Var sak har sin tid i Tiarp

Lars är född och uppvuxen i Lerum, och västgötskan biter sig kvar. Kanske inte så mycket i dialekten som i hundvalet. Västgötaspetsen Mira är ögonstenen och Lars beskriver kärleksfullt hennes trevliga temperament och svanslösa sittövningar.

En stor del av barndomens lov tillbringades dock i Tiarp hos mormor.

– Mormor hade gift sig med bonden på 40-talet och gården hade gått i hans släkt sedan 1800-talets allra första år. Mina föräldrar tog över gården på 70-talet och 1989 blev det min tur, berättar Lars.

Då bodde han i Göteborg och jobbade som väg- och vatteningenjör. Helger och semestrar tillbringades i skogen i Tiarp och med tiden upplevde Lars att resorna blev väl krävande. Sedan 1994 bor han permanent på gården tillsammans med sambon Ann-Charlotte. Redan i samband med flytten hade han hittat nytt jobb, men efter en lång karriär som bland annat innefattat tjänst på teknikföretag och uppdrag som projektledare, började det klia i själen.

– Jag var helt enkelt inte lycklig. Jobbvardagen sammanföll väldigt sällan med den bild av yrket som jag fått under studietiden och jag kände behovet av att göra något annat, att få arbeta mer kreativt.

Vid det här laget hade verktygslådan växt upp till en verkstad och Lars bestämde sig för att satsa fullt ut på träförädling i form av finsnickeri. Han gick helt sonika in till chefen och sa upp sig. I år fyller snickeriet ute i flygeln 12 år. Exklusiva, av Lars ritade och tillverkade, kök står för lejonparten av omsättningen tillsammans med fönster och andra detaljer. Möbler formger och tillverkar han för nöjes skull. I vardagsrummet tronar skåpet i oljad ek och svartek, tillverkat av ett träd från gården. Förmiddagsfikat serveras vid ett soffbord med mjukt svängda ben, tillverkat i al.

Kvalitet framför kvantitet

– När det kommer till köken ritar jag både traditionella kök och moderna kök med strikta linjer. Men min egen håg står till det samtida, förklarar Lars.

– Till möblerna använder jag gärna virke från min egen skog – jag är ju till exempel självförsörjande på ek och al. Till inredningarna köper jag in material eftersom jag måste kunna lita på en jämn och hög kvalitet genom hela produktionen. Men det finaste trä jag någonsin jobbat i är lärk från Sibirien som har stor kärna och väldigt täta och jämna årsringar.

Att kvalitetsproduktion ligger Lars varmt om hjärtat märks också när han talar om den egna skogen. Här gäller kvalitet före kvantitet. Han högg sin första bok på fastigheten som 20-åring. Då var det 70-tal och kontinuiteten har gett honom möjlighet att planera skogsbruket och verkligen gynna de bästa stammarna.

– I tonåren tänkte jag faktiskt bli skogsmästare. Jag gick två års skoglig gymnasial utbildning på Östboskolan i Värnamo och jobbade sedan i skogen under fyra år innan jag började på Chalmers.

Tar hjälp med granen

Lars hugger själv all bok på fastigheten, varje vinter blir det i genomsnitt 150 kubikmeter som skotas ut av Sydved. 75 procent av skogsinnehavet utgörs av löv, mestadels bok, och resterande består av gran. Grangallringarna utförs av Sydved under ledning av Kerstin Bylund.

– Jag må ha 40 års erfarenhet av bok men när det kommer till grangallring så har Kerstin betydligt större kunskaper. Så jag lyssnar och lär!

Att det blev just Sydved som fick göra gallringarna berodde bland annat på att företaget kunde erbjuda rätt entreprenörer, säger Lars. Men han uppskattar också att Sydved varit villig att köpa "hela paketet" och inte bara intresserar sig för massaveden.

– Jag vill att min inköpare ska vara kunnig, engagerad och kunna diskutera skog ur många olika synvinklar. Sedan har ju Kerstin koll på branschen på ett sätt som jag inte har – till exempel att det med tanke på marknadens efterfrågan var läge för en miljöcertifiering.

Fastigheten är FSC- och PEFC-certifierad. Men det var mest en pappersfråga, konstaterar Kerstin Bylund:

– Lars bedrev sitt skogsbruk på ett miljömedvetet sätt sedan lång tid och har gjort generösa avsättningar på eget initiativ.

Till dessa hör bland annat partier med alkärr som Lars till viss del lämnat orörda.

– Jag försöker också undvika att ta ner torrekar som kan tjäna som bo för fåglarna eller att köra ut träd som fallit, säger Lars.

– Det ska inte vara för städat. En och annan kanske tycker att skogen min ser skräpig ut, men det får de väl tycka då.…

Grannlaga arbete

Vintern 2010 gallrar Lars i delar av bokbeståndet, avvecklar skärmar och gläds åt en föryngring som kommer starkt. Han planerar också att inhandla en lunningsvinsch för att kunna köra ut al ur några av de mjukare partierna – och så ska delar av den gamla jordbruksmarken planteras igen. Fyra hektar ska beskogas med löv. Fastigheten omfattar 45 hektar varav 30 i dag är skog.

Arbetet i skogen erbjuder omväxling, menar Lars, som tycker att huggningen om vintrarna är perfekt.

– På det viset utnyttjar jag verkligen dagsljuset och – som i dag – det vackra vädret. Hade det inte varit för skogsarbetet så hade jag börjat morgonen i verkstaden och inte kommit ut igen förrän det var mörkt.

Som en av få självverksamma i den svenska bokskogen är han dock erfaren nog att skynda långsamt. En välvuxen stock kan väga upp till ett ton och ett kast från en av de grova grenarna kan lätt resultera i ett brutet ben.

– All utrustning i världen kan inte kompensera för erfarenhet och sunt förnuft. En felbedömning så sitter sågen som berget. Då är det bara att lugna ner sig. Kan man inte lära sig av sina misstag ska man inte jobba i skogen.

Snickare Grönfeldt i Tiarp må vara driftig men vet också att var sak har sin tid. Balansen mellan verksamhet och vila, mellan skogen och snickeriet är resultatet av insikt, viljestyrka och kreativitet. Och skulle Lars Grönfeldt en gång tröttna, så hittar han nya vägar. Var så säker.
Februari 2010