Alla tiders idéer på Gullbringa Säteri

I det soliga köket på Gullbringa kan man välja mellan bryggkaffe och espresso. Eller så kan man få båda sorterna, om man inte kan bestämma sig, skrattar Anna Krüger. Det är så det är på Gullbringa Säteri. Istället för att välja mellan tradition och trend, gammalt och nytt, dåtid och nutid så kan man njuta av båda. Det nyrenoverade köket är varsamt utformat för att smälta in i 1600-talsarkitekturen, men känslan är ljus och bekvämligheterna många. Anna har själv brutit den milt gröna kulören i samråd med målarmästaren och de gamla dörrarna med levande glaspartier har renoverats varsamt. Men på andra sidan serveringsgången råder en annan tid. Här är det tidigt 1900-tal och på matsalsbordet står Gullbringaservisen och kråmar sig.

Från noll till skogsgård

För det är ju så att Gullbringa inte är vilket ställe som helst. Gården har en historia som går tillbaka till Hedenhös. Här har svenskar och norrmän käbblat i evigheter och här rastade kungens män sina hästar.

– Det sägs att norrmännen gick eldvakt i skogen för att svenskarna inte skulle kunna bränna ner den. Det är därför som trakten har kvar sina vida bokskogar, berättar Lennart Krüger.

Gullbringa Säteri har varit hem för många släkter under århundradena; namnen är inhuggna i de minnesstenar som är resta i den gamla parken på Gullbringa och majoriteten av de tidigare ägarna vilar på kyrkogården i närbelägna Hålta. Under 1700-talet ägdes Gullbringa av Samuel Schutz, son till Jacob Schutz som var direktör för Ostindiska kompaniet. Självklart beställdes en porslinsservis ända från Kina och den så kallade Gullbringaservisen har fått ett eget kapitel i den svenska antikvitetshistorien.

I släkten Krügers ägo har Gullbringa varit sedan 1926 då gården köptes av Lennarts farföräldrar.
– Då hade gården haft många ägare under en period och rent skogligt så var fastigheten nedgången. Farfar fick börja om från början. Bland annat gav han sig på projektet att anlägga tallskog på bergen. Det fanns inget att plantera i, så först planterade han ljung för att skapa mull. Idag står där en knotig tallskog och jag är den första generationen som får avverka tallmassaved. Det ger lite perspektiv, säger Lennart.

Lennarts farfar var agronom och man kan gissa att det roade honom att återställa Gullbringa och införa ett modernt jord- och skogsbruk.

– Min farmor hade handlag med djur, både hästar och kor, och så småningom blev Gullbringa en stor mjölkgård. På 1950- och 1960-talen, när mina föräldrar hade tagit över, hade vi 50 mjölkkor och eget mejeri. Dessutom toppade vi kvaliteten i mjölkleveranserna.

Plantskola för stjärnor

Lennarts föräldrar hade kvar korna fram till 1967 då de valde att ställa om till enbart jordbruk. Och så började de fundera på vad markerna på Gullbringa skulle kunna användas till istället.

– Mina föräldrar var väldigt framsynta och vågade tänka annorlunda. Under en resa i Usa hade de besökt amerikanska så kallade Country Clubs som kombinerade golf och fritidsboende och blivit inspirerade, berättar Lennart.

De bestämde sig för att skapa Gullbringa Golf & Country Club.

– Sveriges första i sitt slag. Anläggningen omfattade en 18-håls park- och skogsbana som kompletterades med ett 50-tal avstyckade tomter för fritidshus.

I dag har anläggningen 27 hål och de flesta som bor här gör det permanent. Golfklubben arrenderar marken av familjen Krüger och räknas som en klassiker i golfsverige. Henrik Stenson, Helen Alfredson och Carin Koch är stjärnor som alla har börjat sin karriär på Gullbringa.

Så gallras en golfbana

Granen och boken dominerar på Gullbringa och golfbanan är inget undantag. Att bedriva ett aktivt skogsbruk här har sina utmaningar, både på och utanför golfbanan konstaterar Lennart. Att gå in och föryngringsavverka i de skogspartier som sträcker sig utmed eller ingår i banan är naturligtvis inget alternativ. Bestånd med fullvuxna granar som i vanliga fall hade avverkats får istället gallras och glesas ur.

– När man skapar och sköter en golfbana så strävar man hela tiden efter rumslighet och den måste förstås bevaras samtidigt som skogen ska skötas. Man får ta stor hänsyn till den omgivande miljön, poängterar Anna.

Avverkning och skotning måste göras med finess. Att köra sönder tees, fairways och greener är otänkbart.

