Kantzon

När naturvärden förekommer i skogen intill till exempel ett vattendrag pratar man om kantzon, i motsats till skyddszon (som utgörs av skog utan naturvärden) som i vissa fall lämnas för att skydda särskilda naturvärden i vattenmiljön.

Odlingsbryn

Avvikande kantvegetation/bryn lämnas helt eller sköts så att beskuggning av solexponerade bryn undviks. Gynna buskar och lövträd i brynen.

Naturvårdsnytta

Brynmiljön utgör en så kallad övergångsmiljö mellan öppen odlingsmark och skogsmark. Ofta finner man arter från båda dessa miljöer samt specifikt anpassade brynarter här! Brynet innehåller i regel flera skikt och en rikare markvegetation än omgivande markslag.

Många arter av fjärilar, steklar (till exempel bin,getingar och humlor) och fåglar gynnas starkt av att varierade brynmiljöer med inslag av exempelvis gammal sälg bibehålls i skogslandskapet.

Dessutom gynnar brynmiljöer småvilt som hare och fasan, då dessa tillhandahåller både föda, skydd mot predatorer samt viktiga upptorkningsplatser.

Bäckar och vattendrag

För att skapa skyddsvegetation runt bäcken kan närzonen, främst i barrskog, gallras ganska hårt för att ett lövuppslag ska kunna komma upp inför föryngringsavverkningen.

För att undvik körskador och erosion används så långt som möjligt hjälpmedel som stockmattor, kavelbroar med mera. Lämna alltid skyddande lövträd och undervegetation mot bäckar liksom all sumpskog i anslutning till bäcken.

Kantzonens bredd varieras efter de naturliga förutsättningarna. Mot sjöar och större vattendrag eftersträvas en cirka 20 meter bred kantzon. Vid mindre vattendrag som är vattenförande större del av året, exempelvis bäckar, eftersträvas en lövdominerad kantzon med 5-10 meters bredd, beroende på hur omkringliggande mark ser ut.

Koncentrera om möjligt levande träd och högstubbar till kantzonen.

Naturvårdsnytta

Skogsbäckar i skogslandskapet utgör biologiskt rika miljöer som ska värnas i samband med skogsbruksåtgärder. Variationsrika skogsbäckar med förekomst av död ved, block och partier med varierande flödeshastighet skapar förutsättningar för en rik fauna av insekter och andra ryggradslösa djur.

Landmiljön intill vattendraget kan ibland innehålla naturvärden såsom hög lövandel, förekomst av skiktning eller särskilda naturvärdessubstrat såsom lågor eller äldre träd. Särskilt på fuktig mark med hög lövandel och hög tillgång till död ved skapas goda förutsättningar för biologisk mångfald i form av mossor, lavar och insekter.

Kantzoner mot vatten kan bidra med ett antal viktiga funktioner som till exempel slam/näringsfilter, temperaturreglering (många fiskarter ex öring är känsliga för höga temperaturer i vattnet), tillförsel av föda (i form av löv, barr och insekter från trädkronan), samt tillförsel av död ved.

Fuktiga kantzoner är särskilt känsliga för markpåverkan i samband med drivning. Körskador i utströmningsområden (fuktig mark nära vattendraget där grundvattnet tränger fram) leder ofta till utlakning av sk metylkvicksilver samt slamning. Metylkvicksilvret ansamlas i näringskedjorna och kan leda till skador på bland annat fiskbestånd.

Slamning, det vill säga uttransport av sediment och organisk material ut i vattendraget, kan leda till att grusbottnar ”sätts igen”, vilket påverkar filtrerande vattenlevande insektslarver negativt. Den sällsynta flodpärlmusslan har visat sig vara mycket känslig för slamning i samband med avverkningsåtgärder.

Lämnande av kantzoner förbättrar möjligheterna för till exempel rödlistade mossor att överleva en slutavverkning jämfört med när ingen kantzon lämnas.

Strandskog

Sumpskogskanter och lövdominerade kanter mot vatten lämnas helt eller plockhuggs så att
lövdominans bibehålls eller skapas. Säkerställ att drivningen inte orsakar markskador.