När man gallrar tar man bort svaga och skadade träd, så att de som står kvar får chans att utvecklas till värdefulla träd. Träden man sparar får större utrymme och bättre tillgång till ljus, näringsämnen och vatten, vilket gör att man får större volymer värdefullt virke vid den framtida slutavverkningen.
Forma din framtida skog med gallring
– Många skogsägare som gallrar gör det av skogsvårdsskäl och med en förhoppning om att få en första ekonomisk intäkt från sin skog, men gallringen är också en chans att själv påverka hur du vill ha din skog, säger Niklas Fogdestam, skogsbruksutvecklare på Sydved.
Skogens naturvärden ska alltid vårdas, här arbetar Sydved enligt företagets riktlinjer Generell naturvård (som är högre än skogsvårdslagens krav).
– Det kan handla om att gallra fram gamla vårdträd och olika inslag av löv, och på så sätt få mer variation i skogen. Genom gallring kan man också göra odlingsrösen, torpruiner, stenmurar mer tydliga i landskapet, och på så sätt känna historiens vingslag i sin egen skog.
Jägaren kanske passar på och skapar miljöer med riklig tillgång på foder för viltet, och för en del andra är det viktigt att förvalta skogen som en del i familjetraditionen, så att den blir till glädje även för nästa generation.
Ett annat plus med gallring är att skogen blir mer öppen och upplevelsen av skogen förändras. För alla som gillar friluftsliv är det positivt när det så småningom blir lättare att röra sig i terrängen.
Kom i gång i tid
Det gäller att komma i gång med gallringsprogrammet i tid – men första steget är inte att gallra utan röja skogen flera gånger innan den är gallringsmogen. Då ökar chansen till ett bra netto redan vid förstagallringen.
När ska man då gallra?
– Tumregeln är att gallring i granskog görs när granen närmar sig 11–13 meter, och motsvarande för tallskog är 10–12 meter, säger Niklas.
Ett annat tips är att titta på grönkronorna för att få en fingervisning om när det är gallringsdags, det vill säga när man märker att kronorna börjar växa in i varandra.
– I granskog när kronan närmar sig två tredjedelar av stammens fulla längd, och i tallskog pratar man om halva stammens längd. För lövträd skiljer det sig åt, men för till exempel björk och asp ska den gröna kronan vara minst 50 procent av trädets höjd för att må bra.