Naturvärdesträd

Biologiskt särskilt värdefulla träd lämnas vid all avverkning. Naturvärdesträd är fridlysta i ett certifierat skogsbruk och får endast avverkas om de utgör direkt fara för till exempel trafik och människor. I dessa undantagsfall ska all ved från trädet lämnas vid eller i närheten av stubben/högstubben.

Exempel på naturvärdesträd
Särskilt grova/gamla träd
Grova träd med påtagligt vid och grovgrenig platt krona
Grova så kallade hagmarksgranar
Grova aspar och ekar i barrdominerade bestånd
Trädformig sälg, rönn, oxel, lönn, lind, hägg och fågelbär (grövre än 7 cm i brösthöjd)
Grov hassel i barrdominerade bestånd
Grova enar
Träd med tydliga brandljud
Hålträd
Träd med risbon och med tydliga kulturspår

Naturvårdsnytta

Avvikande grova och gamla träd hyser ofta utvecklade naturvärden. Till exempel är gamla spärrgreniga tallar i solexponerade lägen viktiga miljöer för många hotade skalbaggar, som till exempel långhorningen reliktbock.

Äldre, grova tallar med vid och platt krona är ofta lämpliga boträd för rovfåglar som havsörn och fiskgjuse, vars bon kan bli mycket stora och väga flera hundra kilo.

Grova aspar och sälgar utgör mycket rika biologiska miljöer för insekter, mossor, lavar och svampar. Äldre, solexponerade aspar med stamhåligheter är särskilt viktiga att lämna. I stamhåligheterna bildas ett flertal helt unika insektsmiljöer, dels en seg brunrötad ved som är viktiga för många sällsynta insekter såsom vedvivlar och flera stekelarter, dels så kallad mulm (blandning av trämjöl, bomaterial från fågelbon, rester av insektsbon, med mera) inuti stamhåligheten som utnyttjas av många skalbaggar.

Asp
Grön aspvedbock är ett exempel på en skalbagge (långhorning) som är beroende av bestånd med god tillgång till grov asp. Arten är helt beroende av stammar och grova grenar av grova nyligen döda aspar. Larvutvecklingen sker i den yttre splintveden på både stående och liggande aspar.

Död ved av ek. Rödhjon, en drygt centimeterstor, platt och tydligt rödfärgad skalbagge. Är beroende av solexponerad död ved av ek. Både stamdelar och grova grenar av ek utnyttjas av arten för larvutveckling. Genom att ta hänsyn till eklågor och grova grenar av ek gynnas rödhjonen och många andra skyddsvärda och mindre vanliga insektsarter.

Unga träd med en stamdiameter över 7 cm brukar klassas som trädformiga. Trädformiga sälgar, och rönnar ska visas hänsyn, trots att dom inte uppnått grova dimensioner. Detta för att det på sikt ska kunna fungera som livsmiljö för de arter som är beroende av grövre dimensioner/död ved av dessa trädslag.

Unga individer av sälg och rönn kan också vara viktiga som livsmiljö för vissa skalbaggar som prakt-och bladbaggar.

Tidigblommande sälgar utgör en viktig nektarresurs för bin, fjärilar och blomflugor. Många nyanlända vårfåglar drar nytta av den höga rikedomen av insekter som skapas runt gamla sälgar, särskilt om dessa står i solexponerade lägen.