Läget är kalas. Efter en kort färd genom tallskogen rullar de vidsträckta hagarna ut sina inbjudande mattor kring Östra sågen. Stavån porlar rakt över gårdsplanen och pratar godmodigt med folk och fä. Hon är stärkt och på gott humör efter höstregnen.
– Gudarna ska veta att det behövdes. I augusti var ån så gott som torr. Kräftorna dog och fisken låg och kippade. Jag har inte sett något liknande tidigare, säger Bengt Gustavsson.
Man kan gissa att gården har fått sitt namn efter en såg som någon gång har legat här vid vattnet. Men Bengt vet inte säkert. När hans farfar Ivar köpte Östra sågen på 1940-talet var det ett litet ställe.
– Gården hade tidigare tillhört Laxå Bruk. Jag tror att det bara hade varit en enda privat ägare en kort period innan farfar köpte, berättar Bengt.
Sedan dess har varje generation bidragit med ny mark. Bengts pappa Åke köpte till på 1990-talet och Bengt investerade i en ny fastighet för bara några år sedan. I dag är Östra sågen en genuin släktgård som drivs i tredje generationen.
– Med lite tur kanske det blir en fjärde, säger Bengt och ler stort mot sonen Marcus som kommer ridande på shetlandsponnyn Ella. Mamma Ing-Marie håller i tyglarna, för säkerhets skull. Som alla shettisar så älskar Ella käk, och skulle hon få se något gott så är risken stor att det blir tvärstopp.
Nära landet-upplevelse
Jorden och skogen är utgångspunkten för allt som familjen Gustavsson tar sig för. Mjölkproduktionen och skogsbruket är basen – men Bengt och Ing-Marie har också utvecklat flera kringverksamheter. Idén är att låta gäster som kommer till gården, barn och vuxna, få
uppleva livet på landet.
– Vi har en ridverksamhet med islandshästar och shetlandsponnys. Barnen njuter verkligen av att få komma ut i skogen och har frågor om allt från träd till svampar. Häromdagen hade jag till och
med en liten tjej som satt och somnade på hästryggen – då är man verkligen avslappnad, skrattar Ing-Marie.
Östra sågen är en av Arlas miniorgårdar som håller öppet för barn och skolklasser. Här finns förutom korna också några ulliga får och så även Marcus favoriter – de mjuka och tillgivna små kaninerna. I trädgården sprätter utvalda lantraser, gårdens katter lapar sol vid söderväggen och över alltihop vakar glada vallhunden Timon, uppkallad efter surikaten i filmen Lejonkungen förstås.
Självklara karriärvalet
Pappa Åke, som nu har byggt sig ett falurött och bekvämt undantag ett stenkast bort, hade mjölkkor. Bengt läste till gymnasieingenjör och sedan till civilekonom på universitetet i Örebro. Att hjälpa till hemma på gården har alltid varit en självklarhet och precis när Bengt hade tagit examen så behövdes hans hjälp lite extra.
– Pappa fick ont i höften så jag hoppade in, annars hade vi nog inte haft några mjölkkor kvar på Östra sågen. Och på den vägen är det. För Bengt har gården och djuren varit det självklara karriärvalet och sedan han träffade Ing-Marie, som delar hans intressen för djur och natur, har den känslan fördjupats.
För några år sedan tog de steget och byggde en ny ladugård med lösdrift och mjölkrobot. 45 uppbundna platser blev 75 frigående.
– Jag tror nog att de trivs, de säger det ibland i alla fall, skrattar Bengt och kliar en av sina nyfikna rödbrokiga på pannbenet. Här i örebrotrakten är det SRB som är den dominerande mjölkrasen.
Satsar på ekomjölk
Satsningen på mjölken har inte varit helt okomplicerad. Sedan de byggde till har mjölkpriserna dippat rejält tre gånger.
– Jag hade inte räknat med att det skulle vara så tufft. Det är tur att vi har haft skogen. Vid något tillfälle har vi fått avverka för att gå runt. Så ska det naturligtvis inte vara, mjölken måste bära sig
själv, men banken ska ju ha sitt, resonerar Bengt som ändå inte ångrar sitt val.
– Nej, nu känns det som om vi är på banan. Vi har gjort investeringen och tagit oss igenom det värsta. Det är bara att fortsätta. Dessutom är vi klara med övergången till krav-leveranser av
ekomjölk.
Starkt ekologiskt fäste
Omställningen har gått relativt enkelt eftersom de inte har sprutat så mycket mot ogräs tidigare.
– Under de senaste nedgångarna har ekomjölken inte sjunkit lika mycket som den vanliga mjölken. Så jag tror att det är ett smart drag att satsa på ekoproduktion, det känns som att man får lite större trygghet, funderar Bengt och får medhåll av sin Sydvedare Christer Olson.
– Vår region är ett starkt fäste för ekologisk produktion och jag hör fler som resonerar på samma sätt. Jag tror att det i grunden alltid kommer att finnas en efterfrågan på ekomjölk, resonerar
Christer.
Skoglig omvärldsbevakning
Relationen med Christer har Bengt ärvt efter pappa Åke.
– Fastigheten som pappa köpte på 90-talet hade varit manuellskött i alla år. Men vi insåg att vi aldrig skulle klara av att gallra 20 hektar själva, så då blev det Sydved och Christer som fick förtroendet. Och det har han fått behålla, konstaterar Bengt.
– Jag ser Christer som min omvärldsbevakare. Själv har jag fullt upp med att jobba här hemma på gården. Men Christer är ute och träffar mycket folk och vet vad som är på gång inom skogs- och
jordbruket. Han har koll på ränteläget och vet om det är några spännande möjligheter på gång.
Christer hade faktiskt ett finger med i spelet när Bengt och Ing-Marie förvärvade sin nya fastighet.
– Vi var ute och åkte en dag och såg det här stället, som var en övergiven golfbana. Vi var i behov av mer mark till djuren så jag ringde till Christer och frågade om han kände till fastigheten. Det
gjorde han. Han råkade dessutom veta att den var till salu och förmedlade kontakten, berättar Bengt som nu har dikat och återställt golfbanan till betesmark.
I dag består Östra sågen och dess syskonfastigheter av cirka 38 hektar jordbruksmark och cirka 130 hektar skog. Dessutom arrenderar Bengt och Ing-Marie omkring 100 hektar åker och betesmark.
