I Sverige finns det förhållandevis goda chanser att hitta drickbart vatten i naturen. Men även om vattnet ser rent och klart ut är det ingen garanti för att det inte finns föroreningar, mikroorganismer eller annat som kan göra att man blir sjuk av vattnet. En start är att göra en första bedömning av vattnet:
- Högt belägna sjöar, skogstjärnar och bäckar med begränsad växtlighet kring vattnet innehåller oftast rent dricksvatten. Här finns sällan tillförsel av skadliga ämnen.
- Små tjärnar i myrmarker har oftast drickbart vatten, även om det är gulfärgat och har smak och lukt av humusämnen.
- Om vattnet är rinnande och inte har någon speciell lukt eller smak, är det troligen rent. Kallvattenkällor innehåller också rent vatten.
- Sjöfåglar håller ofta till vid grunda sjöar med kraftig växtlighet, så där finns ofta stora mängder exkrementer. Även i fjällbäckar kan avföring från till exempel ren förorena vattnet.
- Stillastående vatten gynnar tillväxt av bakterier. Vattenpölar i skogen kan dessutom innehålla
föroreningar. - Brunnar som saknar lock kan innehålla både döda djur, spillning och förorenat ytvatten.
Tveksam – rena vattnet!
Är man det minsta tveksam bör man därför alltid rena vattnet innan man dricker det. En första grundregel är att vattnet ska vara klart. Grumligt vatten kan innehålla bakterier och virus. Sila vattnet genom ett finmaskigt filter. Sen kan man rena med klortabletter. Har man inte tabletter är det enklast ett rena genom kokning.
