I skördaren som precis är på väg upp i ett av beståndets riskområden sitter maskinföraren Kenneth Rolfsson.
– Här ser vi en solbelyst hyggeskant, som dessutom ligger på en kulle med lite berg i dagen. Det är nära ner till berget, och ett jordlager som inte är så tjockt. Det gör träden extra känsliga för till exempel torka, träden blir därmed lättare byte för granbarkborren, konstaterar Lars.
Några bruna granar mitt i den annars gröna skogen bekräftar beskrivningen.
– Tre, fyra stammar är ju väldigt tydligt angripna här. Och när Kenneth nu börjar ta ner stammarna är jag ganska säker på att vi kommer se att det är minst dubbelt så många träd runt omkring dessa som är angripna.
Tydlig blånadssvamp och angrepp av lagringsröta på de kapade stammarna ger honom återigen rätt.
– När barkborrarna angriper granarna tar de även med sig blånadssvampen in under barken. I ett senare skede när trädet väl dött så angrips veden av lagringsrötan.
Stora angrepp lokalt
Lars beskriver en barkborresommar som har varierat vad gäller angreppens omfattning.
– Under andra halvan av maj svärmade barkborrarna i stor omfattning, men under juli som var sval och relativt blöt begränsades angreppen något. Barkborren vill ju ha torrt och varmt. Svärmningen kom ju dock igång igen med värmen i augusti.
Det har varit väldigt lokalt hur omfattande angreppen blivit, och han tycker att det är svårt att ge en generell bild.
– Vi lever ju med barkborrehotet konstant numera och som skogsägare gäller det att gå runt sin skog och kolla av eventuella skador ofta. I granskog som blir "övergammal" är det extra viktigt att hålla koll på angrepp, säger han.
Beståndet som avverkas den här dagen är omkring 90 år, och marken är relativt bördig.
– Det kunde säkert ha slutavverkats i 70-årsåldern. Då minskar inte bara risken för angrepp av barkborre, utan också risken för stormskador, säger Lars.