– Vi planerar efter årstid och försöka pricka bra väder och jobba mycket med mattor som skydd. Sedan får man försöka hitta smarta vägar och bra avlägg för skotningen så att påverkan blir så liten som möjligt. Det är en avvägning – insatserna måste ju fortfarande vara ekonomiskt motiverade, konstaterar Sydvedare Gustav Cagner.

– Min pappa var rationell. Dålig skog har tagits ner och planterats om. När vi tog över fastigheten var den bra arronderad med relativt stora skiften. Nu när vi arrenderar ut jordbruket så finns det mer tid över för skogen. Vi har börjat gå över hela fastigheten och se över behovet – vi tar 20–30 hektar åt gången, berättar Lennart.

Det är inte bara kring golfbanan som skogsbruket kan vara en utmaning – hela Bohuslän sätter entreprenörsteamen på prov. Skogen växer visserligen så det knakar, men den är inte lättillgänglig. Geografin kännetecknas av höga klippor med mellanliggande bördiga dalgångar och inte sällan kan maskinerna behöva åka långa sträckor runt åsen för att komma till nästa bestånd.

"Gullbringa Golf & Gräv"

Den 8 maj 1991, på sin 30-årsdag, fick Lennart nycklarna till Gullbringa i handen. Sedan dess är det han och Anna som har utvecklat gården för framtiden.

– Det började med att vi byggde Gullbringa Pay & Play, en korthålsbana som är öppen för alla och som vi driver i egen regi. Idén var Lennarts pappas, han såg att många var intresserade av att spela golf, men att det var en hög tröskel att lära sig, bli medlem och komma ut, förklarar Anna som är banarkitekt, greenkeeper och maskinansvarig. På sommaren har hon hjälp, men det mesta jobbet med klippning och skötsel gör Anna själv.

I stallet har hon ett helt gäng med fairway- och greenklippare av olika modeller.

– Jag köper dem begagnade till ett vettigt pris. Då kan man unna sig att ha flera – om en går sönder så finns det alltid en annan som funkar, skrattar Anna.

– Ja, för dom reparerar ju sig själva!, retas Lennart som är mekanikern i det gemensamma företaget Gullbringa Golf & Gräv.

Lennart har ett stort intresse för motorsport. Bakom sig har han en karriär som speedwayförare för stall i Sverige och Danmark. I dag kör han banracing, i stallet ingår en specialbyggd bmW 330 för sextimmarslopp, en Mazda Miata – och en grävmaskin. Och att köra den senare, det är nog allra roligast.

– Man måste ha stödhjul på äldre dar!, skojar Lennart som tar allehanda entreprenaduppdrag. Han och Anna har bland annat designat och projektlett byggandet av en pay & play-bana uppe i Lidköping.

– Det handlar inte bara om att man är maskinintresserad. När man gräver så får man använda sin kreativitet och skapa något. Det bor nog en liten landskapsarkitekt i oss båda. Sedan är det ju kul att gräva eftersom man ser resultat så snabbt!

Fick Hybris – och ett bryggeri

Just resultat är något som paret Krüger är bra på. Anna och Lennart drar inte bara i gång projekt – de fullföljer dem också. Deras senaste bidrag till framtidens Gullbringa är ett mikrobryggeri i den pampiga ladugården. Här bryggs Hybris, ett öl som har inspirerats av omgivningarna och den, ibland kanske övermodiga, industriella entreprenörsanda som rådde vid förrförra sekelskiftet.

– Lokalerna matchar varumärket bra. Ladugården är faktiskt byggd av balkarna från en gammal järnvägsbro. Och sedan var ju installationen av bryggeriet och tapplinan ett äventyr i sig. Det kom i två containrar som en byggsats från Kina i sällskap med en instruktionsfilm på YouTube. Men vi fick ihop det. Allt funkar fantastiskt bra, säger Lennart.

Bryggeriet på Gullbringa har varit i gång i ett år och här bryggs nu en lager, en ale och ett veteöl.

– Personligen gillar jag lagern, eftersom det har karaktär, annars är det lätt hänt att de blir blaskiga, tycker Lennart och berättar att han och de tre kompanjonerna i företaget ännu så länge ser Hybris som en hobbyverksamhet.

– Just nu driver vi bryggeriet på kvällar och helger. Vår maxkapacitet här på Gullbringa är 60000 liter per år och 15000 kan vi brygga inom ramarna för hobbyn. Om verksamheten växer så får vi fundera över hur vi ska gå vidare.

Hybris har gjort succé lokalt och säljs på Systembolaget i Kungälv, Nödinge och Stenungsund men finns även som beställningsvara. Att entusiasmen är så stor i trakten är kul, tycker Anna.

– Alla är jätteintresserade. Förr när man åkte till affären så frågade alla hur det går med golfen. Nu undrar de hur det går med ölen!