Inspiration / Möt Sydveds skogsägare

Simon och Jennie lever livet på gården

Publicerad 2023-09-19

Några mil söder om Hjo ligger Mobolets gård. Där bor Simon och Jennie, ett ungt par som lever för sin gård. Med uppfödning av bison, 150 hektar skog och tusentals besökare under sommarsäsongen har de fullt upp för det mesta.

Vägen slingrar sig fram genom det kuperade landskapet på Vättens västra sida. Vyerna är inbjudande – längs färden passerar man kullar med knotiga ekar och enar, små gårdar, åkrar och betande, till synes rofyllda kossor i hagarna.

På en av höjderna, med utsikt över Vättern och Hökensås skogar, ligger Mobolets gård som är Simon Althaus och Jennie Johanssons plats i livet. Med 300 hektar mark att ta hand om, både skog och åkermark, Sveriges största besättning av bison plus en blomstrande turistverksamhet förstår man att det unga paret inte har några problem med att fylla sina dagar.

Förmiddagskaffe utanför saloonen
Klockan närmar sig halv tio på förmiddagen, solen värmer försiktigt och trots att vinden just nu är frisk känns det som om den här dagen kan bli riktigt fin. Med varsin kopp kaffe sätter vi oss vid ett av borden utanför den gamla ladugården, numera gårdens restaurang. Simon och Jennie är på plats med Martin Davidsson, virkesköpare på Sydved och parets skogliga kontakt sedan flera år tillbaka.

Restaurangen eller saloonen som den också kallas är ett av flera hus på gården. Här finns också stall,
ekonomibyggnader och en uppställningsplats för husbilar och husvagnar. Den lilla röda stugan rymmer gårdsbutiken där bison- och nötkött säljs och även en del andra lokalproducerade varor från trakten.

Det första man ser när man svänger av från den större vägen är det gamla boningshuset, just nu omgärdat av ett finmaskigt stängsel där pickande lanthönor och tuppen rör sig fritt.

– Just nu bor vi i drängstugan en bit härifrån, men tanken är att vi ska börja renovera det stora huset i vinter, säger Jennie.

Jennie Johansson och Simon Althaus på Mobolets gård ser ut att ha hittat sin plats i livet. På våren och sommaren är det fokus på turister och djuren, resten av året finns mer tid för skogen.

Jennie Johansson och Simon Althaus på Mobolets gård ser ut att ha hittat sin plats i livet. På våren och sommaren är det fokus på turister och djuren, resten av året finns mer tid för skogen.

    Simon Althaus och Jennie Johansson

  • Bor: Mobolets gård, söder om Hjo vid västra sidan av Vättern.
    Skogens karaktär: Mest barr, gran och tall med inslag av löv. Relativt unga bestånd.
    Omfattning: 300 hektar, varav 150 hektar skog. Övrigt är åkermark.

Åtta generationer
Mobolets gård har varit i Simons familjs ägo i åtta generationer. Uppfödning av djur har länge varit den huvudsakliga verksamheten för Simons förfäder.

– När jag var liten var jag mer här än hemma, så när jag fick chansen att ta över gården efter mormor och morfar var det självklart att tacka ja. Man kan säga att jag har jobbat här sedan jag var fem år, skrattar han.

Knappt tio år senare, när Simon var 14 år och hans morfar 76 år, började de med bisonoxar. De åkte båda två till Belgien, köpte 50 kvigor och sex tjurar. Men de fick vänta ett helt år innan de första bisonoxarna kom till gården och det var starten för bisonfarmen i Gate.

Sedan tog det bara några år, 2008, innan Simon träffade kärleken Jennie, även hon uppvuxen på en gård och med ett genuint intresse för djur och lantbruk.

– Gården, som är min mormors, ligger i Slättås norr om Hjo. Min mamma bor fortfarande kvar där och min bror odlar spannmål och grönfoder på gården. Han har även ett mindre skogsbruk och på betesmarkerna betar en del av våra nötdjur, berättar Jennie.

