Aktuellt / Senaste nytt

Komplex avverkning i barkborreskog

Publicerad 2020-10-01

Sensommarsolen skapar ett gulaktigt förmiddagsdis över avverkningen. Naturens färger är lite dovare så här års. Jag och Sydvedaren Lars Gustafson lokaliserar skördaren med hörseln innan vi efter några minuters vandring också ser den visuellt. "Det här är en typisk slutavverkning den här sommaren. Ett äldre bestånd med inslag av känsliga partier där granbarkborren angripit", säger Lars som är inköpare på distrikt Jönköping.

I skördaren som precis är på väg upp i ett av beståndets riskområden sitter maskinföraren Kenneth Rolfsson.

– Här ser vi en solbelyst hyggeskant, som dessutom ligger på en kulle med lite berg i dagen. Det är nära ner till berget, och ett jordlager som inte är så tjockt. Det gör träden extra känsliga för till exempel torka, träden blir därmed lättare byte för granbarkborren, konstaterar Lars.

Några bruna granar mitt i den annars gröna skogen bekräftar beskrivningen.

– Tre, fyra stammar är ju väldigt tydligt angripna här. Och när Kenneth nu börjar ta ner stammarna är jag ganska säker på att vi kommer se att det är minst dubbelt så många träd runt omkring dessa som är angripna.

Tydlig blånadssvamp och angrepp av lagringsröta på de kapade stammarna ger honom återigen rätt.

– När barkborrarna angriper granarna tar de även med sig blånadssvampen in under barken. I ett senare skede när trädet väl dött så angrips veden av lagringsrötan.

Stora angrepp lokalt

Lars beskriver en barkborresommar som har varierat vad gäller angreppens omfattning.

– Under andra halvan av maj svärmade barkborrarna i stor omfattning, men under juli som var sval och relativt blöt begränsades angreppen något. Barkborren vill ju ha torrt och varmt. Svärmningen kom ju dock igång igen med värmen i augusti.

Det har varit väldigt lokalt hur omfattande angreppen blivit, och han tycker att det är svårt att ge en generell bild.

– Vi lever ju med barkborrehotet konstant numera och som skogsägare gäller det att gå runt sin skog och kolla av eventuella skador ofta. I granskog som blir "övergammal" är det extra viktigt att hålla koll på angrepp, säger han.

Beståndet som avverkas den här dagen är omkring 90 år, och marken är relativt bördig.

– Det kunde säkert ha slutavverkats i 70-årsåldern. Då minskar inte bara risken för angrepp av barkborre, utan också risken för stormskador, säger Lars.

Lars Gustafson, inköpare på Sydved, Kenneth Rolfsson skördarförare på K. Rolfsson Skogstransporter och Conny Svensson, skotarförare, beskriver en barkborresommar som i vissa områden varit omfattande, medan den i andra varit mer begränsad.

Lars Gustafson, inköpare på Sydved, Kenneth Rolfsson skördarförare på K. Rolfsson Skogstransporter och Conny Svensson, skotarförare, beskriver en barkborresommar som i vissa områden varit omfattande, medan den i andra varit mer begränsad.

Timmer och bränsleved

För Kenneth Rolfsson i skördaren ställer en barkborreavverkning högre krav.

– Det är svårare när vi plockar träd i rena sök- och plock insatser.

Alltså när barkborreträd måste ut ur ett bestånd som ska stå kvar. Då får vi tänka till och välja träd som gör att vi kommer fram till de angripna ytorna samtidigt som beståndet hålls ihop på ett bra sätt, säger Kenneth.

Den aktuella avverkningen ger gott om sågtimmer och massaved. Var hamnar barkborrevirket?
– Virke som i det här fallet är nyligen angripet mäts in som vanligt virke, säger Lars.

Sydved arbetar med stort fokus på att genom en bred avsättning rädda virkesvärdet för skogsägarnas barkborrevirke. Genom ett omfattande logistiksystem optimeras avsättning såväl i Sverige som på export till andra länder.

När vi plockar träd i rena sök- och plockinsatser, väljer vi träd som gör att vi kommer fram till de angripna ytorna samtidigt som beståndet hålls ihop på ett bra sätt.
Blånadssvampen och lagringsrötan (de triangelformade mörkbruna partierna) syns tydligt. Nyangripet virke kan mätas in som vanligt medan större, äldre skador leder till att virket klassas som barkborretimmer, nedklassad massaved eller bränsleved.

Blånadssvampen och lagringsrötan (de triangelformade mörkbruna partierna) syns tydligt. Nyangripet virke kan mätas in som vanligt medan större, äldre skador leder till att virket klassas som barkborretimmer, nedklassad massaved eller bränsleved.

– Blånadssvampen och lagringsrötan syns tydligt på de angripna stammarna så sorteringen är relativt enkel, säger Conny Svensson, som kör skotaren i den här avverkningen.

Snabbt produktionsflöde

För att snabbt få ut de angripna träden ur skogen beskriver Lars Gustafson ett stort pussel med många bitar att lägga rätt.

– Vi försöker prioritera områden med större angrepp. I det här beståndet förekom en del angrepp redan förra sommaren. Det är ju alltid en varningsklocka och en anledning till att hålla lite extra koll. När vi såg att det blev angrepp under försommaren var det dags att agera.

Samtidigt som Kenneth i skördaren sveper ner några ytterligare stammar i beståndets ytterkant hör vi hur virkesbilen hämtar virke nere vid skogsbilvägen.

Kedjan från avverkat träd till leverans till mottagande industri är i det här fallet mycket kort.

– Sågverken vill ha timret och de snabbar ju på flödet, vilket ju också är positivt ur perspektivet att få bort barkborreträden från skogen. Det mest skadade virket den här gången går till kraftvärmeverket i Jönköping, där det flisas och eldas.

Med höst och vinter går barkborresäsongen nu in i en mindre akut fas. Men Lars uppmanar till fortsatt aktiv inventering och planering:

– Ta ut skadade träd, håll koll på var du har angrepp. Områden med många skadade träd är riskområden att hålla koll på till våren. Och kontakta din Sydvedare för att skapa en plan för din äldre skog, uppmanar han till sist.

Text och foto: David Söderlind