Från Bryssel till Backaskog

Lovisa och Didrik de Schaetzen arbetar båda på eller i anslutning till Europakommissionen. Didrik jobbar med informations- och kommunikationsfrågor på biståndsdirektoratet och Lovisa med miljöfrågor på en "executive agency" – som bland annat handlägger forskningsanslag inom ramarna för Marie Curieprogrammet. Paret bor i en lägenhet i centrala Bryssel tillsammans med döttrarna Davinia 2,5 år och Ottilia, 6 månader. Ottilia skolas för ögonblicket in på dagis och familjens arbets- och privatliv går i hundratio knyck. Paret träffades i Stockholm år 2000. Lovisa jobbade och belgaren Didrik studerade men började sedan arbeta på Östersjöstaternas råd. Längre fram, när Lovisa fick arbete i Bryssel valde Didrik att säga upp sig och följa efter.

– Det händer att jag får frågan hur jag lyckades få med mig Lovisa hem till Belgien. Men sanningen är ju den att det var jag som fick bryta upp!

En mötesplats för familjen

– Pappa är stockholmare, mamma är från Värmland och kopplingen till Småland är egentligen obefintlig. För ett antal år sedan köpte de en gård utanför Vetlanda. En kort tid senare blev de erbjudna att köpa grannfastigheten Backagård, berättar Lovisa.

Med Backagård följde ytterligare ett boningshus. Huset styckades av och Lovisa och Didrik blev lyckliga ägare till tidernas renoveringsobjekt.

– Småland tog plats i våra hjärtan väldigt snabbt. Vi gifte oss i Näshults kyrka och i samband med firandet hade vi också fest på Backagård; barbeque med utsikt över sjön.

Nygifta och med första barnet på väg hade Lovisa och Didrik verkligen inte en tanke på att bli skogsägare.

– Alla som äger skog och gård vet hur otroligt mycket jobb man får lägga ner på underhållet. Till slut såg mina föräldrar bara arbetet, rödfärgen som bleknade och ladan som behövde repareras. De kände att de höll på att tappa glädjen med gården och bestämde sig för att sälja. Det blev vi som tog över.
Skogen som kontrast

2008 blev Lovisa och Didrik ägare till de två sammanslagna fastigheterna om 35 hektar varav två tredjedelar är skog – huvudsakligen gran och löv. Men vad är det då som motiverar två hårt arbetande småbarnsföräldrar, boende på kontinenten, att bli skogsägare i Sverige?

– Den typen av kontrakt som Didrik har är treårigt och hans går ut nästa år. Vad som väntar då är osäkert. Våra jobb bestämmer mycket och vi kan inte alltid veta vart vi är på väg. Att då ha Backagård att alltid återvända till är värdefullt. Gården blir också en träffpunkt för släkt och vänner, något som är nästan omöjligt att uppnå i Stockholm där allt är så litet och trångt, säger Lovisa som inte oväntat också betonar betydelsen av frisk luft och rörelsefrihet.

– Skogen blir en viktig kontrast, inte minst för flickorna. Jag kommer aldrig att glömma Davinias första besök på Backagård förra sommaren. Hon hade precis lärt sig att gå men de första två dagarna satt hon som paralyserad på sin filt och bara tittade. Efter några dagar sprang hon omkring och klappade kossorna. När vi köpte Backagård kallade bankmannen den för vår "härlighetsskog". Och det stämmer verkligen!

Skogen som kontrast

2008 blev Lovisa och Didrik ägare till de två sammanslagna fastigheterna om 35 hektar varav två tredjedelar är skog – huvudsakligen gran och löv. Men vad är det då som motiverar två hårt arbetande småbarnsföräldrar, boende på kontinenten, att bli skogsägare i Sverige?

