

Vad är det bästa med att vara skogsägare?
– Känslan av att äga något eget, det är en trygghet att ha något jag kan falla tillbaka på. Sedan betyder jakten mycket.

Ser du några framtida utmaningar i skogsbruket?
– Klimatet kan ställa till det, med fler stormar, bränder och liknande. Man ska nog inte satsa allt på ett kort, utan kanske blanda upp en del med löv också. Här får
vi tips av Adam, det är bra.

Är det någon skoglig fråga som du tycker är extra viktig?
Hållbarhet, men samtidigt måste skogsbruket vara lönsamt. Vad gäller hållbarhet så tror jag att många av oss små privata skogsägare har det med oss naturligt. Vem är inte rädd om sin skog som man förvärvat av sina föräldrar och som man vill låta gå till nästa generation i bästa skick?

Timmarna har sprungit i väg och det närmar sig lunch. På väg tillbaka mot gården när vi genar genom en av hagarna, konstaterar Frida:

– Vi gör mycket ihop i vår familj, både hemma i ladugården och sen ute i skogen. Det är verkligen tur att vi alla trivs med det här utelivet!