Skogsbruk / Skogsbilvägar

Samarbete ger smarta transporter

Publicerad 2019-08-20

Skogen är gallrad och massaveden ligger staplad i prydliga vältor vid skogsbilvägen. Nu väntar nästa länk i kedjan – lastbilstransporten till industrin. Ett nära samarbete mellan alla inblandade borgar för en säker och effektiv logistikkedja.

Virkesbilen transporterar skogsägarens virke från skogen direkt till industrin eller till en logistikterminal. Virket som hamnar på järnvägsterminalen, ungefär en tiondedel av allt virke som Sydved hanterar, omlastas sedan för vidare transport på järnväg.

– Hänsyn till miljön och säkerhet på vägarna är viktigt vid Sydveds alla virkestransporter, säger logistiker Lina Sundberg.

I nuläget samarbetar Sydved med ett fyrtio­­tal noggrannt utvalda åkerier. Logistikerna har ett nära samarbete både med de enskilda åkarna och med industrin.

Ofta väljer vi lokala åkare, både för att de känner till geografin och har bra koll på vägarna och för att det blir mer ekonomiskt.
Lina Sundberg

– Vi jobbar mest med lokala åkare som är väl bekanta med sin geografi. De kan vägarna utan och innan, och vet var de kan köra just då, vilket är en stor fördel för skogsägarna. Våra åkare har också bra koll på skogsskyddet, så att allt virke körs ut i tid och inte riskerar att bli yngelhärdar för skogsskadeinsekter.

Nära samarbeten

Men för effektiva transporter krävs också ständigt aktuell information. Sydveds logistiker och åkare får hela tiden information via transportsystemet Tass om vad som ska hämtas (sortiment), var det finns (position) och vart det ska transporteras (industri/sågverk).

– Som logistiker är mitt jobb att samordna flödet och fördela virkesvolymerna till rätt industri. Samarbetet mellan Sydveds logistiker och transportörer är väldigt tight intygar Lina. Ofta byter "våra" åkerier körningar med varandra, för att få så stor utnyttjandegrad av sin tid som möjligt. Det är inte heller ovanligt med byten skogsföretagen emellan.

Lättare lastbilar

Gemensamt för Sydveds utvalda åkerier är att de målmedvetet satsar på bra och miljövänlig teknik för sina virkestransporter. Hon nämner bränslesnåla motorer och lätta lastbilar som två exempel.

– Förutom att bränslet belastar miljön, så är det ju en stor kostnad för transportören. Med en lättare lastbil kan man lasta på mer, då det är den sammanlagda vikten som räknas. Transporterna blir effektivare, vilket gynnar miljön.

Alkolås och automatspännare

Vid sidan av miljöhänsynen är säkerheten på vägarna något som engagerar Sydved starkt. I flera år har Sydved arbetat både med utbildning och förebyggande trafik­säker­hetsprojekt.

– Vi vill till exempel att lastbilarna ska vara utrustade med alkolås och automatspännare, för att säkerställa att virket är ordentligt spänt hela transporten, förklarar Lina.

Till sist vill hon understryka att Sydveds logistiker är måna om att det ska bli en snabb avtransport av virket till industrin, så att skogsägaren kan få sitt virke slutredovisat.

– För det mesta brukar det gå bra att kombinera skogsägarens önskemål med att jobbet ska göras så snart som möjligt med industrins önskemål av rätt sortiment vid rätt tid. I mångt och mycket handlar det om en bra dialog mellan Sydved, transportören, industrin och skogsägaren. Det tjänar vi alla på.

  • Full koll på ditt virke!

    Med hjälp av våra olika system har Sydved alltid full koll på ditt virke; från stubbe till mätstation.

    1. Skogsägaren skriver kontrakt om avverkning med Sydveds inköpare.
    2. Inköparen registrerar köpet i Sydveds datasystem – och anger förväntade volymer av olika sortiment.
    3. Skördarföraren rapporterar fortlöpande in all avverkad volym. Skotarföraren rapporterar vad som skotats till bilväg.
    4. Logistikern skickar ut transportorder till åkarna och planerar för transporten. Åkaren får information om tidplan, volymer, vältornas koordinater med mera.
    5. Åkaren rapporterar lastad volym och skickar lastspecifikation till mätstation.
    6. Industri/mätstation. Biometria mäter virket.
    7. Virket slutredovisas och utbetalning sker till skogsägaren.
Text: Annsofie Öhman