Skogsbruk / Gallring

Spårlös avverkning – tuffa krav för diplomering

Under de senaste två åren, inom ramen för gallringsakademin, har Sydveds maskinförare och inköpare utbildats i Spårlös avverkning. Ett arbetssätt som tar sikte på att undvika körskador i skogsmiljön. I slutet av augusti var det dags för ett entreprenörslag från Jönköping att genomgå det sista steget –diplomeringen!

Spårlös avverkning gäller för både gallring och slutavverkning och tar sikte på att undvika körskador i skogsmiljön.

– Arbetssättet är bra för naturen, effektiviteten och maskinförarnas arbetsmiljö, vilket gynnar inte minst maskinförare och skogsägare, säger Magnus Alexandersson, skogsbruksutvecklare på Sydved.

Aktivt Skogsbruk var med när han tillsammans med Fredrik Ekelund, metodutvecklare från Wellcut AB, genomförde sista steget i Spårlös avverkning – diplomeringen – för ett entreprenörslag på distrikt Jönköping.

Tuffa förhållanden

Det är en solig sensommardag i skogarna utanför Åsenhöga, norr om Gnosjö. För några månader sedan genomförde skördarentreprenör Kristofer Askhamre och skotarentreprenör Dahn Josefsson en gallring just här, som samtidigt var ett så kallat diplomeringsobjekt .

– Först genomgår varje entreprenörslag en grundutbildning med teori och praktik. När det har testats under några månader i praktiskt arbete genomför vi uppföljningsutbildning i fält. Den här dagen är sedan slutprov; vi går igenom ett område som har avverkats och tittar på hur man löst såväl helheten som punktinsatser kring känsliga områden, berättar Fredrik Ekelund.

– Avverkningen ska innehålla kantzoner mot blötare mark, överfarter över rinnande vatten med mera. Det ska vara relativt tuffa förhållanden, inflikar Magnus Alexandersson.

Total effektivitetsvinst

När väl det aktuella området har gallrats eller avverkats gör Magnus och Fredrik en genomgång av avverkningen och utvärderar den:

– Vi tittar på hur stickvägarna är planerade, hur överfarter över vatten har hanterats, var basstråket lagts, hur känsliga områden hanterats och så vidare. Där handlar det ju uteslutande om vattenhänsyn, men vi tittar också på kulturminnen och så kallad social hänsyn. Det senare om avverkningen till exempel ligger i anslutning till bebyggelse, motionsspår, vandringsleder eller liknande, säger Magnus Alexandersson.

På plats i Åsenhöga börjar de med att besöka en bäck med rinnande vatten, och Fredrik Ekelund konstaterar att det ser exemplariskt ut.

Johan Roos, som är skördarförare, berättar att de byggde en bro av virke och var noga med att lägga den vid lämpligaste platsen.

– Efter grundutbildningen upplever jag att vi för en mycket utförligare dialog och går igenom sådana här lösningar tillsammans med skotargänget. Planeringen lägger en grund för ett bättre resultat, säger Kristofer Askhamre.

– Det kanske tar lite längre tid för skördaren att lyfta ut virket här, men det kommer vi att tjäna igen på att skotningen blir smidigare. Och vi riskerar inte att hamna i blöta partier utan rullar på fast mark, säger Dahn Josefsson.

– Den här dialogen är nästan det viktigaste under hela utbildningen. Att ni diskuterar igenom svåra situationer och hur ni kan lösa dem, säger Fredrik Ekelund.

Höjd kravbild

Nästa del av avverkningen som besöks är en kantzon mot ett blötare parti och här tittar Magnus och Fredrik på hur stickvägarna är lagda. Har man tillämpat backstråk, en "återvändsgata" där skotaren går in tom och därmed är som lättast där det är som blötast och endast sedan kör en gång, eller har man använt sig av andra lösningar.

Just i det här fallet har stickvägen hamnat några meter för nära det blöta partiet och orsakat spår i marken.

Avverkningen ska innehålla kantzoner mot blötare mark, överfarter över rinnande vatten med mera. Det ska vara relativt tuffa förhållanden.

– Kravbilden har höjts avsevärt, en sådan här skada skulle ingen tänkt på för bara ett par år sedan, men kan nu fälla en diplomering. Så det har skett en krav- och kvalitetshöjning som sammantaget ger bättre resultat i skogsmiljön, konstaterar Magnus Alexandersson.