Både bisonoxarna och nötdjuren föds och växer upp på gården och är ute året om. Men jämfört med nöten så är bison lite vildare och är inte alltid så lätta att fånga in.
Simon Althaus

    Bisonoxe

  • Bison levde tidigare i omfattande hjordar i skogar och på prärier i stora delar av Nordamerika. Omfattade jakt gjorde att den nästan utrotades. Idag finns den huvudsakligen i nationalparker och andra skyddade områden. Bison är en gräsätare och lever i grupper som ändrar sig efter årstiderna. Trots att en bison kan väga 900 kilo har den en toppfart på 65 km/timme. En bisonoxe blir 25–30 år gammal.

    Bisonoxen är släkt med visent, som även kallas europeisk bison, och är mindre i storlek. Visenten var länge nära att utrotas men idag finns vilda bestånd i bland annat Polen, Rumänien och Ukraina. Även i Sverige har återinförande av vilda visenter förts på tal.

Arbetsintensiv vår
Simon och Jennie är inne i en extra intensiv period under försommaren. De sista förberedelserna inför den kommande turistsäsongen ska göras. Mellan 15–20 000 besökare per år räknar de med. De flesta från Sverige, men också från övriga Europa. Samtidigt ska de ha koll på betesmarkerna för att se till att de får fram tillräckligt med foder till djuren i vinter. Våren har varit torr, så under de senaste veckorna har de lagt ner mycket tid på att vattna betesmarkerna.

Men någon märkbar stress syns inte hos paret, bara en enorm energi och glädje inför livet på gården. Här finns inga problem som inte går att lösa!

Idag har de omkring 140 bisonoxar och 100 köttdjur av rasen Angus och Hereford på gården.

– Till att börja med så tänkte vi bara föda upp och sälja avelsdjur, men nu har vi ett slakteri också. 90 procent av köttet säljer vi i vår gårdsbutik eller serverar i gårdsrestaurangen. Restaurang låter väldigt seriöst, men det började som ett fik och nu har vi utökat menyn lite. Men vi har anställda som hjälper oss, vi skulle inte hinna med det själva, konstaterar Jennie.

– Mest populärt är bisonburgartallriken. Alla vill ha den, skrattar Simon och tillägger att bisonkött är mört och saftigt och lite kraftigare i smaken än nötkött.

Exotiskt med bisonsafari
En attraktion som lockar många besökare är bisonsafarin. Och det kanske inte är så konstigt – de stora, exotiska djuren som rör sig i hagarna är inte något man ser varje dag i det svenska landskapet. När jag själv får vara med på en tur i hagen hoppar jag till när flera av de stora plötsligt närmar sig jeepen. En blandning av skräckfylld förtjusning. Men det var bara en av tjurarna som Simon hade fött upp med flaska, som ville nosa på sin ”extrapappa”.

– Både bisonoxarna och nötdjuren föds och växer upp på gården och är ute året om. Men jämfört med nöten så är bison lite vildare, de är inte alltid så lätta att fånga in, förklarar Simon.

När det är dags för safari åker Jennie eller Simon runt med traktor och specialbyggd vagn i hagarna, så att alla ska få chans att uppleva bison på nära håll.

– Bison tycker om löv, så vi har med oss kvistar för att locka fram dem. Intresset för safarin har hållit i sig i många år, det är kul! Både barn och vuxna gillar att vara med, säger Simon.

Gården betyder allt för oss. Att fortsätta utveckla gården med omtanke för djur och natur känns som en självklarhet.
Jennie Johansson
Idag finns 140 bisonoxar och 100 köttdjur, av rasen Angus och Hereford, på gården. Det mesta av köttet säljs i gårdsbutiken eller serveras i gårdsrestaurangen. Mest populärt är bisonburgartallriken.

Idag finns 140 bisonoxar och 100 köttdjur, av rasen Angus och Hereford, på gården. Det mesta av köttet säljs i gårdsbutiken eller serveras i gårdsrestaurangen. Mest populärt är bisonburgartallriken.

Mest barr, men mer löv på gång
Av sammanlagt 300 hektar på gården är hälften skog. Huvuddelen är gran, men det finns även marker med tall. På fastigheten finns också en del mindre partier med löv. Här har paret en önskan om att öka lövet, både för att gynna viltet och för att skapa stabilare bestånd för framtiden.

Det mesta av jobbet med skogen lejer de ut till Sydved och det märks att Simon och Jennie har en bra
kontakt med Sydvedaren Martin. Småprat om allt möjligt blandas med mer seriösa tankar och funderingar om bestånden.

