Anders Brodin har i sin forskning speciellt inriktat sig på minne och kognition hos djur. Kombinerat med ett stort intresse för fåglar har det bidragit till studier om fåglars förmåga att skapa rutiner för att lagra mat för vintern. Han är nu högaktuell med en ny bok om talgoxen, "Smartast bland mesar".
– För vissa arter, som entita, talltita och tofsmes, går hela året eller om du hellre vill, hela livet undantaget häckningsperioden, ut på att samla och lagra mat för att överleva de kalla vinternätterna.
Fett istället för kolhydrater
Små kroppar har svårare än stora att hålla värmen när det är kallt. Den avkylande ytan ökar i kvadrat i förhållande till kroppslängden, medan den värmande kroppsmassan ökar i kubik. En liten fågel måste därför förse varje cell i kroppen med mer energi än vad större fåglar behöver göra.
När vi människor behöver energi för en skidtur i vinterlandskapet är det kolhydrater som blir vårt bränsle. Men det funkar inte för fåglarna. Kolhydrater binder vatten och blir därför ett "tungt bränsle".
– Samtidigt som småfåglarna behöver bygga en energireserv för natten, måste de vara väldigt noga med vikten. Ett av de största hoten är attacker av hök, falk eller sparvuggla. Då måste småfågeln kunna maximera accelerations- och manöverförmågan, utan att bära på onödig kroppsvikt.
Evolutionen har därför försett dem med en annan ämnesomsättning än den vi människor har, förklarar Anders Brodin. Småfåglarna kan använda fett som ett effektivt korttidsbränsle. De lagar sin energi i fett som de snabbt kan bygga upp och bryta ner.