– Den typen av kontrakt som Didrik har är treårigt och hans går ut nästa år. Vad som väntar då är osäkert. Våra jobb bestämmer mycket och vi kan inte alltid veta vart vi är på väg. Att då ha Backagård att alltid återvända till är värdefullt. Gården blir också en träffpunkt för släkt och vänner, något som är nästan omöjligt att uppnå i Stockholm där allt är så litet och trångt, säger Lovisa som inte oväntat också betonar betydelsen av frisk luft och rörelsefrihet.

– Skogen blir en viktig kontrast, inte minst för flickorna. Jag kommer aldrig att glömma Davinias första besök på Backagård förra sommaren. Hon hade precis lärt sig att gå men de första två dagarna satt hon som paralyserad på sin filt och bara tittade. Efter några dagar sprang hon omkring och klappade kossorna. När vi köpte Backagård kallade bankmannen den för vår "härlighetsskog". Och det stämmer verkligen!

Kommunikationen viktig

Lovisa och Didrik har gått in i skogsägarskapet med ambitionen att vara realistiska och långsiktiga. Allt behöver inte ske här och nu. Det primära målet är att njuta av platsen som en familj.

– Vi vill inte att alla måsten ska ta ifrån oss allt det vackra och roliga med skogen. Fördelen med skog är ju att den klarar att bli lämnad ifred några år och jobbar för oss ändå. Samtidigt var vi tidigt på det klara med att skogen måste skötas, säger Didrik.

Efter att ha kontaktat flera olika aktörer föll valet på Christian Johnsson från Sydved. Tillsammans gick de över fastigheten och identifierade de mest akuta åtgärderna som har bestått av gallring samt en hel del röjningsarbete.

– Vi försökte förstås läsa på innan vi träffades och det som vi fastnade för var hur man kunde tänka i stråk i samband med insatserna. I vissa fall upplevde vi att omgivningarna inte kom till sin rätt – utsikten över sjön var begränsad och det var också omöjligt att promenera längs med vattnet, förklarar Lovisa och får medhåll av Didrik:

– Christian förstod direkt vad vi var ute efter. Han överdrev inte behovet av åtgärder utan höll det på en rimlig nivå. Dessutom fungerade kommunikationen så bra, oavsett om vi träffades eller resonerade via mejl.

Nu är det upp till bevis för Christian. Gallrings- och röjningsarbetet genomfördes i vintras och familjen har ännu inte haft möjlighet att besöka Backagård. Lovisa är nyfiken:

– Det ska bli väldigt spännande att se hur det ser ut nere vid sjön. Christian har sett till att allt riset har röjts undan utmed vattnet, så miljön kan ha förändrats rätt rejält. Är man skogsägare på distans är det oerhört värdefullt att ha någon som förstår och bevakar ens intressen. Vi har också hyrt ut hus nummer två till en barnfamilj, så det är alltid liv och rörelse även när vi inte är där.

Skogsägande här och där

Att ta vara på platsens förutsättningar är något som Didrik har lärt sig av sin morfar. Didriks familj har ägt skog i flera generationer – idag brukas 70 hektar lövskog norr om Bryssel av hans föräldrar.

– Morfar hade alltid "bellevues", alltså vackra platser i skogen som han sett ut och namngett, ofta mot bakgrund av någon händelse eller liten historia. Vi har försökt skapa sådana miljöer också på Backagård. Platser som kan fungera som utflyktsmål. Bänken med utsikt över sjön har verkligen en "bellevue". Och sedan har vi förstås Trollskogen och Älgdalen……

Enligt Didrik är skogsägandet i Sverige knappt jämförbart med att äga skog i Belgien, som har en obefintlig skoglig infrastruktur. Det är också svårt att hitta köpare och ännu svårare att hitta en entreprenör som kan avverka. Inte sällan får man betala för nöjet att äga skog.

Just nu längtar familjen intensivt efter två månaders föräldraledighet som ska tillbringas i Småland under sensommaren. Då väntar renovering av kök- och badrum, berättar Lovisa.

– Lantlivet är underbart men som småbarnsförälder så uppskattar man bekvämligheter som varmt vatten och en fungerande spis!