– Vi måste vara långt framme. Är vi tidiga med att hantera de här kraven kommer vi ha en stor fördel, säger Dahn Josefsson.

Väl risade basstråk

Diplomeringen tar sig vidare förbi ännu ett vattendrag genom skogen.

– Här insåg vi att det inte skulle bli bra att köra över vattnet utan planerade om och lät stickvägen gå på fastmark på betryggande avstånd från vattnet. Runt vattnet högg vi också fram lövträden, berättar Kristofer Askhamre.

– Väl värderat. Här medger inte terrängen något annat, säger Fredrik Ekelund.

Vid nästa stopp blir det en diskussion om basstråkets placering i det avverkade området.

– Basstråket är den väg inne i objektet som är bäst lämpad och preparerad för att skota ut virket. Den ska vara placerad för att undvika områden med risk för allvarliga körskador. Traditionellt när man avverkar ligger basstråken i ytterkanten av området, där det ofta är sämst bärighet. Nu väljer vi istället att lägga basstråken mot mitten av området. Virke från områden med sämre bärighet flyttas inåt till basstråken, förklarar Magnus Alexandersson.

– Väl risat, lagd på höjden, på fastmark, konstaterar Fredrik Ekelund om just det här objektets basstråk.

Ökar konkurrenskraften

Ett teoriprov med 15 frågor som hela gänget klarar galant avslutar diplomeringen.

– Kraven är stenhårda. Så det lilla misstaget vid kantzonen fäller diplomeringen den här gången. Gruppen kommer dock att få ett nytt diplomeringsobjekt inom kort och så tar vi om just den delen. Totalt sett höll det här objektet mycket hög nivå, men vi arbetar efter nollvision när det gäller allvarliga körskador så det är självklart att diplomeringen håller den nivån också, berättar Magnus Alexandersson.

Och i entreprenörslaget ser man tydliga utvecklingsmöjligheter:

– Vi diskuterar mer, planerar bättre och använder betydligt fler backstråk och instick. När vi gör överfarter är vi noga att göra anslutningarna hela vägen ut från vattnet till fast mark. Och vi koordinerar mycket mer mellan skördare och skotare. Så det här är absolut positivt för hela kedjan, säger Kristofer Askhamre.

September 2015

Dialogen kring olika svårigheter i objekten är viktig, säger Fredrik Ekelund, som håller i diplomeringen.

Dialogen kring olika svårigheter i objekten är viktig, säger Fredrik Ekelund, som håller i diplomeringen.

Johan Roos, Ulf Claesson, Kristoffer Askhamre,  Dahn Josefsson, Magnus Alexandersson och Fredrik Ekelund diskuterar lösningar i avverkningen.

Johan Roos, Ulf Claesson, Kristoffer Askhamre, Dahn Josefsson, Magnus Alexandersson och Fredrik Ekelund diskuterar lösningar i avverkningen.

    Så funkar Spårlös avverkning

  • Metod med syfte att minska risken för körskador och minimera vattenpåverkan i skogen.

    Metod och arbetssätt

    • Planera så att virket drivs åt rätt håll genom avverkningen.
    • Undvik att köra virke från fasta partier mot mjukare och blöta partier.
    • Arbeta med raka, ordentligt risade basstråk.
    • Undvik snäva vägkors.
    • Placera basstråken högt och torrt.
    • I kantzoner mot blöt mark: använd "spökstråk" där bara skördaren, som är lättare, får passera. Skördaren lyfter med kranen upp virket till närmaste skotarväg på fastare mark.
    • Använd hjälpmedel för att ta er över bäckar och andra vattendrag med stockmattor eller broar byggda av timmer och massaved från avverkningen.
    • Minimera antalet vattenöverfarter.

    Leder till

    • Färre markskador.
    • Mindre risk för vattenpåverkan.
    • Väl risade basstråk ger effektivare skotning, med minskad bränsleförbrukning och bättre arbetsmiljö för föraren.
    • Strukturerad körning.
    • Bättre tillgänglighet på tillredd grot.
    • Högre kvalitet på tillredd grot.
Text och foto: David Söderlind