Inspiration / Djur och natur

Abborren – tydliga ränder och taggiga fenor

Praktfull med sina tydliga ränder och taggiga fenor. Enligt sägnen fick abborren sin vackra teckning när Sankte Per tappade sina nycklar i en damm och abborren vägrade hjälpa till att ta upp dem. De andra fiskarna blev då så arga att de randade (slog) abborren så hårt att ränderna sitter i än idag.

​Vanligtvis blir abborren 20-40 centimeter lång. Riktigt stora honor kan väga uppemot 2 kilo. Svenska rekordet för sportfiske lyder på 3,15 kilo och abborren fångades i Hällers myr i Lysekils kommun.

Abborrens fjäll är kamformade och på främre delen av huvudet finns mun, underkäke, ett par näsborrar och ögonlockslösa ögon. På de bakre sidorna finns gällocket som skyddar gälarna.

Känner av tryckförändringar

Med hjälp av sitt så kallade sidlinjeorgan, som är känsligt för vibrationer, känner den av tryckförändringar i vattnet. Det gör att den kan lokalisera rörelser från andra vattendjur och navigera effektivt. Buk- och anal fenorna är karaktäristiskt röda. Den främre ryggfenan är taggig och vass.

Trivs i sötvatten

Företrädesvis är abborren bottenlevande, men stora abborrar jagar ofta ytligt levande stimfiskar som löja och stäm på kvällen. Den trivs framförallt i sötvatten i skogsjöarna, men lever också i Östersjöns bräckta vatten.

Taggigheten gav namnet

Abborre hette ursprungligen aghborre, där agh betecknar något spetsigt och tandat. Alltså efter sin taggiga ryggfena. Borre har också betydelsen taggigt (jämför till exempel med kardborre). Borre återfinns också i tyskan, barsch, och engelskan, bass ( seabass=havsabborre ).

Såklart är det också språkligt besläktat med taggiga och spetsiga verktyget borr.

Text: David Söderlind Foto: Magnus Melin