Får John Ahlgren, inköpsansvarig på Kährs välja, är det svensk ek som landar på vedplanen.
– Av den enkla anledningen att den är just svensk. Det finns en tradition att vårda här och det tar emot att slänga 100-åriga träd i brännvedshögen.
Några kvalitetsmässiga argument finns dock inte, snarare tvärtom faktiskt.
– Den svenska eken har inte samma skötselhistorik som vi till exempel kan se i Tyskland och Danmark. Det har säkert att göra med att eken var kronans träd i Sverige fram till 1800-talet. För allmogeskogsägaren var det därmed inte hans träd – och skötseln blev därefter.
Aptera rätt
Det är annars inte en slump att en så stark träindustri växte fram just i Nybro.
– Kalmar län har mest ek procentuellt sett i Sverige. Så det finns en tydlig koppling till råvaran. Vi har idag ett transportavstånd på i snitt 16–18 mil. Med det når vi även de stora tillgångarna i nordöstra Skåne, berättar John.
Det så kallade fångstområdet går annars hela vägen upp till Dalälven.
– Jag har många kontakter direkt med skogsägare. Det mesta virket kommer dock från våra inköpskontakter, som Sydved. Den mesta tiden i skogen lägger jag hos entreprenörer och skogsägare som vill ha hjälp att lära sig aptera rätt, säger John och tipsar om att aktuella apteringsinstruktioner alltid finns på Kährs hemsida.
– Det är också vanligt att man tror att stocken behöver vara av högre kvalitet än vad som faktiskt är fallet. Ett annat vanligt misstag skogsägaren gör är att kvista stocken för dåligt.
Styrs av andra sortimentsbehov
Diametern på stocken är viktig för Kährs; från 18 cm och uppåt. Någon övre gräns finns egentligen inte. Så länge skogsägaren kan få hit stocken kan Kährs såga den. Optimalt önskas längder från 260 till 290 cm.
– Bok handlar vi som kubb, ask som timmer. Eken har vi tre olika sortiment för; timmer, block och diamant. Den senare är den gamla fanérstocken, en perfekt stock som är minst 40 cm i diameter. Block är minst 30 cm i diameter och får innehålla frisk kvist. Timmer sedan är från 18 cm i diameter.
Det ökade virkesutbytet, det vill säga att mer virke går att använda från varje stock, ser John Ahlgren som centralt för Kährs möjligheter att växa.
– I Sverige finns väldigt få rena ekbestånd. Det är nästan alltid blandskog. Vi styrs därför till stor del av hur efterfrågan ser ut på barrsortimenten. Eken avverkas samtidigt som andra insatser görs.
Hur ser du på den framtida råvarutillgången?
– Eken vi nu använder i produktionen har en ålder på 30–150 år. Ett dilemma i Sverige är att det inte fylls på med ny ekskog. Vi behöver föryngringsavverka eken. Nu gallrar och gallrar vi, och det leder till att vi «förgubbar» ekbeståndet. Vi behöver föryngra från frö för framtiden. Och vad många missar är att det finns hjälp att få både kunskapsmässigt och ekonomiskt genom bidrag för den som vill satsa på ek.