Ljuset silar ner genom bladverket och allt är så där intensivt grönt. Bokskogen briljerar i all sin försommarprakt. Den här årstiden lockar den många besökare. Viktor Jonsson, inköpare på Sydved, är helt införstådd med bokskogens dragningskraft. Stationerad i Älmhult men verksam i Blekinge och norra Skåne så rör han sig varje dag i trakterna där barrskogen går över i löv:
– Bokskogen är verkligen förknippad med det sydsvenska landskapet, vårt klimat har ju inte tillåtit något annat. I Blekinge, Skåne och Halland är den vardag. Dessutom finns den i spridda bestånd ända upp till Vättern och Vänern.
Trivs med sol och värme
Boken trivs på medelbördiga till bördiga marker, men kan till nöds också finna sig med lite fattigare jordar. Och så vill den ha sol och värme, gärna i en sluttning. Som trädslag är det hårt och starkt men känsligt för röta och insekter. Men väl förädlat, så står boken pall, något som gjort den till ett klassiskt val för möbler och inredningar i offentlig miljö. Men de senaste åren har något hänt. Trendvindarna har blåst i motsatt riktning och i dag är boken satt på undantag. En del sågverk köper timmer ändå, i väntan på att den allmänna smaken ska vända.
– På Sydved lägger vi undan cirka 1500 kubikmeter högkvalitativt boktimmer per år, som levereras till sågverk som vill ha boken i lager. En del går fortfarande till möbler, annat till plank men också till whiskykorkar.
Huvuddelen av bokproduktionen går istället direkt till bruket i Nymölla på andra sidan Skånegränsen. Där blir boken pappersmassa. Lövmassan, som är en blandning av bok och asp, används som ytskikt på kopieringspapper för att ge en jämnare struktur.
Rör sig vant i terrängen
Vi befinner oss i Blekinge, i Gåragöl strax utanför Olofström. Landskapetär kuperat. Det är varmt. Det har regnat intensivt i flera veckor men nu har sommarvärmen gjort sitt intåg och myggen har kläckts i rikliga mängder i de näringsrika, lövtäckta pölarna som samlats i svackorna.
Det är himmel och helvete på samma gång. Men värmen och krypen bekommer inte Matti Hänninen och Oskar Nilsson. Trots varma skyddskläder rör de sig vant genom terrängen. Skogen är deras. Och det är för deras skull som vi är här.
Matti och Oskar tillhör en mycket ovanlig yrkesgrupp. De är manuellhuggare. De avverkar skog för hand, med motorsåg. De är unika i en bransch där det mesta numera görs med hjälp av maskiner. Viktor är stolt över sina manuellhuggare:
– I södra Sverige är vi bara två aktörer som har manuella timmerhuggare anställda. Det är vi och det är Skogssällskapet. På Sydved har vi 13 manuellhuggare som jobbar i arbetslag om två personer.
Ersätter maskinerna
Matti Hänninen har jobbat som manuellhuggare i 33 år nu.
– Jag är född och uppvuxen i finska Lappland och det var väl där uppe i vildmarken som jag lärde mig att trivas i skogen. Jag har i alla fall inte lämnat den sedan dess, konstaterar han.
Han började sin karriär med att hugga gran på den tiden då maskinerna ännu inte gjort sitt intåg i skogen. Med tiden har det mest kommit att handla om bok, ek och annat löv men visst händer det fortfarande att han blir inkallad i barrbestånd när oländig terräng eller andra försvårande omständigheter gör det olönsamt att köra med maskiner. För så är det. Att bokhuggning fortfarande sker manuellt handlar inte i första hand om en kulturgärning. Det är krass ekonomi.
– En duktig manuellhuggare fäller och apterar trädet med optimal kvalitet. Varje beslut är individuellt och fattas med utgångspunkt i egenskaperna hos varje enskild stam. Maskinerna, som har utvecklats för barrträd, följer en viss standard. I viss terräng jobbar dessutom manuellhuggarna nästan lika fort som maskiner. Så i många fall blir det faktiskt mer lönsamt att köra manuellt. I dag hugger vi manuellt på ungefär hälften av bokavverkningarna, säger Viktor.