Vällingklockor blev vanliga från 1600-talet och gjöts i malm, inte sällan försågs klockan med en inskription om gården och tillverkningsåret. En del klockgjutare finns också dokumenterade om man är nyfiken på vem som har tillverkat klockan.
Vällingklockan hängdes i en klockstapel – antingen på marken eller på någon av ekonomibyggnaderna. Sitt namn fick klockan på grund av den kost som vanligen serverades, nämligen välling.
Ute i Europa är vällingklockan också vanligt förekommande, men där går den under
benämningen matklocka. För dig som vill veta mer om vällingklockor – din egen eller någon
annans – rekommenderas ett medlemskap i den ideella föreningen Vällingklockans Vänner. Du kan också läsa Mats Rehnbergs avhandling om vällingklockor "Blå Välling – sur sill" utgiven av Nordiska museet.
