Inspiration / Jakt och friluftsliv

Abborrfiske på hal is

Jag har precis fyllt termosen med skållhett kaffe när det ringer. "Hej är du på gång? vi är lite tidigare än vad vi sa - vi är faktiskt nästan redan på plats", säger rösten. 45 minuter till avtalad tid. "Jag är där om tjugo", svara jag och hoppar i kläderna. De verkar ivriga. Kanske inte så konstigt; dags för säsongens isfiskepremiär.

Termometern visar 14 minusgrader när jag kliver ur bilen vid Granarpssjön söder om Jönköping. Helt vindstilla och solsken denna en av årets första dagar.

– Det är en perfekt dag för ispremiär. Vi har löst fiskekort för dig också, säger Anders El Masry. Tillsammans med Martti Väisänen är han guide och ledsagare för mig i min allra första jakt på isabborren.

Att det är två rutinerade fiskare vittnar inte bara deras iver om. Marttis broddar på stövlarna visar sig vara värdefulla på den hala isen.

– Har du inga broddar? Då ska vi gå långt idag, skrattar han samtidigt som han gör ett provhål med isborren precis intill land. Oj, den är säkert 12 centimeter tjock. Inga problem!

Det sjunger till i isen. Jag tittar oroligt på Anders.

– Så låter det när isen växer ytterligare, säger Martti lugnt.

Tusenbröder

Anders borrar ett hål, och är snabbt nere med pirken. Jag hinner sedan inte ens få fram kameran innan Anders får första hugget.

– En liten abborre. Men i alla fall något. De här små brukar kallas tusenbröder och uppträder ofta i stora stim.

Han testar några drag till. Sedan är det dags att förflytta sig.

– Räkna inte hur många hål du borrar under en dag – då blir du tokig. Men det är ingen idé att sitta någon längre stund om det inte nappar, säger Anders.

Isfisket bygger nämligen på att du flyttar på dig till det ställe där fisken är. På vintern när vattnet är kallt är de flesta fiskarter relativt inaktiva.

– Hittar vi bara fisken, så nappar den. Till skillnad från sommarfisket simmar den inte runt och letar efter mat. Vi måste servera maten precis framför munnen på den, förklarar Martti.

Undvik snikfiske

Fisken söker sig till gärna till vattnet vid botten berättar Martti. Den gillar att stå vid grund och vid kanter på botten. Han blickar efter några landmärken innan han borrar ett nytt hål. Hur vet du hur botten ser ut precis här?

– Vissa saker vet man bara, man har ju varit med ett tag, ler Martti. Ett bra tips kan ju vara att se var andra har borrat. Sätt dig dock inte för nära andra fiskare.

– Man vill ju inte veta av snikfiskare, tilllägger Anders.

På ett ställe har ett träd fallit och ligger halvvägs ner i vattnet.

– Det här kan vara ett bra område där fisken är van vid att det trillar ner mat från det fallna trädet. Vi provar här, säger Martti.

Och visst har han rätt; sju napp senare är det dags att borra nytt.

Det magiska rycket

Anders och Martti försöker med alla hjälpmedel få det att nappa för mig också.

– Lite längre drag, vänta och känn. Vinkla spöet en aning. Perfekt så.

Men något måste det vara, för trots att jag bara sitter någon meter från hålet där Anders drar upp fisk på löpande band känner jag inget ryck i mitt spö.

– Testa här, säger Anders och jag tar över hans spö.

Och då händer det. Det rycker till och jag förstår precis vad Martti menar när han säger att det där rycket är värt att vänta på. Det är en spännande känsla även om det är en liten rackare som kommer upp ur hålet. Att en så liten kan kännas så stor.

Maten värmer

Efter några timmas fiskelycka är det dags att tillreda fångsten. Elden sprider värme för frusna fingrar. Martti rensar snabbt abborrarna och Anders gör i ordning folieknyten.

– Du tar bara fisken så här, lägger den på rygg och tar en ordentlig klick smör, saltar och peppar. Vik ihop och lägg direkt på elden, instruerar Anders.

Efter några minuter är de klara och jag får en varm abborre i handen. Jag bryter det vita köttet och det smakar fantastiskt. Mjällt och gott, och varmt. I väntan på nästa smakbit nämner Anders ytterligare en sak som är positivt med pimpelfiske.

– Det är en bra familjeaktivitet. Jag brukar ta med mig barnen ut; jag sätter mig i mitten och de runtomkring vid varsitt hål. Sol, värme och lite korvgrillning på det, så brukar de vara nöjda. Och pappa också för den delen, säger Anders.

– Ofast blir fisket bättre ju längre fram på våren vi kommer. Men samtidigt blir ju också isarna farligare då, säger Marti.

Spännande avkoppling

Mina händer har tinat när de båda entusiasterna åter vill ut på isen. Vi testar några nya vikar av sjön. Genom kamerans sökare blir det plötsligt tydligt för mig hur identiskt de båda gör precis efter att de har borrat ett nytt hål. Snabbt ner med pirken och så får de något drömskt i blicken. De tittar liksom bortom mig.

– Har inte tänkt på det, men man försöker ju känna lite just i det momentet. Det är koncentration, ler Anders.

– Det är en förberedelse för själva rycket; det är avkoppling och spänning på samma gång, säger Martti.

Och fisken verkar ha varit lite morgontrött denna dag. Under eftermiddagspasset blir det nämligen betydligt mer fart i pimpelhålen. Och när jag känner mig nöjd och beger mig hemåt ser jag fortfarande Anders och Marti sitta i viken tvärs över sjön. En kall men lyckad dag för stimsökarna.

Smör, salt, peppar och nyfångad abborre i folie direkt på elden. Värmande och fantastiskt gott.

Text och foto: David Söderlind