– Martin är väldigt hjälpsam och alltid snabb att svara på frågor, tycker Simon. Vi rådfrågar honom en hel del. Han hjälpte oss med skogsbruksplanen som nu är grunden för det vi gör i skogen.

– Under de tre, fyra senaste åren har Sydved hjälpt till med en del röjningar och gallringar, men vi har också slutavverkat i ett bestånd som hade angripits av granbarkborren, berättar Martin.

– Kanske var det för mycket gran som fick kämpa mot granbarkborren. Nu gör vi omtag och planterar lärk i stället, säger Simon.

Nytt med lärk
Lärk är ett trädslag som är helt nytt för fastigheten och Simon och Jennie ser det som ett sätt att sprida riskerna i skogen.

– Valet stod mellan lärk och tall, men med tanke på att tallen antagligen kommer dominera i övriga föryngringar så blev det lärk. Vi får se vad det blir av det, funderar Simon.

– Det är kul att samarbeta med Jennie och Simon, som så tydligt jobbar för framtiden, det finns en långsiktighet i deras tankesätt. Ofta tänker de lite utanför boxen, det tycker jag är roligt och utvecklande, säger Martin.

Förutom granbarkborren så drabbades fastigheten i början av året av omfattande snöbrott på den del som gränsar mot Hökensås. Först var det blötsnö, sedan blev det kallt och många av granarna bröts då av i topparna.

– Det var tråkigt, men det var inte bara vi som drabbades. Det gjorde många andra häromkring också. Men nu är nästan allt upparbetat av skördaren, säger Simon.

Lövfattiga områden
På fastigheten finns en hel del ungskogar, vilket gör att röjningsbehovet är stort på många ställen i skogen. Tanken är att i samband med röjning släppa fram lövträden.

– Områdena runt Gate och Hökensås är generellt sett ganska lövfattiga, så vill man ha mer löv får man jobba med frågan, säger Martin.

– Både jag och Jennie tycker att det är kul att hålla på i skogen, även om vi inte hinner med så mycket som vi egentligen vill. Det vi gör själva är att ta hand om vindfällen i skogen. Men jag kommer nog engagera mig mer i den om några år, tror Simon.

Det är kul att samarbeta med Jennie och Simon, som så tydligt jobbar för framtiden, det finns en långsiktighet i deras tankesätt.
Martin Davidsson
Det mesta av jobbet med skogen lejer de ut till Sydved. Jennie och Simon rådgör ofta med
virkesköparen Martin Davidsson (på bilden) om olika möjliga skogliga åtgärder. Skogsbruksplanen som Martin hjälpte till med är grunden för det de väljer att göra i skogen.

Det mesta av jobbet med skogen lejer de ut till Sydved. Jennie och Simon rådgör ofta med virkesköparen Martin Davidsson (på bilden) om olika möjliga skogliga åtgärder. Skogsbruksplanen som Martin hjälpte till med är grunden för det de väljer att göra i skogen.

Skogsterapi och jakt
Jennie och Simon jobbar heltid på gården, eller mer än heltid under vår- och sommarperioden då det är fokus på turister och att odla bete till djuren. Men under höst och vinter finns det mer tid både för skogen och egen avkoppling.

De gillar att resa ihop och så ligger natur och friluftsliv högt upp på listan.

– När vi har tid över tar vi en tur i skogen, det är som terapi, tycker Simon.

Simon och Jennie är jaktintresserade och måna om att viltet ska trivas på deras marker. Det ställer ju krav på ett bra lövinslag så att viltet får mat och skydd. Simon är jägare sedan många år tillbaka och Jennie håller på och tar jägarexamen, teorin är hon redan klar med.

– På senhösten är det lite lugnare, då har vi tid för jakten, det är bra. Det blir mest älg, vildsvin och hjort, säger Simon.

– Så småningom ska vi skaffa en hund. Nu har vi bara en katt som är helt galen i flugorna i köket, ler Jennie. Gården betyder allt för oss. Att fortsätta utveckla gården med omtanke för djur och natur känns som en självklarhet, tycker Jennie.

Text: Annsofie Öhman Foto: Karin Lehtonen